Insändare: Hög tid att modernisera och miljöanpassa VA-politiken

Hög tid att modernisera och miljöanpassa VA-politiken

Snart läggs en proposition på riksdagens bord som innehåller nya förslag till utformning av VA-politiken. Brister i ”proppens” hantering riskerar dock att ytterligare försämra och försvåra vårt arbete med att uppnå flera av våra miljökvalitetsmål samtidigt som avfolkningen av landsbygden accentueras. Utredningen som ligger till grund för proppen heter ”Vägar till hållbara vattentjänster”, (SOU 2018:34) och handlar bland annat om kommunens skyldighet att ordna vattentjänster enligt 6 § lagen om allmänna vattentjänster och frågor om små avlopp. Den kanske mest kontroversiella frågan handlar om alla de som har ett enskilt avlopp och riskerar att mot sin vilja tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet.

Många av landets 290 kommuner har en miljö- eller samhällsbyggnadsförvaltning som gör det omöjligt att bo på landet, i strid med retoriken att hela Sverige ska leva. Nyköpings kommun, belägen längs Östersjökusten, är en av dem, som kan utläsas i Miljö- och samhällsbyggnadsnämndens protokoll från mars. Tekniska divisionen har uppdrag att svara för tömning av trekammarbrunnarna på fastigheter med egen avloppsrening. De kräver 3,5 m bred väg fram till 3-kammarbrunnen samt en vändplan med 18 m diameter och en väg som klarar 32 tons bruttovikt. För att uppfylla kraven för slambilen har en fastighetsägare betalat markägaren drygt 9 000 kr för att få bredda sin utfartsväg en meter från nuvarande 2,5 m samt betalat 70 000 kr för lantmäteriförrättning. Samhållsbyggnadsenheten tillåter varken breddning eller anläggande av vändplan, och tar nästan 12 000 kr i avgift för ansökan efter en mycket lång handläggningstid – 1,5 år!

Fastigheten och en del av vägen ligger vid en liten bäck och omfattas därmed av strandskyddet. Kommunekologen anser att strandmiljön på bostadstomten är så viktig för den biologiska mångfalden att dispens ej kan lämnas från strandskyddet.  Trots att samma strandmiljö lämnas opåverkad kilometervis uppströms och nedströms. Det är värt att notera att det gäller en åretruntbostad, alltså ingen sommarstuga. Och byggnaderna har varit bebodda i hundratals år. Barnfamiljen som bosatte sig på fastigheten för ett par decennier sedan har ökat områdets biologiska mångfald genom att ängarna hålls öppna och man har bekämpat invasiva arter. Strandskyddsreglerna ska givetvis respekteras men det är värt att notera att dispens ges rutinmässigt från strandskyddet för att bygga nya bostäder runt om i våra tätorter, medan det här rör sig om en befintlig bostad. På grund av att marken är så kuperad finns ingen annan placering för vändplanen, som även behövs för räddningstjänsten.

Är det rimligt att man inte ens på landsbygden ska få att bo i harmoni med naturen och ha eget avlopp? I tätorterna förstör man naturen med asfalt och betong och reningsverken producerar mängder av giftigt rötslam. Låt oss arbeta för att förbättra miljön i städerna istället för att driva på urbaniseringen från landsbygden.

Lars Hylander, bonde, docent och oberoende miljöforskare

Lars-Göran Carlsson, ordförande Föreningen VA-i-Tiden

Ulf Svensson, civilekonom, som forskat om den fysiska riksplaneringen vid Chalmers Arkitektur.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.