Inlägg: Livsvillkor i stad och på landsbygd

Det går inte att blunda för att utvecklingen har stannat av på många mindre orter i Sverige. Bristen på möjligheter och framtidshopp är ofta fysiskt påtaglig. Det går att ta på känslan av att bli lämnad på efterkälken. Det är som att orken inte finns. Tron på förändring är borta.

Om poliskontoret ens finns kvar är poliserna sällan eller aldrig på plats. Banken har lagt ner. Torget framför stadshuset är öde med undantag av gäng tonårskillar som hänger i ett hörn. Många butiksfönster gapar tomma. Där arbetsförmedlingen låg är persiennerna fördragna. Bredvid ligger en trafikskola där det står vissna blommor i fönstret.

Runt hörnet ligger en frisersalong där frisören sitter ensam med en kopp kaffe. De stora affärskedjorna lyser med sin frånvaro, men Systembolaget finns kvar. Senast var det bokhandeln som lade ner. Det råder brist på liv och rörelse också kring pizzeriorna med verandor i tryckimpregnerat trä.

Det är dystert på många sätt, men inte nattsvart. Vi Socialdemokrater måste ta klyftan mellan stad och land på allvar. Våra politiska förslag har varit bra men hela landet har inte hängt med. Missnöjet och misstron sprider sig i takt med att service, välfärd och infrastruktur försvinner från människors närhet. Det är hög tid att få hoppet att leva.

Ett modernt liv har blivit samma sak som ett urbant liv. Det har uppstått en konflikt där geografisk tillhörighet ger olika värde – en utpräglad urban norm, som kommer till uttryck i agerande, beslut och självförtroende. Fram träder bilden av en samhällselit – ett etablissemang. Det uppstår en känsla av att de som inte bor i regionens eller kommunens politiska och ekonomiska centrum tar mer än vad de bidrar med.

Grupper som inte kan identifiera sig som vinnare känner sig övergivna och svikna. Det ska inte vara skillnad på folk och folk. Samtidigt ser vi ökade klyftor, avtagande trygghet och en hög migration. Dessutom vill högern hellre bedriva kulturkrig än hitta konstruktiva lösningar för hela Sverige.

Det är tydligt vem som vinner och vem som förlorar. Bor du på landsbygden drar du en nitlott. Den nuvarande landsbygdspolitiken räcker inte till eftersom urbaniseringen omfattar en hel samhällsutveckling. Med tanke på vad vi socialdemokrater står för har vi ett allvarligt trovärdighetsproblem.

Urbaniseringen är en internationell trend som pågått länge. Människor och näringsliv samlas där jobben och serviceutbudet är störst. Samtidigt ska staten, regioner och kommuner garantera alla medborgare likvärdighet. Så är det inte i dag.

Det har inte brustit i kommunernas, regionernas och den nationella nivåns ambitioner. Problemet är att ambitioner och mål står ljusår från verkligheten. Det förstår alla som hör fina ord men upplever en annan vardag.

Vi socialdemokrater måste hitta en offentlig struktur som stärker initiativförmåga, kreativitet och vilja till delaktighet. En förebild kan vara Storbritannien där många offentliga verksamheter reformerades med fokus på medborgarskapets pånyttfödelse med civilsamhället i fokus.

En ökad samhällsgemenskap kräver att vi uppvärdera de tillgångar som finns utanför städerna. Bättre elförsörjning, stabilare infrastruktur och industrialisering gynnar hela landet. Om landsbygdens behov går först kommer det också gynna städerna.

Vi som bor utanför de stora städerna är inte några offer. Här finns innovationstänkande, initiativtagande, nyfikna och uppfinningsrika människor. Men vi klarar inte allt själva. Och varför ska vi betala mer i skatt men få sämre samhällsservice än i storstäderna?

Det är tid för en platsbunden politik som börjar med lokal insikt och samarbete. En ny politik för landsbygden måste sikta in sig på service, välfärd och framtidsoptimism i hela Sverige.