SVD/ ”Hållbara vatten­tjänster ohållbara för villa­ägare”

”Hållbara vatten­tjänster ohållbara för villa­ägare”

Att döma av regeringens lagrådsremiss riskerar de generella tvångs­anslutningarna till kommunalt vatten och avlopp att bestå, liksom rätts­lösheten för enskilda. Det skriver Jonathan Lindgren och Lars-Göran Carlsson.

Vi anser att förslagen i den lagråds­remiss som regeringen lämnat inte kommer räcka, i värsta fall förvärras villkoren utan uppnådda miljövinster.

Regeringens förslag ”Hållbara vattentjänster” utgår ifrån att de små avloppen under 200 person­ekvivalenter står för huvud­delen av utsläppen fosfor och kväve. Regeringen själv anger utsläppen av fosfor från enskilda avlopp som 302 ton men nämner inte att de totala utsläppen av fosfor till kust uppgår till cirka 5 500 ton (Havs- och vatten­myndigheten, 2019). Regeringen utgår från fem år gamla teoretiska beräkningar där kommunerna rapporterat från fastighets­register som de i varierande grad besiktigat. Även om ödehus och felräkningar fortfarande ingår i samma underlag från 2021, har antalet hushåll regeringen utgår från nu minskat med en femtedel.

Oppositionspolitiker har sen utredningen 2018 efterfrågat ett underlag som beaktar mark­retentionens effekter, det vill säga markens naturliga förmåga att rena vatten. Förra året svarade dåvarande miljö­minister Per Bolund att den ”stora osäkerhet” som råder skulle redas ut av det statliga forsknings­rådet Formas, som skulle presentera en systematisk forsknings­samman­ställning om markretention av fosfor från enskilda avlopp under 2021. Den kart­läggningen kom aldrig 2021 utan ryktas komma till hösten 2022. Till dess får vi anta att ”stor osäkerhet” fortsätter råda hos regeringen.

Likväl förväntas riksdagen ta ställning nya lagförslag från regeringen under våren. Den som hoppades att lagråds­remissen kunde bygga på evidens utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet blir besviken.

Vi efterfrågar flexibilitet så att fler kan slippa ruinerande anslutnings­avgifter till kommunalt VA. Men med regeringens förslag för ökad flexibilitet i lagen om allmänna vattentjänster, paragraf 6, kvarstår det demokratiska under­skottet. Det är fortsatt kommunerna som ska utreda och fatta beslut om alternativa lösningar. Vid oenighet om behov av kommunalt VA, kan endast den enskilde få lagligheten av beslutet prövad enligt kommunal­lagen, men inte få sakfrågan om huruvida behov föreligger prövad i mark- och miljö­domstolen. Läns­styrelsen kan väcka frågan rättsligt, men utsikterna för det varierar. Läns­styrelsen Västmanland framlägger till exempel i sitt remissvar kategoriskt anser att ”enskilda lösningar generellt har en högre miljö­belastning än allmänna avlopps­anläggningar”. Den omvända bevis­bördan måste ändras genom krav på standard som tar hänsyn till mark­förhållanden. Enskilda VA-anläggningar måste påvisas vara ett hot mot skyddet för människans hälsa och miljö, inte bara presumeras vara det.

Fastighetsägarens, den svaga parten, ställning behöver stärkas. Fastigheter med mycket liten användning med mark­förhållanden på tryggt avstånd från närmaste vatten förtjänar en annan bedömning än de ges i dag. Socio­ekonomiska faktorer bör också spela roll, så att vi slipper se pensionärer med sommar­stugor fördrivas från sina ömt vårdade hus som de inte kan belåna för att ha råd att bo kvar.

Avloppsdeklarationen som regeringen nu föreslår har ett uttalat syfte och en påföljande effekt, ett nationellt VA-register ska skapas för berörda fastigheter. Effekten som också uppnås är att stadig­varande arbets­tillfällen garanteras för hela VVS-branschen. Ansvaret för denna tillsyn enligt miljö­balken åvilar kommunerna, vilka finansieras med kommunal­skatt. Remissen anser att dagens tillsyn är otillräcklig och vill med nytt kontroll­instrument se till att fastighets­ägarna betalar en gång till vad de redan finansierat med skatten.

Riksdagens civilutskott gjorde ett tillkänna­givande april 2021, att fastighets­ägare inte ska kunna tvingas ansluta sig till det kommunala vatten- och avlopps­nätet. Någon sådan garanti ges inte i aktuell lagråds­remiss som endast efterlyser flexibilitet från kommunerna utan att säga något om sakförhållanden kommunen utgår från. Därtill läggs sten på börda i form av ny kontroll­byråkrati. En kommande proposition om ”hållbara vatten­tjänster” behöver vara mycket skarpare än vad som nu framträder. Annars riskerar de generella tvångs­anslutningarna och rättslösheten för de enskilda att bestå. Det är inte värdigt en rättsstat som Sverige.

Jonathan Lindgren
expert på kommunala tjänster, Villaägarna
Lars-Göran Carlsson
ordförande VA-i-tiden

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.