SVT/Vetenskapens värld, den farliga plasten.

Kommentar tillförd 2021-11-21, se nedan samt denna:

Det som är särskilt allvarligt med akrylamid är att ämnet tillhör gruppen genotoxiska ämnen. Dessa har ingen nivå för exponeringen där cancerrisken upphör – den kan väntas upphöra först när exponeringen är noll. Det går därför inte att sätta ett gränsvärde som gör oss helt skyddade. Det gränsvärde som myndigheterna tillämpar betyder att man ”tolererar” ett visst antal cancerfall (tolerabel risk).

   Detta är ett resultat av den s k risk/nytta principen. För att förstå detta kan man jämföra med hur planfria korsningar kommer till eller inte. Man utgår från hur många olyckor/dödsfall som uppstår per år. Man jämför sedan vad en ombyggnad till planfri korsning kostar med det uppskattade ekonomiska värdet av mänskliga skador och dödsfall.

    En vän till mig berättade att han bodde nära en vanlig korsning nära en skola. Ett barn hade just omkommit i korsningen och min vän ringde till en ansvarig myndighet. En tjänsteman tittade i en förteckning över skador och korsningar och säger: ”Ja i den korsningen fattas två dödsfall innan vi bygger en planfri korsning.”

Hela denna fråga och risk/nytta principen är en viktig del i orsaken till ohälsa, inte minst hos våra barn. Men samtidigt är frågan mycket känslig och myndigheter ser som sin uppgift att INTE redovisa eller beröra konsekvenserna av risk/nytta principen. Detta skulle skapa oro. I stället får en annan av myndigheternas viktiga principer råda – ”ingen onödig oro”.

 Enligt min mening vilar hela slamfrågan på en tillämpning av risk/nytta principen.


Vetenskapens värld, den farliga plasten.

Del 11 av 17: Den farliga plasten. Vi utsätts för skadliga kemikalier från plast, trots att forskare larmat om potentiella hälsoeffekter i många år. Ny forskning avslöjar obehagliga sanningar om plasten. De hormonstörande kemikalierna kan bland annat störa människors och djurs könsutveckling. Vi får här följa med i jakten på sanningen om plasten. Programledare: Victoria Dyring. Filmen är en av tre fristående dokumentärer om plast. De övriga är Dokument utifrån: Läskjättens brutna plastlöften och Dokument utifrån: Återvinningsbluffen. Filmerna ingår i satsningen Why Plastic, ett omfattande internationellt samarbete mellan tv-stationer över hela världen.


Webbredaktörens kommentar:

Jag blev djupt förskräckt över vad plast innehåller. Särskilt med tanke på vad vi gör med plasten när den kommer till reningsverken. Vi skickar den vidare till åkrarna och plöjer ner den! Sen säger Svenskt vatten att det är ingen fara, de kan inte uppvisa några problem med detta under de 40 år som undersökningar pågått i Skåne.

Tvätta rent gatan och samla in skiten och lägg på grönsakslandet. Addera regnvattnet, särskilt när det regnar skyfall. Addera vatten från snösmältningen, och vips har ni de produkter som sedan kommer till reningsverket tillsammans med toaavfall, industrivatten, vatten efter oljeavskiljarna i biltvättarna och vatten från sjukhusen. Det är det vattnet som renas, och som ”rent vatten” rinner ut i sjön, det som blir kvar som slam transporteras till åkern.

Ifall avloppsslammet inte innehåller alltför mycket av ett fåtal analyserade ämnen så kan det Revaq-certifieras. Då har kommunerna kontroll på vart slammet körs genom Ragnsells, Biototal Evergreen m fl entreprenörer. Är det inte Revaq-certifierat, så kör samma bolag fortfarande iväg skiten och det är upp till dem att hantera det efter bästa förstånd. Enklast försvinner det på samma åkrar som det Revaq-certifierade som dubbel 5 års giva.

Hur tror ni att kornas kött och mjölk blir efter att ha betat på dessa åkrar. Hur blir det efter 5 år om spannmål odlas (kvarnarna tar inte emot spannmål för humankonsumtion innan en viss tidsrymd gått, men produkter för djur går bra). Räcker tiden till så att marken har brutit ner mjukgörarna- palatalerna och bisfenolen som anses gå helt opåverkade genom naturens olika kedjor. Naturligtvis inte.

 

Åkrarna är täckdikade. Här i Mälardalen bor vi med 1 m tjocka bördiga lerlager, därunder ligger ishavsleran tät. Täckdikningen ligger alldeles över ishavsleran. Så det vatten som tar sig 1 m ner innehåller många av de ämnen som det gödslades med ovanpå  åkern. De inte nedbrytbara ämnena passerar rakt igenom. På var annan m2 finns kemikalier motsvarande bl. a. 1 p-piller.

Om man tar Tränsta-fallet i Hallstahammar så spreds 4300 ton avloppsslam på drygt 50 ha mark. Slammet kom från Katrineholmsbornas skitande och deras vägar mm under ett halvt år. Knappt 1 cm skit lagt rakt uppepå åkrarna på 500 000 m2. Det blir 19 m2 per Katrineholmsbo på halvt år.

Var tar sen slammets föroreningar och näringsämnen vägen. Jo via täckdikningen rakt ut i vattendragen och till sjön Mälarens inre del, Galten, där nedbrytningen fortsätter, men den är inte särskilt effektiv. Mark bryter ner och fångar många ämnen, retention, ca 1 miljard gånger bättre än i vatten. Galtens reningskapacitet motsvarar 20 m3 jord. Dessa m3 jord, och mer därtill,  finns i infiltrationerna och omgivande mark för de små avloppen, men de underkänns på löpande band.

Varför inte göra sig av med avloppsvattnet genom infiltrationer eller med torra toalettsystem. Som städerna gör idag är systemet inte hållbart på sikt utan bidrar till föroreningar i odlingsbar jord och i våra sjöar.

Sluta med slamspridningen. Bränn skiten!


Gunnar Lindgren skriver:

Här ser du hur man fyller slam med plast, metaller, kemikalier m m – ingen lyfter ett finger eller berättar detta för jordbruket och livsmedelssektorn. Sätt gärna in detta på hemsidan. Man kan grovt uppskatta att i allt svenskt slam finns kanske 10 ggr mer av tillsatta föroreningar.
Plast och kemikalier som tillförs slam vid Ryaverket Göteborg. 

Hälsar Gunnar

(År 2017s års rapport finner du i på denna länk från 2018: Ryaverken Göteborg/ Plast kommer till reningsverken från avloppen, men en betydande del tillsätts av reningsverken. Dessutom stora mängder andra kemikalier.

I Gp var en artikel om denna plastanvänding. Gryabs VD replikerade då att polymeren är inte giftig vid slamspridningen och behövs som förtjockningsmedel (likt ämnena som användes på Hallandsåsen vid tunneldrivningen).

En annan brevskrivare skriver som kommenter till Gunnars mail:
”Jag tänker att man ska ersätta oljebaserade polymerer med polymerer tillverkade av växter. Dvs polymerer som är förnybara och nedbrytningsbara. Finns redan sådana på marknaden tex i Indien. Behövs regelverk som tvingar fram miljövänliga polymerer. ”

Se även Gunnar lindgrens inlägg: Spridning av svåra miljögifter i vår livsmedelsproduktion måste omedelbart upphöra!



Kommentarer 2021-11-21:

Miljöpåverkan av polyelektrolyter från användning vid reningsverk, Cajsa Wahlberg, Nicklas Paxéus

De långsiktiga försök med nedbrytning i jord som redovisas i del 2 i denna rapport visar
dock att PAM-PE kommer att finnas kvar i jorden eftersom de bryts ner mycket långsamt
eller inte alls. Denna egenskap måste anses vara negativ eftersom den ger en ackumulation
av PAM-PE i jordar som slamgödslas och effekter kan uppstå på sikt som inte går att
förutsäga i dag.


Mikroplaster som hamnar i avloppet är allvarligt nog. Det här tillsätts för att stabilisera slammet och har redan konstaterats som svårt att bryta ned, 2003! Det här är väl samma sak som Rhoca-Gil, som användes i Hallandsåsen. När det såsmåningom bryts ned så bildas akrylamid, som är ett cancerframkallande nervgift. Visserligen i stora doser, men det kan det väl det åndå bli frågan om här?

Otroligt sjukt att detta får flyga under radarn.
/M
____________________________

Ja, vad ska man säga. Kvicksilver är på avveckling globalt med undantag för guldutvinning. Men industrin ifrågasatte dess giftighet under många decennier, även i Sverige. Som tandlagningsmaterial tog det flera decennier att avveckla det i Sverige från inledningen på 70-talet fram till 2009. Dock går det fortare i Afrika eftersom tillverkarna av tandlagningsmaterial inte har hunnit bygga upp användningen av amalgam eftersom tandvården består i nuläget i tandextraktion på landsbygden, så man går direkt på kompositerna där när tandvården nu byggs upp. Även om det finns vissa risker även med dem så är de riskerna minst två tiopotenser mindre än för amalgam när man nu blivit medveten om skadliga tillsatser såsom bisfenol.

Hörde på Svante Axelsson igår på Naturvetarnas kongress om hur man ska tänka positivt och visa på möjligheten för Sverige att bli världens första fossilfria välfärdsstat med nuvarande bekvämligheter utan att skada klimatet. Jag vill inte ta bort entusiasmen men tror man måste vara realist och inse att mycket av det som ”produceras” i Sverige idag tär på jordens resurser och behövs egentligen inte. Att koppla landsbygdens enskilda avlopp till reningsverk i tätorter är bara ett exempel. Meningslös byråkrati på många myndigheter an annan. Riva ut fullt fungerande små kraftverk en tredje.

Ha ett trevligt veckoslut!

Lars

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *