Diskussionsinlägg: Hög skyddsnivå eller inte?

Hög skyddsnivå eller inte?

Min fråga är väl egentligen om det kan vara av vikt att ifrågasätta om en fastighets avloppsanläggning anses ligga inom område med hög skyddsnivå eller inte, då det som jag ser det varken finns skäl till detta, varken ur miljö eller hälsoskyddsskäl.

Hög skyddsnivå är väl egentligen någonting som är fastighetsbundet och inte områdesbundet? Om man utgår från försiktighetsprinsipen som ska ställas i varje enskilt ärende .

Ett beslut måste alltså fattas i varje enskilt ärende, efter en prövning utifrån de lokala förhållandena på fastigheten och en rimlighetsavvägning enligt 2 kap. 7 § MB.

Generella bindande beslut där kommunerna delar upp områden med hög respektive normal skyddsnivå kan inte fattas eftersom det saknas bemyndiganden för kommunerna att skriva generella föreskrifter om detta? Kommunerna har enbart inom miljö- och hälsoskyddsområdet bemyndiganden när det gäller hälsoskyddsföreskrifter, renhållningsordningen samt vattenskyddsföreskrifter.

Dessa kan dock inte innehålla bestämmelser om skyddsnivå för små avloppsanläggningar. Det är med andra ord inte möjligt varken för kommunfullmäktige eller för någon av kommunens nämnder att på förhand fatta bindande beslut om huruvida det ska vara hög eller normal skyddsnivå för fastigheter i ett område. ( Källa HAV)

Tranås kommun har lagt hög skyddsnivå på nästan hela kommunen, eftersom svartån har höga fosforhalter, vilka kommer från gamla synder i en annan kommun. De kräver fosforfälla eller flockningsmedel av alla

 

Kan detta verkligen vara korrekt?

Grundvatten anses ju röra sig 50 meter på 2-3 månader, minsta skyddsavstånd till vattenbrunn anses ju vara 50 meter vid genomsläppliga jordarter, vid tätare jordarter bara röra sig 20-30 meter på samma tidsrymd.

Hög skyddsnivå anses i praktiken kring skrivbordet varområdesbundet och då innefattas alla fastigheter inom området. Hög skyddsnivå innebär krav på en rening med 90 % av fosfor, 50 % av kväve och 90 % av BOD. skyddsnivån kan vara olika för grundvatten och ytvatten. En faktor som är viktig för att avgöra vilken skyddsnivå för miljöskydd som ska gälla för grundvatten är om anläggningen är eller skall placeras på en grundvattenförekomst eller inte. Om avloppet är planerat närmare vattendrag än 100 meter kan man räkna med en snabb transport av näringsämnen och då gäller kravet på hög skyddsnivå.

Men underlaget för att ett område ska klassas som hög skyddsnivå verkar skilja sig åt en hel del? Havs och vattenmyndigheten verkar iaf i sina publikationer vara tydliga i att det är de specifika förutsättningarna vid varje fastighet som ska ligga till grund för vilken skyddsnivå som krävs, dvs. innebär att en indelning områdesvis direkt är felaktig om förutsättningarna hos de ingående fastigheterna inom området skiljer sig åt, beroende på de faktorer som inverkar på recipienten man ämnar skydda.

Detta borde te sig egentligen ganska så självklart, i synnerhet om det är ett område som kan sträcka sig miltals.

Det finns nationella miljömål och regionala miljömål samt lokala miljömål att ta hänsyn till. De lokala miljömål jag sett där hög skyddsnivå ingått har inte enskildas förutsättningar tagits hänsyn till, utan man har i stället sett till helheten av de totalutsläpp som förekommer inom ett område även då från industrin, fördelat på antalet befintliga och tänkta framtida fastigheter som satt den gemensamma normen kring maxvärde på vad området anses klara av. Trots att en bedömning av vilka krav på försiktighetsmått som ska ställas i ett enskilt ärende bör utgå från normal eller hög skyddsnivå för hälso- respektive miljöskydd. Bedömningen av skyddsnivå ska ske utifrån förutsättningarna i det aktuella fallet. Att en anläggning till exempel är eller ska placeras inom ett skyddat område innebär inte automatiskt att hög skyddsnivå ska gälla. Det avgörande är istället vilket skyddsbehov som finns inom det skyddade området och vad den totalt anses klara av samt om den aktuella anläggningen med den lokalisering som föreslås bedöms påverka det skyddade intresset. Med andra ord kan detta nu även drabba alla de med godkända anläggningar som i stället tvingas ansluta till kommunalt på grund av satta miljömål, högt skyddsvärde och kommunalt beslutat verksamhetsområde och en gemensam satt framtida norm kring antal källor.

Det verkar som att ett formfel obemärkt smugit sig in bland besluten som fått omfattande ekonomiska konsekvenser för flertalet fastighetsägare trots att de gjort rätt men som ändå blir fel. Skyddsbehovet kan nämligen nu bli så stort, utan att se själva källan, att inga utsläpp överhuvudtaget kan ske // MR

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.