DD/ Bajsvattenskandaler är här för att stanna

Skyfall, stigande havsnivåer, otillräcklig lösning för att hantera dagvattnet är alla exempel på de utmaningar som samhällsplaneringen har att hantera. Följden av dessa händelser känner vi allt för väl till vid det här laget: översvämning som försvårar möjligheterna att ta sig fram på vägar och järnvägar, vattenskador på hus och hem och en stigande frekvens av så kallade bajsvattenskandaler.

I media har på senaste tiden en rad uppmärksammade fall beskrivits där orenat vatten från våra reningsverk svämmat över och släpps ut orenat respektive att bajsvatten har trängts in i fastighetsägares villor via golvbrunnar. Successivt har medvetenheten om varför detta sker ökat samt hur man kortsiktigt kan åtgärda delar av denna situation.

I fokus på debatten har vårt allmänna VA-system (Vatten och Avlopp) hamnat. Det har visat sig att kapaciteten att ta emot allt regnvatten/dagvatten och avloppsvatten är otillräckligt när klimatet förändras. Ju högre temperaturer desto mer vatten i atmosfären och därmed fler och mer kraftiga regn.

En otrevlig sida av detta är vad som händer i rörledningsnätet, i pumpstationer och i reningsverken, som drabbas av läckage. Det har visats sig med all tydlighet att de vattenmängder som alstras i vårt samhälle inte kan tas om hand med dagens systembygge. Reningsverken fylls med vatten som borde hamnat någon annanstans.

Förutom att kapaciteten i VA-systemet är låg är tillförseln hög på grund av att systemet ska klara av att både hantera vattnet som hamnar på hus, vägar, parkeringsplatser, torg och andra hårdgjorda ytor. Detta ska ske samtidigt som systemet ska ta hand om allt vatten från våra hushåll, industrier, sjukhus och offentliga verksamheter. Detta fungerar inte längre.

Idag har vi därför nått den punkt där systemet brakar samman och att vi måste hitta lösningar som är ekonomiskt hållbara, socialt acceptabla samt miljömässigt riktiga. I den årligt återkommande konferensen ”World Water Week”, med årets vetenskapliga tema ”Seeds of Change: Ideas for a Water-Wise World” blir det extra tydligt att tekniska lösningar bara är en av flera åtgärder som måste till för att hantera utmaningarna. Variationen av lösningar följer av lokala förhållanden, kulturella faktorer, lagstiftning, ekonomi och samarbetsformer.

En hel del fokus har riktats mot vad människor lokalt kan göra, ofta i nära samarbete med myndigheter av olika slag med inslag av privata aktörer och Icke-statliga organisationer (NGO). Detta förutsätter dock att man litar på myndigheter, branschorganisationer och företag och den information som presenteras. Tyvärr är tilliten låg hos alla de som drabbas av det förändrade klimatet.

Ett exempel på att det går att samarbeta kring vatten lokalt är från Skåne. Här har VA Syd – en regional VA aktör – tillsammans med privata fastighetsägare och kommunala enheter både minskat belastningen på avloppsledningsnätet parallellt med att man börjat cirkulera dagvattnet. I projektet ”Tillsammans gör vi plats för vattnet” har man inlett en typ av arbete som både minskar risken för att framtida bajsvattenskandaler ska uppstå och att vattnet används på ett positivt sätt. Bland annat har en del bostadsrättsföreningar minskat de hårdgjorda ytorna och planterat träd och växter och på så sätt skapat gröna oaser mitt i staden.

Men det finns en grupp fastighetsägare, närmare bestämt 700 000 husägare, som redan har hållbara VA-lösningar som trots detta hotas med att tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet. Ibland får fastighetsägarna dessutom betala viten (brukar ligga mellan 75 000 och 150 000) för obefintliga utsläpp vilket kommunerna och deras 1700 reningsverk, som är de som släpper ut föroreningarna, slipper. Detta är dyrt för den enskilde, det innebär att mer vatten ska in i systemet, att därmed risken ökar för framtida bräddningar fortsätter (att mängden avloppsvatten och annat vatten som dagvatten ansamlas i reningsverken som inte hinner rena vattnet som därmed släpps ut orenat) och att vi går miste om andra miljösmarta sätt att ta hand om allt vatten som strömmar genom samhället. Dessutom har tidningen Aktuellt Hållbarhet nyligen visat att många av de utsläpp som sker från landets 1700 reningsverk i landet har sin utsläppspunkt nära våra badplatser. Det sistnämnda kan jag själv bekräfta efter dagliga promenader med min hund vid stranden i Hornsbergs strand, mitt i Stockholm.

Till detta ska också läggas den stora läckan – hanteringen av avloppsslammet! Problemet med det giftiga avloppsslammet från våra reningsverk, som fortfarande läggs på jordbruksmarken där vi odlar vår mat, kvarstår ännu år 2023. Därför är det märkligt att läsa den utvärdering som gjorts av Rådet för evidensbaserad miljöanalys, där Rådet är ett av Formas beslutsorgan, där man har synpunkter på utsläppen som sker från enskilda avlopp. Här talar vi nämligen om ett antal gram per år för enskilda avlopp när det årligen sker tusentals bräddningar från de kommunala reningsverken. Dessutom är det så att det avlopp som orenat släpps ut från det kommunala reningsverken innehåller det samlade industrisamhällets samtliga utsläpp av tungmetaller, läkemedelsrester och andra miljögifter. Eftersom vi som samhälle inte klarar av att nå våra 16 miljökvalitetsmål – med ett undantag – är det magstarkt av Formas, som arbetar med att sammanställa forskningsresultat som kan bidra till att nå de svenska miljömålen, ger sig på myggen – de enskilda avloppen – medan man låter kamelerna spatsera genom de kommunala reningsverken.

Från konferensen World Water Week, som nyss avslutats i Stockholm, kan vi ta med oss några generella slutsatser från vattenvärldens utmaningar: lösningar på vatten- och sanitesutmaningar går för långsamt, är otillräckliga, tar inte hänsyn till människors behov, att tilliten till myndigheter ofta saknas, att enbart tekniska lösningar inte löser problemen och att lagstiftning, samarbetsformer och finansiering fallerar. Men det finns samtidigt många hoppfulla exempel där alla nivåer samverkar och gör skillnad. För kiss och bajs är ju också en resurs att ta vara på för jordbruket vilket många exempel från världen visar.

Tyvärr finns dock i dagsläget inga avgörande tecken på att de bajsvattenskandaler som ständigt drabbar just vårt land snabbt kommer att lösas. Tvärtom stiger irritationen över hur myndigheterna varken tar vara på det engagemang som föreningar av typ Va-I-Tiden bedriver för de enskilda avlopp eller göra kraftfulla åtgärder inom samhällsplaneringsområdet som är systemförändrande och tar vara på naturbaserade sätt att lösa VA-utmaningarna.

Ulf Svensson, tidigare forskare på Chalmers Arkitektur