Varför ska den lilla avloppsägaren bevisa sin oskuld medan gissningar räcker för HaV?

Varför ska den lilla avloppsägaren bevisa sin oskuld medan gissningar räcker för HaV?

Om fosforfällornas stora brister och generellt sett bristande existensberättigande.

I akademiska kretsar så diskuteras om fosfor tas upp av marken eller ej, och i vilken omfattning och att det finns mer forskning att göra kring vart fosforn från små avlopp tar vägen.

Hur skall en vanlig invånare som får sitt enskilda avlopp underkänt, trots att det inte skadar miljön, kunna ha den kapaciteten som behövs, för att visa på Havs-och Vattenmyndighetens (HaV), Vatten och Avloppsguidens (VA-guidens) bristande objektivitet rent naturvetenskapligt.

Som vanlig medborgare är det svårt att förstå hur 1 kg fosfor som årligen släpps ut ner i marken från en enskild fastighet motiverar viten på runt 50 000- 200 000 kr, medan de kommunala reningsverken regelbundet kan släppa ut väsentligt större mängder av avloppsvattnets fosfor räknat per person, direkt i ett ytvatten utan sanktioner.

Varför inte studera vad som händer med reningsverkens kvarvarande fosfor och PFAS m fl persistenta gifter som sprids på våra åkrar där framtida generationer ska odla sina livsmedel. Frågan är om inte akademiker på universitet och högskolor tänkt fel, och vilseleder politiker och myndigheter med uttalandet att det finns behov av bättre, mer klimatneutrala och helst billigare fosforfällor.
Den fosforfällan finns redan, det är marken!

Så länge säker kunskap saknas som diskvalificerar forskningen bakom Naturvårdsverkets allmänna råd från 1987, Blå boken, så finns ingen anledning att frångå den gamla uppfattningen att fosfor fastnar långsiktigt i mark, understött av växternas upptag. Varför inte framföra detta till HaV och råda myndigheten att avvakta med krav på särskilt fosforrening för markbaserade anläggningar tills det är visat att det minskar igenväxning av sjön eller havsviken? Kan det vara reningsverkens slamspridning av hundratals kg fosfor på markytan, ofta intill diken, som ger övergödningen?
Det absolut mest resurseffektiva är att arbeta med torra eller vattensnåla toalettlösningar istället för att spola ner skiten med vatten, vatten som vi sen inte klarar att återställa till dess ursprungliga dricksvattenkvalitet. Ett viktigt steg är att politikerna omgående kräver resurseffektiva avloppslösningar vid all nybyggnation i tätorterna, där storskalig styrning krävs. För landsbygdens avlopp räcker det med neutral rådgivning från oberoende aktörer, i motsats till miljökontorens och VA-guidens handläggning och rådgivning med nuvarande ekonomiska incitament.
Varför inte anamma det naturliga, lokala kretsloppet? Mat som kommer från naturen skall – efter att det konsumerats av människor och djur – återbördas till naturen genom ett lokalt kretslopp. Inte genom konstlad rening med industritillverkade kemikalier och grävda ledningar och till sist hamna i havet. Har människan blivit så teknikfixerad att man helt tappat tilliten till Moder Natur?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *