DD/ VA-branschen går under radarn. Ang, Glasgowsmötets alla löften

Debatt
VA-branschen går under radarn

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

DD den 22 november.

Att missa allt högre satta miljömål är inte ett argument för att inte sätta några mål alls. Men att sätta mål som redan från början ter sig helt orealistiska är möjligtvis ett politiskt hantverk på hög nivå men likafullt krumbukter för att fånga in halmstrån. Jag tror att Mattias Goldmann i Dala-Demokraten den 22 november; ”Använd Glasgowpakten för klimatet!” likt mig själv så gärna vill se positivt på faktiska möjligheter i det som existerar, men realiteterna går inte att negligera.

I det fempunktsprogram som han nu lägger fram ser han ”nya och vässade verktyg i klimatdebatten” som ett nytt framgångsrecept efter Glasgow-mötet och ett avstamp inför framtiden när det gäller att påskynda klimatomställningen. Några kommentarer:

Goldmann skriver; ”Minska utsläppen snabbare.” Men det vi nu ser framför oss är en ny-industrialisering i Sverige av sällan skådat slag. En utveckling som kräver enorma mängder förnybar energiproduktion (företrädesvis med ny vindkraft), omfattande gruvbrytning, ny infrastruktur och samhällsbyggnad. En samhällsomvandling som på kort sikt kraftigt ökar utsläppen och minskar upptagen av koldioxid genom degradering av marken.

Mitt svar: Fossilfri energi är en avgörande fråga men där massiv vindkraftsutbyggnad inte är svaret; i alla fall om vi ska bygga på land. Havsbaserad, svenskägd vindkraft krävs tillsammans med massiv satsning på sol, energieffektivisering och energisparande.

Goldmann skriver; ”Ta större ansvar för klimatanpassning.” En bransch som går under klimatradarn är VA-sektorn. Ännu saknas en redovisning vilka som är branschens totala utsläpp. Om mer pengar slussas till denna sektor då lär det bli mer av samma, det vill säga en fortsatt utbyggnad av VA-näten. Detta kan innebära att små lokala avloppslösningar – som forskare visat sig vara bättre ur miljömässiga, ekonomiska, resursmässiga och sociala skäl – kommer att motarbetas ännu mer än de gör idag. Erfarenheterna från översvämningarna i Gävleområdet förskräcker. Där var det konventionella nätet som läckte.

Här lyfter Goldmann klokt behovet av samhällsplaneringen när han apostroferar vikten av att ”integrera anpassning ytterligare i lokal, nationell och regional planering”.

Mitt svar: Återupprätta den fysiska riksplaneringen (FRP) som hade alla tillgängliga frågeställningar och fakta på bordet. Utan att arbeta med helheter – i form av genomgång av alla resurser respektive alla anspråk på mark, vatten, energi, infrastruktur etcetera – kommer planeringen att halta rejält.

Goldmann skriver; ”Avskaffa subventioner.” Ja, alla subventioner av fossila bränslen har mycket negativa effekter för klimatet. Byter man ut ordet ”subventioner” med andra ord som exempelvis ”nödtillstånd” (Cementa), ”artskyddet” (vem bryr sig), ”avverkningsförbud” (uttalande på Glasgow mötet och EU:s taxonomi), ”klimatolja” (Glasgow mötet) kan man snabbt fastslå att det inte bara är subventioner som är ett stort hot mot miljö och klimat.

Mitt svar: Det är inte bara subventioner vi bör hålla under kontroll utan även tillståndsprocesser, myndigheters kartläggningar (som Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering) och miljökvalitetsredovisningar där EU:s Vattendirektiv hotar landsbygden, kulturarvet och en hel del av miljö- och klimatmål kopplade till denna problematik.

Goldmann skriver; ”Finansiera utsläppsminskningar utomlands.” De största utsläppen sker idag i de utvecklade länderna, inte i utvecklingsländerna, beroende på hur vi ser på Kinas och Indiens status som utvecklingsländer eller som medelinkomstländer. Kina är ju det land i världen som släpper ut mest klimatgaser. Det finns en rad länder som från tid till annan lyckats bryta sambandet ekonomisk tillväxt och ökade utsläpp av klimatgaser (carbonbrief.org – så kallad Decoupling).

Apropå utsläppningsminskningar utomlands; Goldmann har rätt i att om detta görs på rätt sätt kan detta ” påskynda fattiga länders omställning, bidra till fattigdomsbekämpning och andra hållbara utvecklingsmål”. Erfarenheterna visar dock att detta är ett trubbigt instrument där klimatprojekt många gånger förvärrar livet för lokalt boende. Många skogsplanteringsprojekt har kommit i konflikt med invånarnas intressen där VI-skogen kanske är det bästa undantaget. Dessutom fattas fortfarande utlovade miljardtals dollar till klimatåtgärder. Väst är inte att lita på!

Mitt svar: För att detta ska bli framgångsrikt måste projekten vara transparenta och vara knutna till lokala grupper där medborgare både har insyn och möjligheter att påverka. Risken för korruption är annars överhängande.

Goldmann skriver; ”Förverkliga överenskommelserna.” Mattias Goldmann och jag har antagligen flera beröringspunkter där bådas positiva inställning till teknisk utveckling lyser igenom. Tyvärr är jag inte lika optimistisk om möjligheterna att förverkliga överenskommelser som Mattias Goldmann även om det är överenskommelser som måste till.

Mitt svar: Gör överenskommelser med länder som har seriös strävan att bli demokratiska. Visst finns det internationella överenskommelser som fungerar – som Goldmann också lyfter fram – men bilaterala överenskommelser med nationer som exempelvis en rad önationer där arbetet med klimatfrågan är på liv och död. Satsa främst på dessa!

Jag är alltså inte övertygad om att Goldmann:s recept är det rätta, även om jag hoppas att jag har fel och Goldmann har rätt. Men erfarenheten säger oss också att när förändringar sker kan det gå snabbt. Efter att ha tagit del av en rapport från Åsa Persson, forskningschef på Stockholm Environment Institute, ser jag en del allvarliga trögheter i det föreliggande förändringsparadigmet. Hon refererar till FN:s utvecklingsprogram, UNEP, som gjort analys av globala miljömål och frivilliga uttalanden Av cirka 300 mål hade bara 2 uppnåtts.

Det krävs säkerligen ett fortsatt högt tryck på politiker, beslutsfattare och kapitalägare i första hand, och i andra hand handlar det om vår konsumtionskultur. Och slutligen framkommer i olika rapporter att det är relativt små resurser som krävs för att vända klimat- och miljökriserna. Men det är bråttom, och tiden är just nu inte på vår sida!

Ulf Svensson

civilekonom och tidigare forskare på Chalmers inom den fysiska riksplaneringen med fokus på mark-, vatten- och energihushållning

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *