DD/ ”Spola betongrören” för att framtidssäkra människors möjligheter att bo kvar”

Svar på insändare: Viktigt med framtidssäkra VA-nät

_______________________

”Spola betongrören” för att framtidssäkra människors möjligheter att bo kvar”

Forskare på Stockholm Resilience Centre har uppmärksammat studier om hur 100-årsregn och flodvågor från havet ska kunna hanteras i New York. I stadens VA-administration räknade man först på idén att bygga stora reservoarer för att tillfälligt kunna stoppa vattenmassorna och jämna ut flödena.

En ekonom räknade ut att detta skulle bli en mycket dyr lösning som dessutom inte skulle klara av att lösa uppgiften tillfredsställande. Hans lösningsförslag var i stället aktiv stadsplanering, som han hävdade skulle bli både billigare och effektivare. Och han fick rätt!

Jag tänker på denna historia när jag läser artikeln ”Viktigt med framtidssäkra VA-nät” på DD debatt den 17 januari. Här uttalar sig några företrädare som verkar i VA-branschen, en bransch som ännu inte gjort någon färdplan inom regeringsinitiativet ”Fossilfritt Sverige”. Trots detta är man tvärsäkra att större ledningar ska framtidssäkra för massiva regn. Det vi lärt oss från översvämningarna i Gävle med fler städer är att större rör inte hade räddat situationen.

För att hantera städernas förtätningar och undvika dyr infrastruktur handlar åtgärderna snarare om att tänka efter före. Man ska undvika att förtäta på platser där stora regnmängder kan skapa översvämningar. Den infrastruktur som behövs handlar om att arbeta med naturen i stället för mot den.

I New York studerade och anpassade man i stället den omgivande terrängen för att hitta naturliga platser att tillfälligt ta hand om vattenmassorna. Det vill säga olika typer av fördröjningsåtgärder respektive ”kontrollerad översvämning” som idag snarare är regel än undantag i modern planering.

Sverige är ett ingenjörsland där vi värdesätter tekniska lösningar. Med tanke på att till exempel toalettlösningar som alternativ till nuvarande avloppslösningar kan arrangeras både utan vatten och med vatten-till-marklösningar som är billigare, bättre ur både miljösynpunkt och klimatsynpunkt, så måste vi stanna upp och fråga oss – vilken väg är det som är mest framtidssäker? VA-företrädarna påpekar att det aldrig varit så spännande och viktigt att arbeta med VA-nät.

För alla de enskilda människorna i våra lands- och glesbygder är det inte lika spännande när kommunernas miljöinspektörer är ute på sina inspektionsrundor. De dömer ofta ut en trekammarbrunn som är 25 år gammal trots att den fungerar som den ska. Brister i betongen påstår man och påför skyhöga vitesbelopp. Men branschen använder samma betong som man hävdar håller i minst 150 år i kommunala rörsystem.

Det finns alternativa lösningar på VA-utmaningarna som verkligen löser både de utmaningar som nämns i artikeln hos VA-industrins företrädare samt andra som de inte nämnt, såsom hanteringen av det giftbemängda rötslammet. Forskning visar att det finns hållbara lösningar om man tänker utanför boxen och ”spolar rören” genom att i stället installera en komposterande toalett som producerar näringsrik mylla.

I stället för att slösa fossil olja och arbetstid på att transportera duschvatten från slutna tankar på landet till städernas reningsverk – så använd vattnet till att bevattna de lokala grödorna som stressas av det allt torrare och varmare klimatet.

Kanske dags att ta tag i dessa alternativ på allvar så att vi kan framtidssäkra människors möjligheter att bo kvar i hela Sverige!

Ulf Svensson

civilekonom och tidigare forskare på Chalmers Arkitektur

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.