Se även: Långdragen och kostsam avloppsfråga dras i långbänk
De blir tvångsanslutna till kommunens avlopp – ”200 000 kronor är mycket för fattiga pensionärer”
13 maj 2019 07:02
Sedan 2012 har Falu kommuns utbyggnad av vatten och avlopp pågått. Ett något tidsförskjutet arbete ska nu påbörjas i Enviksbyn, något de boende ställer sig kritiska till. ”Vi har vårt eget vatten och vem har råd att betala 200 000 kronor för att ansluta sig till ett påtvingat avlopp?”, säger Klockar-Janne Andersson, som tillhör ett av de 74 hushåll som berörs.
Christian LarsenText
Enligt Falu Energi och Vattens, FEV, VA-plan ligger Enviksbyn inom vattenskyddsområde för allmän vattentäkt. För 11 år sedan, 2008, sa FEV i arbetet med vattenskyddsföreskrifterna att området ska byggas ut för att långsiktigt skydda dricksvattnet. Sedan 2014 finns en VA-plan för Falu kommun, som antogs i kommunfullmäktige, som berättade att det då fanns 34 fastigheter berördes i Enviksbyn. I dag berörs 74 hushåll av kommunens avloppsutbyggnad.
– Vi i byn har haft vårt eget vatten i 100 år. Det tar vi från berget, sammanfattar Klockar-Janne Andersson.
Rutan visar områden som enligt Falu kommuns VA-utbyggnadsplan (vatten- och avlopp) är aktuella för utbyggnad fram till och med år 2020. Utbyggnadsår och prioritetsordning av områden kommer eventuellt att ändras. Källa: Falu Energi och Vatten.
Kritiken och missnöjet i Enviksbyn kokas ner till ett ord: tvångsanslutning. De 74 hushållen ligger i dag som mål för Falu kommuns omfattande och mångåriga projekt att ansluta kommuninvånarna till det kommunala avloppet. Projektet sträcker sig till 2035.
I november 2010 fann man koliforma bakterier i Enviksbyns vatten men bedömdes som tjänligt med anmärkning. I slutet på augusti 2012 förekom e-colibakterier och dricksvattnet bedömdes som otjänligt. Året efter fick fyra av fem analyser anmärkningar för mikrobiologiska avvikelser. I Juli 2014 togs prover som visade koliforma bakterier i dricksvattnet. I september samma år togs nya prov. De visade otjänligt vatten på grund av koliforma bakterier. Två veckor senare togs återigen prover som hade samma resultat. Sedan dess har tre prover tagits mellan oktober 2014 och januari 2015. Samtliga prover visade sig innehålla koliforma bakterier.
Hans Sundgren vid den smalaste delen av Enviksbyns ås. ”Den 28 november i fjol kom informationen att de skulle börja titta var de skulle dra ledningarna”, säger Sundgren.
I köket hemma hos Hans Sundgren på Enviksbyns ås sitter också Klockar-Janne Andersson. De både berörs av kommunens vatten-, och avloppsprojekt.
– Bakterierna som fanns i vårt vatten är åtgärdat med uv-ljus uppe i vår pumpstation. Vårt vatten är det inget fel på. Sen försökte de slå mot flourhalten där vårt gränsvärde låg lite över det tillåtna. Men titta på innehållsförteckningen på en flaska mineralvatten hur mycket flour det är i den. Inte ens barn under 7 år får dricka det, säger Andersson.
Janne ”Klockar-Janne” Andersson frågar sig hur pensionärerna ska kunna betala 200 000 för anslutningen. ”Det är diktatur”, säger han.
I Enviksbyn kommer kommunen gräva ledningar för vatten och avlopp till tomtgränsen. Sen får fastighetsägaren betala resten av grävningen till huset.
– De tvingar på oss en installation och skickar sen en faktura på 200 000 kronor. Det är 74 hushåll i byn och cirka 20 av dem är fritidshus. Sen är det mest de som bor själva eller pensionärer. Hur ska man kunna hantera en påtvingad faktura på den summan? säger Sundgren.
De båda poängterar att man inte är emot ett nytt avlopp.
– Men det finns billigare alternativ. Det finns billiga eco-techsystem. Nu ska vi istället betala för elinstallationer för pumpen på tryckbrunnen och driften för den, säger Sundgren.
Hans Sundgren förespråkar EcoTech, ett minireningsverk. Men det blir ungefär samma summa i slutändan, enligt Falu Energi och Vatten med skillnaden att det blir mer arbete för den som äger den.
Andersson är född och uppvuxen i byn. Han säger också att det är lönlöst att försöka gräva i den rullstensås som Enviksbyn ligger på.
– Det rasar bara. Gräver man en meter så rasar det tre meter. Det är för lite marginal på tomterna för att kunna gräva.
Sundgren och Andersson beskriver att de boende i Enviksbyn tvingas in i det nya nätet.
– Sen ska man dessutom sanera de gamla tankarna man har på gården. Det blir också en kostnad. Med det sagt så har ingen emot att få sina avlopp kontrollerade. Då kan man se fixa det själv. Men att bli tvångsansluten för den avgiften är hutlöst, säger Andersson. Det här är dessutom ett vattenskyddat område och det finns inte en enda skylt som berättar det.
Några hus ska inte anslutas. Det blev för dyrt för kommunen.
Det är främst tre frågeställningar man förespråkar.
– Dels är det kostnaden. Det är för mycket för en pensionär eller för de som bara använder sin fastighet för fritdsboende. Sen måste man kolla på billigare alternativ, som Eco-tech, till exempel. Och slutligen handlar det om driftkostnaden för avloppsanläggningen. Samtidigt är det några hus här som inte ska anslutas. Det blev för dyrt för kommunen att dra rör till deras tomtgränser. Hur resonerar man då? säger Andersson.
Bild: Hans Sundgren vid Eniksbyns egen vattenpump som förser de 74 hushållen som nu ingår i Falu Energi och Vattensvatten-, och avloppsplan. ”Här inne finns en 55 kubikmeter stor bassäng där vattnet renas från bland annat flour, radon och bakterier”, säger Sundgren.
På Täktberget, söder om Enviksbyn, står den pumpstation som förser fastighetsägarna med vatten. Den försörjer i dag 70 hushåll med vatten från berget.
– Det blir 15 hushåll kvar i byn som utnyttjar den här stationen som dessutom betalats av de som använder den. Ska vi lösas ut nu? Det är ju också en fråga som bäddar för osämja i byn. Vi betalar i dag cirka 1500 kronor per år för vattnet. Har man djurhållning blir det 500 kronor extra. Det här är ju fri tillgång till vatten, säger Andersson.
Man ska kunna visa bra testresultat från årets alla årstider
Åsa Andersson är VA-ingenjör på Falu Energi och Vatten. Hon tror att lösningen med ett minireningsverk i privat regi inte skulle landa långt ifrån anslutningsavgiften i pris.
– Enskilda avlopp kostar också och vi kollade upp EcoTech och med drift och tömning så blev det inte så mycket billigare. Men Enviksbyn är ett specialfall i det här projektet. Där har man vattenföreningen och analysresultaten på det egna vattnet har inte varit 100 procentigt. Man ska kunna visa bra testresultat från årets alla årstider, säger Åsa Andersson.
Åsa Andersson berättar att man vill skydda vattentäkten i Enviksbyn. ”Det bästa är att man kopplar in vårt vatten och avlopp för att skydda miljön”, säger Andersson.
Kommunens taxa till 2020 visar att kostnaden för vatten och avloppsanslutning skulle landa på 188 000 kronor. Då är ledningarna framdragna till den egna fastighetsgränsen. Resterande kostnad för nedgrävning av rör får fastighetsägaren står för.
– Det är en stor summa pengar, helt klart. Men har man som fastighetsägare fått skriftligt nej från två banker för lån så går FEV in med ekonomisk hjälp med en avbetalningsplan på 7-8 år.
Vi tvingar ingen att koppla in sig på vattnet
Åsa Andersson poängterar att man vill få bort utsläpp som sker på åsen, utsläpp som sedan hamnar i vattnet.
– Det är ett svårt område och vattentäkten vill vi skydda.
Jan Kallur är projektledare under kontrakt för FEV.
– Det här är ett beslutat verksamhetsområde för vatten och avlopp och det är ju politikerna som har beslutat. I dag råder krav på infiltration och en trekammarbrunn när man har eget avlopp. Efter en tid, cirka 20 år, så brukar infiltrationen vara uttjänt. Det beror dock helt på hur mycket det används, säger Kallur.
FEV:s reningsverk i Enviken är dimensionerat för att klara ytterligare 70 hushåll. Det har man konstaterat genom en rad tester.
Att Enviksbyn ligger på en rullstensås gör det svårare att förespråka infiltrationsanläggningar.
– De är ett problem, helt klart. Men vi måste komma ihåg att vi tvingar ingen att koppla in sig på vattnet. Det är avloppet det handlar om för att skydda åsen. Den kapacitet som reningsverket har i dag klarar ytterligare 70 hushåll. Vi har kollat flödet och det är hållbart.
Även Kallur har sett över kostnadskalkylen för minireningsverk och säger att det kvarstår en del problem.
– Någon måste ta hand om slammet och någon måste drifta anläggningen. Den lösningen vi har i dag är den mest kostnadseffektiva och vi måste även ta hänsyn till en rad myndighetskrav och andra eventuella ingrepp på kulturmarken, säger Kallur.
Lämna ett svar