(Uppdaterad 2 okt 23 med en insänd kommentar. )
Jag läste nyligen att i Tanums kommun ska de nu åka ut å besöka de med egna reningsverk och för det kommer de ta 1140 kr i timmen och att det kommer ta minst 5 timmar. I Falkenberg tog ett besök 1 timma men där debiterades 7 timmar a 1050 kr. I någon annan kommun tog man inget betalt alls? Jag skulle vägrat betala! proportionalitetsprincipen, summan vs nytta. Har jag inga brister på min anläggning ska jag inte heller betala. Det här är tyvärr en del av den ”maffia” verksamhet som fastighetsägare nu utsätts för idag och inte sällan så har dessa ”inspektörer” också mycket bristfälliga kunskaper om olika anläggningar och följer bara sina checklistor för att pricka av eller drömma ut. Att bedöma funktioner och i helhet har de ingen kompetens i Hos mig kunde de inte se skillnad på en sjunkbrunn vs fördelningsbrunn./MR
Det du skriver, MR, är sant likväl för Göteborgs kommun, vars inspektörer spenderar 20 till 30 minuter på inspektion och debiterar 5 till 6 timmar för ”kontorsarbete”. Som drabbad medborgare ska du rätteligen bestrida kommunens ogiltiga krav. Kravet är ogiltigt av två skäl;
1. det saknar lagstöd,
2. den obligatoriska intresseavvägningen enligt proportionalitetsprincipen har åsidosatts
Kommunalt självstyre i all ära, men det finns inget i kommunallagen, vilket berättigar kommuner, att ta betalt för tjänster medborgarna redan betalt över skattesedeln. Det är i kraft av en dom i någon av våra mark- och miljödomstolar, vilken givit kommuner ”rätt”, att debitera sina ”tjänster”, vilket dessvärre utvecklat en ytterst allvarlig missförvaltning också inom kommunernas miljöförvaltningar.
Mark- och miljödomstolarna, vars främsta uppgift idag är, att tillvarata medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, är uppgiften föga vuxen. Tvärtom, att ägna sig åt regelvidrig lagtolkning är tvivelsutan, att sätta sig över lagen. Kommunallagen godtar debitering av medborgarna vid två tillfällen;
1. om fakturan avser en kommersiell tjänst,
2. om debiteringen beror på, att kommunen själva behövt ta orimliga resurser i anspråk för tjänsten, vilket sannolikt aldrig eller synnerligen sällan inträffar. I det fall, det verkligen finns fog för kommunernas debitering, ska den naturligtvis ske till självkostnadspris. Varvid vi snackar timpriser om hundralappar, inklusive skatter och arbetsgivaravgifter, näppeligen tusenlappar.
Som en parentes ska läggas till, att det under kommunallagens tillkomst eller rättare, kommunernas tänkta behörighet att debitera medborgarna, dryftades huruvida inte utsikten till intäkter ( kassako, som vi säger idag) skulle kunna fresta till överdebitering. Lagstiftarna trodde inte det… – de skulle bara veta!
Att bestrida en kommunal debitering är tvivelsutan en medborgerlig plikt, då frågan långt ifrån är avgjord och ingen svensk domstol kan/får avkunna en slutgiltig dom. Den befogenheten tillkommer uteslutande EU-domstolen. Kommunerna kan självfallet komma till vilka beslut de gitter, men har besluten ingen grund i lag eller om den obligatoriska intresseavvägningen enligt proportionalitetsprincipen åsidosatts, är de ogiltiga. Punkt! Svensk domstol är bunden av Högsta Domstolens prejudikat, ”Parkfastigheten”, att ogiltigförklara beslut, vilka är oförenliga med våra grundläggande fri- och rättigheter avseende rådighet över vår egen egendom. Punkt! Det är detta som är, Rule of Law!
Domstolarna kan givetvis välja, att likväl döma i kommunernas favör. Dessa domar renderar sig, dock själva ogiltiga och ska aldrig accepteras, utan bestridas med krav på laglighetsprövning. Det hela kokar ner till, att ju fortare denna fråga kommer på EU-domstolens bord desto bättre. Då denna illa dolda bestraffning och skuldbeläggning av ägare till alternativa avloppslösningar, företrädesvis enskilda avlopp, och mobbing av vägrare till tvångsanslutningar, måste upphöra.
Dessa övergrepp borde aldrig ha initierats och drivits med en sådan extrem nit, i det närmaste fascistoid, myndigheterna uppvisat. Oerhört stor skam ligger, inte minst på de berörda domstolarna, vilka lika envetet som korkat vägar, ta det ansvar rättsstaten ålagt dem till skydd för medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter och istället obstruerar, hindrar och förvägrar medborgarna dessa av EU tillerkända prerogativ.
Med tanke på, att staten, i kraft av EU-fördragen är förpliktad, att genom positiva åtgärder förebygga och förhindra just sådana övergrepp, vilka idag är legio, framstår kommunernas verksamhet på miljöområdet och domstolarnas inställning och förfaranden som kvalificerat trams och urbota lagtrots. Dylikt maktmissbruk kan möjligen passa i en bananrepublik någonstans fjärran, men vi ska nog passa oss för sådan dynga här i Sverige.