DD/ Landsbygdsbor ställs utanför

Debatt: Landsbygdsbor ställs utanför

Ingen ska uteslutas när vi ställer om för klimatet – bara tiotusentals landsbygdsbor.

Många understryker nu vikten av att klimatomställningen till ett fossilfritt samhälle både blir rättvis och inkluderande. Forskare från Linköpings universitet menar till och med att vi inte kan lyckas om den inte legitimeras i de breda folklagren.

Forskargruppen vänder sig också mot att klimatkrisen nästan enbart handlar om det globala perspektivet när det är på den lokala nivån som vi nu möter frågorna med all kraft. Senast i somras i Gävleområdet i form av en förödande översvämning.

En fråga som den nya regeringen nu borde lösa, som suttit fast på miljödepartementet under flera mandatperioder, är just VA-frågan. Kanske kan denna fråga nu komma till en lösning, med tanke på att ”varje sten” nu ska vändas. Klimatfrågan, där vatten- och avloppsfrågorna ingår, är ju en av tre topprioriteringar och det är också en fråga som berör flera departement, inte bara miljödepartementet.

Det stora hotet mot landsbygdsbornas livsform är just kommunernas VA-politik

På vilket sätt påverkas då landsbygdsborna – socialt, ekonomiskt och miljömässigt som är hållbarhetens tre dimensioner – av VA-frågans handläggning eller brist på densamma? För det stora hotet mot landsbygdsbornas livsform är just kommunernas VA-politik. Denna fråga är dessutom existentiell eftersom många hushåll nu tvingas flytta, en utveckling som tyvärr inte är ny, men som nu verkar accelerera. Plötsligt kan nämligen en kommun kräva att en fastighet tvångsansluts till det kommunala VA-nätet trots att fastighetsägaren kan ha en av kommunen godkänd sanitetslösning. Beloppen som kommunerna kräver för en anslutning går från ett par hundratusen till upp till en miljon i storstadsnära lägen.

För närvarande verkar det dessutom som denna negativa politik gentemot landsbygden intensifieras, innan en ny lag och ordning kan komma att införas som medger att hållbara, lokala och småskaliga lösningar ges företräde framför alltmer kostsammare, storskaligare och mindre hållbara VA-lösningar. Hur har vi hamnat här?

Ett svar är att vi inte riktigt förstod innebörden av att blanda toalettinnehållet med alla andra avloppsfraktioner från industrier, sjukhus, vägar etcetera där behovet av rening uppstår i slutändan av systemet. Det var 60–70 år sedan det storskaliga VA-nätet började byggas ut. Nu visar det sig att denna storskaliga systemlösning också påverkar vår åkermark där det giftiga slammet från reningsverken dumpas, med giftspridning till alla recipienter från reningsverken av ämnen som överhuvudtaget inte ska släppas ut i naturen, påverkan på grund- och dricksvattnet samt alla näringsämnen som förgiftar våra hav och sjöar, ökar algblomningen och hotar alla vattenlevande organismer som några exempel.

Det är inte bara händelsen i Gävleområdet, som ju för många familjer inneburit stora umbäranden, utan VA-systemet påverkas idag i ännu högre utsträckning olika samhällen vid varje skyfall. Mitt inne i Stockholm, vid den populära badstranden vid Hornsbergs strand på Kungsholmen, kommer vid varje skyfall upp skyltar som varnar för bad. Det kan ta både dagar och veckor innan vattnet åter blir tjänligt för bad. Fenomenet kallas bräddning och innebär att allt avloppsvatten släpps igenom reningsverket utan någon som helst rening.

Det positiva är att det redan finns möjligheter att lösa denna problematik. Det handlar om åtgärdsförslag som är ekonomiskt, miljömässigt och socialt överlägsna de kommunala näten. Forskning, som beställts av Havs och vattenmyndigheten, visar att så är fallet även om myndigheten vägrar att publicera den. Det finns dessutom en avancerad men billig lösning som varken använder vatten, avlopp eller nät-el och som dessutom tar vara på växtnäringen. Numera finns till och med en lösning för storstäder, som Sveriges bästa miljökommun i detta avseende – Helsingborg – implementerat i en hel stadsdel med bostäder, kontor, handel och restauranger.

Kanske kan även Umeå kommun snart räknas som en av pionjärerna inom detta viktiga samhällsområde. Nu revideras nämligen deras VA-plan från 2018 vilket skulle innebära att tvångsanslutningar inte längre blir ett verktyg för kommuner inom VA-området. År 2022 ska planen vara klar, vilket i så fall skulle vara ett genombrott för denna fråga som akut plågat och plågar tiotusentals svenskar.

Nu tillhör VA-sektorn den bransch som inte ens gjort en färdplan inom regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige, vilket förklarar en del av denna verksamhets tillkortakommanden i samhällsplaneringen. Med hänsyn till ovanstående är det en skandal! Frågan är om den nya Klimat- och miljöministern, Annika Strandhäll, kommer att göra skillnad? Eller ska Sverige landsbygdsbefolkning, och en hel del av de som bor i stadsnära områden fortsätta den till synes utsiktslösa kampen för en hållbar omställning av samhället. Om inget sker är vi alla förlorare!

Ulf Svensson

civilekonom och tidigare forskare på Chalmers inom området den fysiska riksplaneringen med fokus på mark-, vatten- och energihushållning

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.