Som SVD gästskribent beskriver sitt semesterbesök till familjens sommarställe i stockholms innerskärgård, så kommer det troligen se ut på NorrMälarstrand, dvs fritidshusområdena på Stäudd och Dåvö i Köping om 5-10 år när kommunalt VA är genomfört och många fritidshus och hem, ofta ägda av Köpingsbor eller tidigare släkt från Köping, övertagits av bättre bemedlat folk från storstäderna.
Åk runt i Kvicksund, särskilt på norra sidan av Nyckelön. Hiskeliga hus i många våningar o utplanade tomter utan träd o med en gräsklipparrobot som åker runt. Paddlade i sundet där för några år sedan. De små små lådorna från 30-,60 talen är ersatta, med hus man kan bo i som en av Köpingspolitikerna sade vid ett möte om Malmön som tidigare var ett sommarstugeområde för köpingsbor och nu fullt med permanentboende i nya stora hus. Det är bättre ordning och trevligare nu kommenterade Ola Saaw (M) detta.
Klipp ur svd
Det blir allt svårare att få ihop vad människor i Sverige säger, med vad de faktiskt gör, skriver Maria Jönsson i ett gästinlägg.
Jag har bott i Barcelona i 20 år. Två veckor om året åker jag till Sverige på semester till familjens sommarställe i Stockholms innerskärgård. Jag har vant mig vid de känslor som resorna framkallar: en blandning av nostalgi och frustration, eufori och sorg. Frustrationen handlar om något mer än den sedvanliga stressen över allt jag vill hinna med, nämligen den märkliga känslan av att vara hemma men ändå inte. Med åren har det kommit att växa fram en motsägelse mellan den starka samhörighet jag känner med platsen (björken, stentrappan, stugan), och en allt starkare känsla av att inte kunna identifiera mig med människorna i mitt ursprungsland.
Jag går på en kvällspromenad i vårt gamla sommarstugeområde som håller på att förvandlas till ett villaområde i rasande fart. Tomterna styckas upp och blir mindre och mindre medan husen blir större och större. Ett av husen är så stort att jag först tror att det måste vara en ambassad, men grannarna försäkrar mig om att så inte är fallet. Det är en familj på fyra personer som bor där. Jag vet inte om svaret lugnar eller förfasar mig.
Vandringen bjuder på ett arkitektoniskt Gott och blandat: funkisimitation konkurrerar med snickarglädje, modern minimalism med köpmannavillor. Husen verkar obekväma med dessa stilkrockar, de blänger på varandra. Det finns gott om utsikt för det ändamålet. Det första som görs när tomten införskaffas är att alla träd fälls. Kanske behövs varenda kvadratcentimeter för att få plats med så många uthus, gäststugor, vedbodar, redskapsbodar och badtunnor som möjligt.
Men utan träden blir det väldigt varmt, de vandrande skuggorna har försvunnit, alltså måste det också byggas en pool. Dessvärre kan poolen inte nyttjas så många gånger om året, eftersom det enda som inte förändras är de korta, svenska somrarna. Sedan sätts det upp diverse pergolor och parasoller som sticker upp som färgglada svampar lite här och var. Men det är troligtvis ännu varmare inomhus när solen ligger på de enorma panoramafönster som sträcker ut sig i varje väderstreck.
Jag plockar några smultron i vägdiket och undrar: Hur många kvadratmeter behöver man för att bo värdigt och bekvämt? Hur många redskap behövs för att underhålla dessa vegetationsbefriade tomter som rättfärdigar alla dessa uthus? Var finns det miljötänk, som åtminstone utåt sett, verkar genomsyra hela det svenska samhället? Jag erkänner att jag får allt svårare att få ihop vad människor i Sverige säger, med vad de faktiskt gör.
Jag går ner till Lilla Badet, en badvik med kvällssol som nås via en blåbärskantad skogsstig. Klippan glänser som en strandad valbuk, utsikten hisnar. Jag sätter mig där och njuter av tystnaden som vibrerar av sommarlöften. Allt är stilla.
I morgon åker jag tillbaka till Barcelona. I morgon åker jag hem.
MARIA JÖNSSON är litteraturvetare som bor och arbetar i Barcelona.
Kommentarer:
Jag tror förklaringen ligger i att sverige inte längre är ett land för vanliga människor. Folkhemmet är raserat och förvandlat till en välfärdskapitalism med växande klyftor mellan rika och fattiga. På två decennier har Sverige blivit ett av de mest ojämlika länder i världen. Ett fåtal allt för rika svenskar förstör inte bara våra skärgårdsidyller de förstör för alla genom att driva upp fastighetspriser, konsumera orimligt mycket resurser, släppa ut klimatgaser mm. Lyssna på Andreas Cervenkas i sommarprat. Det är omskakande!. /X
Kan bara hålla med. Har nu kämpat sedan 2014 för att hålla verksamhetsområdet borta från Gårvik (Munkedal), håller på med att gå till MMD med att få ta hand om allt processat vatten från vår fastighet, hoppas att jag får med mig Villaägarna..Man kan ju undra hur våra politiker/tjänstemen i grunden har resonerat kring hur vi vill omforma vårt samhälle för framtida generationer. Det är ju politiska beslut som ligger bakom varje detaljplan och som ,med mina cyklop ögon på, verkar det finnas det alldeles för många politiska partier som har varit med och skapat ”välfärdskapitalism”. Det har dock på det senare åren blivit ett uppvaknande hos vissa, men dessa är ju i minoritet överallt, och ses ju som att man vill hindra ”utvecklingen”.
Ha det, i morgon blir det mer vedhantering.
Tom
Jag är så förvånad när jag nu följt VA-i-tidens arbete och finner att S, V och MP hårdast driver denna ”utveckling” Dessa partier trodde jag stod på den lilla människan och miljöns sida. När VA-i-tiden har kontaktat politiker i riksdagens utskott för att att diskutera tvångsanslutningar till kommunalt VA, samt utdömandet av enskilda avlopp på landsbygden, och underbyggt argumenten med vetenskap, sunt förnuft och berättelser om människor som upplever sig totalt överkörda och plundrade, så har reaktionen från de borgerligas sida varit engagerad och snabbt lett till frågor och motioner i riksdagen. Från S, V och Mps sida har det varit svårt att få kontakt, ännu svårare att få gehör och för MÅs del har man inte alls velat diskutera frågan.
I Växjö tog man ett beslut i nämnden som hanterar enskilda avlopp, om att kommunen var tvungen att bevisa att miljö och hälsa påverkades medelst provtagningar, så att det fanns behov för åtgärd och för rimliga kostnader. Efter valet -22 så byttes majoriteten till en vänsterstyrd sådan, och Mp drev igenom att det absolut inte skulle behövas några bevis på att miljö och hälsa påverkades.
Undantag finns från vänstersidans agerande i kommunerna, Munkedals kommun är borgerligt styrd, och där driver man en kommunal VA anslutning till Gårvik med frenesi. Se vad Tom skriver ovan.
/Anders Segerberg, webbansvarig.
Lämna ett svar