Min fråga är väl egentligen om det kan vara av vikt att ifrågasätta om en fastighet avloppsanläggning anses ligga inom område med hög skyddsnivå eller inte då det som jag ser det varken finns skäl till detta, varken ur miljö eller hälsoskyddsskäl.
Hög skyddsnivå är väl egentligen någonting som är fastighetsbundet och inte områdesbundet? Om man utgår från försiktighetsprincipen som ska ställas i varje enskilt ärende .
Ett beslut måste alltså fattas i varje enskilt ärende, efter en prövning utifrån de lokala förhållandena på fastigheten och en rimlighetsavvägning enligt 2 kap. 7 § MB.
Generella bindande beslut där kommunerna delar upp områden med hög respektive normal skyddsnivå kan inte fattas eftersom det saknas bemyndiganden för kommunerna att skriva generella föreskrifter om detta? Kommunerna har enbart inom miljö- och hälsoskyddsområdet bemyndiganden när det gäller hälsoskyddsföreskrifter, renhållningsordningen samt vattenskyddsföreskrifter.
Dessa kan dock inte innehålla bestämmelser om skyddsnivå för små avloppsanläggningar. Det är med andra ord inte möjligt varken för kommunfullmäktige eller för någon av kommunens nämnder att på förhand fatta bindande beslut om huruvida det ska vara hög eller normal skyddsnivå för fastigheter i ett område. ( Källa HAV)
Men underlaget för att ett område ska klassas som hög skyddsnivå verkar skilja sig åt en hel del?
Havs och vattenmyndigheten verkar iaf i sina publikationer vara tydliga i att det är de specifika förutsättningarna vid varje fastighet som ska ligga till grund för vilken skyddsnivå som krävs, dvs. Att en indelning områdesvis direkt är felaktig om förutsättningarna hos de ingående fastigheterna inom området skiljer sig åt, beroende på de faktorer som inverkar på recipienten man ämnar skydda.
Detta borde te sig egentligen ganska så självklart, i synnerhet om det är ett område som kan sträcka sig miltals..
Lämna ett svar