Aktuell hållbarhet/ Återreplik: ”Formas borde peka på behovet av att forska om markretention i stället för att ducka i frågan”

Hanna Ridefelt på Formas har i en replik avfärdat min kritik som i första hand handlade om att forskningsrådet i en rapport påstår att det sedan 1969 är förbjudet att använda stenkista för att rena avloppsvatten från enskilda avloppsanläggningar. Det finns ingen sådan lag och därför vore det klädsamt om man bara erkände att det var ett misstag att denna uppgift hamnade i rapporten i stället för att påstå att uppgiften inte har någon större betydelse.

De flesta fastighetsägare infiltrerar sitt avloppsvatten i marken och denna infiltration kallas ofta för att den sker i en stenkista. Enligt Google så är en stenkista ”en grop i marken fylld med makadam eller sten” — vilket betyder att de flesta avloppsanläggningar skulle vara underkända.

I repliken skriver Formas att deras ”slutsatser säger att det inte är möjligt att ta fram vetenskapligt förankrade schablonvärden för markretentionen av fosfor. Slutsatserna säger också att det inte är möjligt att fastställa i vilken grad och under vilka förhållanden fosfor från enskilda avlopp generellt påverkar närliggande sjöar, vattendrag och hav.”

Hur är det möjligt att Formas kastar in handduken och inte ens förklarar varför det skulle vara omöjligt att hitta några schablonvärden för markretention av fosfor?

Hur är det möjligt att Formas kastar in handduken och inte ens förklarar varför det skulle vara omöjligt att hitta några schablonvärden för markretention av fosfor? Att marken binder fosfor är sedan länge känt. Man skulle kunna beskriva vilka kemiska reaktioner som förekommer. I utredningen Hållbara vattentjänster påstår man att bindningen blir så stark att den kan upplösas genom vittring, samt att dettakan ta tusentals år. Havs- och vattenmyndigheten har angivit att efter 100 meter från utsläppspunkten är all fosfor bunden.

Genom att forskningsorgan och myndigheter inte vill ta i frågan så avgörs den genom den praktiska tillämpningen ute i kommunerna. Där bortser man från markens förmåga att binda fosfor, vilket resulterar i orimliga krav på reduktion av fosfor i avloppsanläggningar.

Där bortser man från markens förmåga att binda fosfor, vilket resulterar i orimliga krav på reduktion av fosfor i avloppsanläggningar.

Ett vanligt argument som används som skäl för att underkänna enskilda avloppsanläggningar är att de bidrar till övergödning av våra sjöar och vattendrag. När utsläppet av fosfor från ett avlopp endast är cirka ett gram per dygn, och utsläppet sker i marken, kan detta utsläpp aldrig påverka övergödning av våra sjöar. Utsläppet är helt enkelt för litet för att kunna ge en påverkan. Frågan om markretention av fosfor kan man också i stor utsträckning bortse ifrån när utsläppet är så minimalt.

Istället för att dra slutsatser om att det är omöjligt att ta fram riktlinjer för hur man bör behandla fosforfrågan ute i kommunerna borde Formas formulera forskningsbehov.

Roland Ekstrand
Svensk Klimatcertifiering