SVD/ Pinka i plastpåse är framtiden

Pinka i plastpåse är framtiden

Sveriges kommuner, regioner och statsmakt byggt ett skuldberg av uppskjutet underhåll och renoveringar. Och bergstoppen blir bara högre.

Inlagda patienter tvingades uträtta sina behov i plastpåsar, och besökare till sjukhuset fick använda bajamajorna som hastigt hade satts upp utanför entrén. Förlossningen stängde och födande kvinnor hänvisades till Eskilstuna. Mycket av den planerade vården sköts upp.

Tågtrafiken stannade. Alla skolor och förskolor stängde verksamheten, liksom folktandvården. Kolsyrat vatten tog slut i affärerna.

Det var i början av juni en huvudledning sprack under en åker söder om Skavsta flygplats, och vattnet försvann i kranarna i Nyköping och Oxelösund. Det tog nästan en vecka innan läckan var åtgärdad och vattnet tillbaka som vanligt.

Men det kommer förmodligen att försvinna igen. Dessutom på fler platser, och oftare.

För som alla som bor i hus redan vet att det är roligare att bygga nytt än att ta hand om det man har. Man anlägger hellre en ny uteplats än lägger om det otäta taket.

Vi människor är kort sagt kortsiktiga av naturen, och det är således också politiker. De vill dessutom vinna val, vilket sällan stimulerar långsiktigt tänkande.

Därför har Sveriges kommuner, regioner och statsmakt byggt ett skuldberg av uppskjutet underhåll och renoveringar. Av vatten- och avloppsledningar. Av vägar, broar och järnvägsspår. Av skolhus och gymnastiksalar. Av det mesta av samhällets grundläggande infrastruktur.

Och bergstoppen blir bara högre att bestiga. Bara i ett måttligt stort lokalsamhälle som Hässleholm bedömer det kommunala vattenbolaget att de behöver investera 1,6 miljarder kronor i vattenverk och ledningsnät för att klättra ikapp.

I en nyutkommen rapport från analys- och teknikkonsultföretaget WSP uppskattar man att det i svenska kommuner finns rörledningar som skulle räcka fem varv runt jorden. Eftersom ledningarna har en teknisk livslängd på 50–100 år betyder det att 200–400 mil av ledningsnätet borde läggas om varje år.

Det görs inte. Den tekniska förnyelsetakten har under hela 2000-talet i genomsnitt legat på ungefär hälften av vad den borde vara.

Men den del av WSP:s rapport som kanske borde ge politiken mest huvudvärk handlar om el.

Sverige har bestämt sig för att bli klimatneutralt genom att öka elproduktionen och elanvändningen i en aldrig tidigare skådad omfattning och hastighet. Bara det är som de flesta vet vid det här laget en politisk, teknisk och ekonomisk utmaning av kolossala dimensioner.

Men samtidigt närmar sig i stort sett all befintlig kraftproduktion sitt tekniska bäst före-datum. Eftersom vindkraften, som byggdes ut kraftigt under 2000-talet, har en kortare teknisk livslängd än vatten- och kärnkraften, som byggdes på 1950- till 80-talen, infaller renoveringsbehovet dessutom samtidigt i hela energisystemet.

”Vi har en situation som betyder att i stort sett alla kraftverk som är i drift 2022 kommer att behöva totalrenoveras eller ersättas de närmaste 30–40 åren”, skriver WSP, som bedömer att det handlar om återinvesteringar på 600–900 miljarder kronor. Då är kostnaderna för förnyelse av elnätet inte medräknade.

I praktiken ska alltså Sverige bygga ett helt nytt och dubbelt så stort energisystem de kommande decennierna. Samtidigt som det måste förhindras att underhållsskulden skenar för övrig samhällelig infrastruktur.

Det är lika bra att slå fast det direkt – det är en omöjlig ekvation. ”Det kommer inte finnas resurser att tillgodose allas önskemål. Därför måste vi prioritera – välja och välja bort”, slår WSP fast.

Trasiga vägar eller torrt i kranen? Elransonering eller pinka i plastpåse? Det kan bli spännande politikerutfrågningar i kommande valrörelser.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.