VA-i-tiden brev till samtliga kommuner i Sverige, samt till de riskdagsledamöter VA-i-tiden mött i Teams samtal tillsammans med Villaägarna.

Till ordföranden i Miljö- och hälsoskyddsnämnden

Enskilda avlopp – förändringar på gång?
I svensk lagstiftning gäller principen att man anses oskyldig tills motsatsen bevisats.
Långsamt inser alltfler myndigheter det orimliga i att använda den omvända bevisbördan gentemot enskilda fastighetsägare. Hur ska en enskild fastighetsägare kunna bevisa att hans/hennes avlopp inte orsakar några som helst olägenheter för miljön eller för människors hälsa? Det är lika svårt som att inför polisen vid en fartkontroll bevisa att man inte kört för fort. Bevisningen måste åvila den myndighet, som påstår att ett fel begåtts.

Regeln med omvänd bevisföring i (2kap. §1 MB), infördes 1 jan 1999 genom den då nya miljöbalken.
Syftet var att stärka de lokala miljönämnderna i förhållande till de stora företagen – som pappersbruk, raffinaderier, kemikalieföretag etc. Det ansågs inte möjligt för små kommuner att ha den miljökompetens, som det krävdes för att granska ett komplext kemitekniskt företag. Ansvaret lades på företagen, som blev skyldiga att skaffa sig erforderlig expertis för den produktion som bedrevs. De skulle således undersöka eventuella miljö-och hälsorisker med såväl sina produkter som eventuella risker med själva tillverkningsprocessen. Under denna period växte annan liknade lagstiftning fram i form av t.ex. produktansvarslagen. Allt detta blev senare underlag för frivilliga kontrollsystem som ISO 9000, ISO 14000 osv.

Att tillämpa den omvända bevisföringen enligt Miljöbalken mot enskilda fastighetsägare, infördes av Havs-och vattenmyndigheten, som bildades först 2011. Miljöbalken hade ersatt en mängd tidigare miljöregler och då även hälsoskyddslagen 1982:1080, som gällde för enskilda avlopp. Vi vill dock hävda att tillämpningen av den omvända bevisbördan mot enskilda fastighetsägare är att övertolka lagen. Kunskapsmässigt har de kommunala miljöinspektörerna i allmänhet övertag gentemot de fastighetsägare de ska kontrollera. Om således inte miljöinspektören kan bevisa att anläggningen orsakar miljö-eller hälsoproblem, så är det helt omöjligt för fastighetsägaren att bevisa att den inte gör det, dvs vi har en moment 22 situation.

Avloppsinspektörerna har haft några standardmodeller för att underkänna avlopp, utan att behöva påvisa några olägenheter:
Det vanligaste är underkännande på grund av ålder. Här har olika miljöinspektörer haft varierande tidsperspektiv, men har ofta satt 15- 20 år som en gräns för hur länge man menar att ett avlopp fungerar. Detta är helt fel. Det finns ingen rekommendation från HaV och inte heller någon lagregel kring ålder på avlopp. Trots alla nya miljö-och säkerhetskrav på våra bilar är det fortfarande tillåtet att köra med en gammal bil från 1950-talet.

En vanlig avloppslösning förr var trekammarbrunn och efterföljande stenkista. Ett system som fungerat klanderfritt, men som miljöinspektörerna i princip alltid dömer ut, trots att det inte finns någon lagstiftning, som förbjuder denna lösning. Anledningen är att man inte litar på naturens egen rening genom markretention, samt att man inte förstår att reningen främst sker i marken runt stenkistan, alltså inte i själva stenkistan.

Miljöinspektörerna vet inte riktigt var reningen börjar- och slutar. Det går inte att fastställa någon punkt där provtagning kan göras för att fastställa reningseffekten. Helst vill man ha tekniska lösningar med pumpar och avancerade fosforfällor, där man kan föreskriva att prov ska tas på såväl ingående som utgående avloppsvatten.

Även lite nyare avlopp vill miljöinspektörerna döma ut, om det saknas luftningsrör. Detta är ett krav som tillkommit under senare år, men är inte något skäl för att döma ut en anläggning, som utförts enligt tidigare rekommendationer.

Som vi skrev inledningsvis börjar allt fler myndigheterna ifrågasätta de nuvarande bedömningsgrunderna.

Det började med en dom i mark-och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt, dom 2020-12-21 Mål nr 4660-20. Domstolen skriver följande:

” För att ett föreläggande eller ett förbud enligt denna paragraf ska kunna ges krävs att en skada eller en olägenhet har konstaterats. Föreläggandet ska också grundas på en individuell bedömning . Den i målet aktuella avloppsanläggningen består av slamavskiljare i form av trekammarbrunn med infiltration som efterföljande rening.

Även om anläggningen – som byggdes 1973-uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen.

Av den utredning som legat till grund för nämndens beslut att förbjuda utsläpp till den befintliga avloppsanläggningen finns inget, utöver hög ålder som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det finns därför enligt mark-och miljödomstolens mening inte skäl att på befintligt underlag förbjuda utsläpp av avloppsvatten till anläggningen.”

2021-04-15 avkunnade mark-och miljööverdomstolen dom M 4447-20

Domstolen skriver bl.a: ” Även om det är verksamhetsutövaren som ska visa att hans anläggning fungerar tillfredsställande så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggning inte uppfyller dagens krav och därför inte ska få användas.”

Enligt ett riksdagsbeslut 2021-04-29 ska en fastighetsägare med enskilt avlopp inte kunna tvingas att ansluta sig till det kommunala vatten-och avloppsnätet. Detta under förutsättning att det egna avloppet uppfyller de gällande miljö-och hälsokraven. (Civilutskottets betänkande 2020/2021:CU14)

Miljö-och hälsoskyddsnämnden i Växjö fattade 2022-04-19 ett beslut att nämnden inte längre ska döma ut avloppsanläggningar, såvida inte nämndens inspektörer kan påvisa olägenheter. Det kompletta protokollet framgår av bilaga 1. Läs § 50.
Protokollsutdrag: ”Beslut om förbud att släppa ut avloppsvatten läggs endast på de avloppsanläggningar där någon form av olägenhet kan konstateras som påverkar människors hälsa och/eller den lokala miljön”

”Att investera i en ny anläggning är kostsamt för den som ska göra det. 70 000 – 100 000 kr enligt avloppsguiden. Kostnaden är dock beroende av de naturliga förutsättningar som finns vid platsen för anläggandet och kan därför öka. Men problemet med nuvarande hantering är att vi kräver åtgärder utan att vi vet om de verkligen behövs. Fungerar en anläggning trots avsaknad av viss funktion är anläggandet av nytt avlopp onödigt och dessutom dyrt för den enskilde. Att byta ut en äldre men fungerande anläggning är inte vad en kommun med starkt miljötänk brukar förknippas med”.

Beslutet gav rubriker i Smålandsposten enligt bilaga 2. Tjänstemannen protesterade och menade att det inte var möjligt att göra provtagningar och påvisa olägenheter på det sätt som nämnden beslutat.

Vi vill i detta sammanhang påminna om att det faktiskt är den politiskt sammansatta nämnden, som har ansvaret och bestämmer enligt kommunallagen. Tjänstemännen är till för att vara den politiska nämnden behjälplig – det är inte tvärt om. Många invånare i Sverige ser med oro på det utbredda tjänstemannaväldet. Det är därför med tillfredsställelse vi ser när en nämnd vågar återta det ansvar, som vår demokrati bygger på. Olämpliga politiker kan vi byta ut vart fjärde år, men olämpliga tjänstemän, som driver en egen – eller kollektiv agenda – är med hänsyn till anställningsskyddslagen nästintill omöjliga att byta ut.

Villaägarna: De har gjort en intervju med Peter Ridderstolpe, som tillsammans med Lars Hylander och Björn Eriksson har författat utredningen om markretention i VA-guiden 2018.
https://vaguiden.se/2017/11/oppet-inlagg-om-markretention-sjalvrening-av-fosfor-och-smittamnen/

I texten finns rapporten: Bedömning av självrening och retention i mark vid prövning av små avlopp-smittskydd och fosfor, 180507(slutgiltig version).
Själva intervjun hittar du här:  https://www.youtube.com/watch?v=Cd-rBKLPINk
alternativt https://youtu.be/Cd-rBKLPlNk
Lyssna gärna på den !
Peter Ridderstolpe beskriver utförligt hur fel hanteringen av de enskilda avloppen har blivit.

Om krisen eller kriget kommer. Myndigheten för samhällsberedskap skickade ut en broschyr med detta namn 2018. I broschyren betonas vikten av tillgång till vatten. Kriget i Ukraina och risken för att även Sverige skulle bli anfallet, har gjort att vattenfrågan har lyfts. Vi har bidragit till debatten genom en insändare, som publicerats i en mängd tidningar och fått berättigad uppmärksamhet. Se bilaga 3.

Vi ber Dig i egenskap av ordförande att vidarebefordra detta mail till övriga ledamöter i nämnden. Vi ber er också att ta en seriös diskussion i nämnden om ni är beredda att följa initiativet från Växjö kommun.

Kommunallagen bygger på principen att de förtroendevalda fattar beslut kollektivt och även har ett kollektivt verksamhetsansvar. De förtroendevalda ska därmed ha det yttersta ansvaret för den kommunala förvaltningen och är de som styr förvaltningen. Det innebär ett ansvar för de förtroendevalda från beredning av ärendet till beslut och genomförande.

Rätten att delegera beslut enligt kommunallagen till enskilda tjänstemän får inte missbrukas. Det får inte bli ett bekvämt sätt för nämnderna att själva slippa ta besvärliga beslut. Det får inte heller bli ett sätt för enskilda tjänstemän att visa makt och bedriva en egen agenda.

Miljö-och hälsoskyddsnämndens i Växjö kommuns beslut 2022-04-19 har nu av en nämndsledamot från miljöpartiet överklagats till förvaltningsrätten.

Anders Landin, ordförande i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden vid Växjö kommun kan kontaktas via e-post: Anders.Landin@vaxjo.se

För att fördela arbetet med detta utskick till Sveriges samtliga 290 kommuner skickas detta mail på mitt uppdrag av Arne Gunnarsson, styrelseledamot.

För den nationella föreningen VA-i-tiden (VA-i-tiden.se)

Lars-Göran Carlsson
Ordförande
lcg.hilmer@gmail.com

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.