SVD/ Kirsten Åkerman:I en frisk demokrati blir makten ifrågasatt

Kirsten Åkerman:I en frisk demokrati blir makten ifrågasatt

Min röst i nästa val går till det parti som ger myndighetsutövandet mest uppmärksamhet, och på ett nyfiket och engagerat vis ifrågasätter hur statens maktutövning fungerar.

Det finns 341 myndigheter i Sverige där 230 000 årsarbetskrafter arbetar. Antalet anställda har ökat stadigt sedan år 2000. 40 procent av myndigheterna är små, med under 50 anställda. På nämnden för styrelserepresentationsfrågor arbetar endast en person, och så finns det gigantiska verksamheter med budgetar som skulle få kolossen på Rhodos att blekna.

För några veckor sedan hamnade jag i en diskussion om en lokalt statsanställds eventuella egenintressen i en fråga av stor betydelse regionalt och nationellt. Diskussionen hade tagit vändningen att det är en rättighet för tjänstepersoner att omhulda egna intressen på jobbet. ”Det är klart man vill skydda naturen om man valt att jobba med miljöprövningar”, tyckte somliga i tråden. ”Det är självklart att man själv är kapabel att dra gränsen mellan egna intressen och vad som är lämpligt ur ett tjänsteutövande perspektiv”, sade någon annan.

Och det var tydligt att den som ansåg något annat, kränkte ämbetspersonen. Genom sig själv känner man andra tänkte jag och beskrev hur svårt jag trodde det faktiskt var att hålla dessa gränser och hur viktigt det därför är att man inte behöver göra det själv, utan att ledningen i förvaltningen, myndigheten eller institutionen tar det ansvaret.

Plötsligt dök en av regionstyrelsens ledamöter upp i diskussionen med en replik till mig som inleddes med orden: ”Det pågår en omfattande kampanj med destabilisering och undergrävande av våra myndigheter”. Mitt hjärta sjönk i bröstkorgen och jag uttalade högt för mig själv: En destabiliseringskampanj.

Jag tror ärligt talat inte att den socialdemokratiska regionpolitikern i fråga och jag har skiljaktiga uppfattningar om överlägsenheten i vårt parlamentariska statsskick. Däremot tycks det föreligga olika uppfattningar om hur man bäst värnar demokratin. Och det var en ny erfarenhet för mig, att medborgerligt engagemang i hur myndigheter tolkar och utför sina uppdrag, kan uppfattas på det sättet av de styrande.

För det är inte självklart att ett lands myndighetsutövning över tid, står opåverkad. Den påverkas av både uppdragsgivare och samtid. Det borde inte vara en främmande tanke att verksamheter som inte behöver bära sina egna kostnader och ständigt åläggs nya uppgifter, riskerar att obemärkt glida över till att tillgodose sina egna behov på bekostnad av kärnuppdraget. Inte med ont uppsåt utan helt sonika på grund av att utrymmet ges.

Min röst i nästa val går till det parti som ger myndighetsutövandet mest uppmärksamhet, och på ett nyfiket och engagerat vis ifrågasätter hur effektivt och relevant statens maktutövning fungerar. Och som anser det självklart att det i en frisk demokrati både finns förtroende från medborgare till maktutövande myndighet, och från staten gentemot civilsamhället.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *