Kommunen skall arbeta långsiktigt och går efter en agenda som sträcker sig över flera år. Därmed kan man i praktiken konfiskera ett område och ta ifrån de som har hus och hem äganderätten.
- Först upprättar kommunen en översiktsplan, som pekar ut fritidshusområden som lämpliga för permanentboende.
- Sen gör kommunen en VA plan för området. Avloppsfrågan skall lösas genom anslutning till det kommunala reningsverket.
- Kommunen ger inte områdena utökad byggrätt med hänvisning till att kommunalt va behövs.
Därigenom så skapar man ett visst tryck på att områdena skall va-anslutas.
Det finns områden i Sverige där motstridigheterna har blivit väldigt stora mellan de som vill ha ökade byggrätter och de som vill ha stugorna kvar eller som investerat i godkända va lösningar. - Så höjer man skyddsklassen för området med hänvisning till att miljön behöver skyddas, några större bevis på avloppsproblem behöver man inte. Man kan rita rött på en karta och visa att här är risken hög.Ifall avloppsproblem finns eller ej behöver egentligen visas enl LAV§6, ”rekvisiten” måste finnas på plats.
Men detta löser kommunerna med svepande formuleringar, som att säga att när området blir mycket bebyggt om 10-20 år, så måste vi ha ordnat detta.
Eller att någon har en grävd brunn i st för en borrad sådan och grannen alldeles intill har tvärs emot reglerna satt in en spoltoalett i huset och spolar ner WC avfallet i stenkistan från 50 talet.
En kommun fann kolibakterier i badviken, och hänvisade till detta för att kommunala va ledningar skall motiveras. Att sen proverna var tagna i september och att viken varit full med kanadagäss just då, som gav höga bakteriehalter, var inget man från början ville låssas om, utan dettta medgav man först när innevånarna i området mätte bakteriehalten även vid andra årstider. Kommunalt va tvingades dock på innevånarna i alla fall. - Eftersom området nu har höjd risk så måste kommunen skapa ett verksamhetsområde för va frågan.
- Kommunen höjer nu också anslutningstaxorna i detta skede för att täcka alla kostnader för utbyggnaden.
I Köpingsfallet nästan 3 gånger högre än tidigare (än så länge 2017) före byggstart, vad notan sen slutar på vet vi inte).
Särtaxa får inte tas ut (ännu), man får inte särbehandla en grupp människor så alla kommunens lediga tomter blir mycket dyrare. - Kommunen kan nu också i vissa fall besluta om att bygga om vägarna, asfaltera dem, anlägga cykelbanor och sätta upp belysning. Detta med hänvisning till utökad trafik eftersom området nu skall bli så populärt med kommunalt va och större byggrätter.
- Slutligen så bygger kommunen va anläggningen.
Eftersom allt betalas av fastighetsägarna, så har kommunen inget eget intresse av att hålla ner kostnaderna, utan i många fall så skenar kostnaden iväg och kommunen höjer anslutningtaxan. Problemet blir att eftersom anlutningstaxan gäller hela kommunen så höjs också priset på byggklara tomter inne i tätorten. Risken finns att husbyggarkunder då väljer andra orter att bygga sitt hus i.
- Ingen fastighetsägare kan vinna över kommunen. Domstolarna dömer nästan alltid till kommunernas fördel.
- Lagen är ett lapptäcke med motstridiga lagar och kommunerna genom Svenskt vatten och SKL bestämmer inriktningen.
Den nytillsatta utredningen (2017), Hållbara vattentjänster, som skall se över lagstiftningen, har bara dessa partsrepresentanter, inga från forskarhåll eller fastighetsägare, dvs inga andra lösningar diskuteras än kommunala reningsverkslösningar. De är inte intresserade att träffa oss i nätverket för fastighetsägarna.
- Konsekvensen är att människor berövas sina hem och stugor för att de inte kan betala.
Låginkomsttagare och pensionärer byts ut till höginkomsttagare, så att kommunen får bättre skatteunderlag. Särskilt i storstadsregionerna sker detta.