Spridning av svåra miljögifter i vår livsmedelsproduktion måste omedelbart upphöra!

2021-08:

Här redovisas två artiklar som visar att ett stort antal miljögifter sprids i vår livsmedelsproduktion i form av avloppsslam. I livsmedel för barn kan Livsmedelsverket påvisa en rad svåra miljögifter av den typ som sprids med slam. För flera av de farliga gifterna säger man:  

För barn, ungdomar och kvinnor i barnafödande ålder är det särskilt viktigt att få i sig så lite som möjligt.”

Det är därför helt förkastligt och ansvarslöst att fortsätta sprida dessa gifter vid produktion av våra livsmedel. Denna giftspridning måste därför omedelbart upphöra!

För något år sedan fanns en självklar ambition hos myndigheterna att avbryta slamspridningen – men nu har denna plan havererat för att möjliggöra en fortsatt och enkel kvittblivning av slammet.

 

Här följer två tidningsartiklar som närmare belyser denna fråga.

                                          

                                                                 ____________________________

          MP säljer ut viktiga principer

Hur kan det få spridas avloppsslam på svenska åkrar utan att hälsoeffekterna av kemikalierna är ordentligt utredda?

Maria Gardjell (MP) visar i miljö- och jordbruksutskottet prov på förödande risklogik och går branschens ärenden på medborgarnas bekostnad, skriver ekotoxikologen Magnus Hedenmark. 

 

I ett omfattande reportage i Dagens ETC den 16 juni om hur avloppsslam hamnar på åkermarken, så framgår det tydligt hur Svenskt Vatten AB tillämpar samma bakvända risklogik som kemiindustrin har använt över 100 år. Tack vare att det saknas data, så har kemiindustrin alltid hävdat att just därför saknas också bevis att reglera deras produkter. Det kan låta helt moraliskt bakvänt, men bevisbördan anses ligga på konsumenterna, medborgarna och myndigheterna. Inte den som säljer varorna som innehåller kemikalierna.

Av den anledningen lät exempelvis Naturskyddsföreningen trycka upp tröjor med texten ”Jag är gratis försöksdjur åt kemiindustrin” för 20 år sedan.

Dessvärre hävdar Svenskt Vatten ogenerat samma sak vad gäller spridningen av avloppsslam på åkrarna, trots att i princip alla industrikemikalier som hanteras i samhället passerar reningsverken och därmed hamnar till stor del i avloppsslammet. De lanserar sitt avloppsslam med varumärket Revaq som anses vara säkert att lägga ut, trots att man inte ens undersöker förekomsten av organiska industrikemikalier.

Det är otvetydigt så att befolkningen har en industrikemisk belastning i blod och vävnader. Flertalet av de konstaterade kemikalierna är misstänkt hormonstörande, det vill säga ger upphov till extrem fetma, minskad förmåga att få barn, sämre inlärningsförmåga med mera. Problemet är att kemiindustrin ifrågasätter om ens detta är ett problem, då vi inte bortom allt rimligt tvivel kan bevisa att skadorna verkligen uppstår. I stort sett vill man först ha liken på bordet.

Det är extremt svårt och dyrt att bestämma vilka halter och doser som ger allvarliga effekter av de hormonstörande ämnena. Men moralen är högst betänklig. Det vore som att tvingas acceptera ett inbrott, om man inte kan bevisa att tjuven stulit att något.

Spridningen av 5 000 så kallade evighetskemikalier går under den gemensamma beteckningen PFAS. Dessa kemikalier bryts inte ned överhuvudtaget, men har misstänkt allvarliga egenskaper som bland annat påverkar barns mentala hälsa. Men precis som alla svårnedbrytbara eller misstänkt hormonstörande industrikemikalier så går det lätt att introducera sådana ämnen på marknaden, men det tar decennier av riskdiskussioner och politiska strider att få bort dessa igen. PFAS finns fortfarande i brandskum, i impregneringsmedel, trallskruvar, tandtråd, stekpannor, skidvallor, smink med mera.

Historien slutar inte ens där, utan även hormonstörande från flamskyddsmedel, mjukgörare från PVC-plaster, bisfenoler i konservburkar och så vidare sprids och hamnar självklart i slammet.

Det här var bakgrunden till att EU:s omfattande kemikalielagsiftning Reach infördes för 15 år sedan. Inte minst svenska politiker från bland andra Miljöpartiet var drivande bakom principen ”No data – no market”, det vill säga att bevisbördan om kemikaliernas risk skulle belasta den som satte kemikalierna på marknaden istället för den som utsattes för riskerna.

Lagstiftningen kom, som väntat, halvvägs efter många politiska kompromisser. Men ambitionen att reformera lagstiftningen och hålla fast vid de ursprungliga principerna har varit viktig för ambitiösa sakkunniga politiker och politiska tjänstemän. Att påminna om vem som har bevisbördan i olika situationer där riskbedömningar görs är därför en viktig politisk uppgift. Dessvärre tycks detta ha gått Maria Gardfjell (MP) helt förbi.

Naturligtvis borde PFAS, bromerade flamskyddsmedel, ftalater och andra kända miljögifter som nu hamnar i befolkningens blod och vävnader förbjudas omgående, men det händer inte på många årtionden och även om de förbjuds kommer de vara kvar i miljön i många generationer till. Det är bara att se hur lång tid PCB finns kvar i miljön efter de internationella förbuden.

Maria Gardfjell håller istället Svenskt Vatten bakom ryggen och är den som hanterar fortsättningen av den kritiserade slamutredningen åt partiet i miljö- och jordbruks- utskottet.

Till skillnad från Karolina Skog (MP) och Per Bolund (MP), så är dock Gardfjell sedan länge tämligen bestämd över att slamspridningen ska få fortsätta. Hon accepterar därmed slamutredningens och Svenskt Vattens förödande risklogik. Det borde vara allvarligt att en miljöpartist så tydligt går Svenskt Vattens och därmed kemiindustrins ärenden.

Frågan är varför det är så tyst och ingen reagerar i riksdagens miljöutskott? Varken övriga miljöpartiet, miljöorganisationer eller ens de övriga politiker som förtjänstfullt drev Reach framåt? Jag beklagar djupt att svensk kemikaliepolitik numera går baklänges.

MAGNUS HEDENMARK

EKOTOXIKOLOG, FÖRFATTARE OCH KONSULT.  

 

Artikeln publicerad I tidningen ETC fre 2021-08-13     https://www.etc.se/debatt/mp-saljer-ut-viktiga-principer

 

                                                      __________________________________

         Säg nej till avloppsslam på åkern för barnens skull

 

I en stor rubrik i Bohusläningen den 24 juni varnas vi för att äta fet fisk från Östersjön eftersom den innehåller stora mängder dioxin och PCB, som bland annat misstänks kunna ge cancer och påverka hjärnans utveckling och immunförsvaret. I artikeln nämns att vi även genom kött och mejeriprodukter får i oss dessa miljögifter.

 

I en kort mening omtalas att barn får i sig betydligt mer, två tredjedelar, av dessa hälsofarliga ämnen genom kött och mejeriprodukter! Detta är värt att uppmärksamma eftersom foster, nyfödda och små barn som växer och utvecklas är allra känsligast för sådana gifter. Se upp för att ge barn kött och mejeriprodukter eftersom sådan föda bidrar med skadliga halter av dioxin och PCB borde det ha stått i fetstil!

 Livsmedelsverket har dessa fakta på sin hemsida och varnar: ”För barn och för den som vill bli gravid är det särskilt viktigt att få i sig så lite som möjligt av dioxinlika ämnen” (dioxiner och PCB).

Myndigheten är dock försiktig med att aktivt informera om det. Hur ska barn kunna få i sig näring om de inte kan äta mejeriprodukter?  I vår kultur utgör de ju basen för små barns näringsintag. Det är betydligt enklare att larma om Östersjöfisken. Men eftersom små barn äter avsevärt mindre sådan fisk jämfört med mjölk, smör och välling så är det mejeriprodukterna som idag utgör den största risken för barnens hälsa och utveckling.

Därför måste vi göra allt för att undvika att dessa ämnen kommer in i näringskretsloppet. Gifterna i kött och mejeriprodukter kommer in genom fodret. De förekommer överallt i miljön. Även om PCB är förbjudet finns det kvar i produkter i samhället, i våra hem och på soptippar, varifrån det läcker ut i avloppsvattnet, liksom dioxiner. I reningsverken samlas de i bästa fall upp i slammet. Ju bättre reningsverken fungerar, desto värre blir slammet! Avsikten med reningsverken är ju just att samla upp gifter och andra oönskade ämnen i slammet för att hindra dem från att läcka ut i havet.

Om vi omedelbart slutar sprida detta slam på åkrarna, där djurens foder odlas och där korna betar, skulle djurens giftintag minska. Att det fortfarande är tillåtet att lägga ut den giftiga sörjan på åkermarken är obegripligt, även om den också innehåller en del växtnäring.

2018 beslutade regeringen att förbjuda slamspridning på åkermark och tillsatte en utredning som skulle klargöra hur förbudet skulle genomföras. Tyvärr valde utredaren att lyssna till reningsverkens företrädare, Svenskt Vatten, vars övergripande intresse är att bli av med de mängder av avloppsslam som produceras. Utredningen förordar fortsatt spridning av s k Revaq-certifierat avloppsslam, där vissa ämnen mäts och har gränsvärden, men långt ifrån alla. Bollen ligger nu hos politikerna.

Avloppsslam från reningsverk är inte den enda källan till gifter i maten, men det är den enda källa som det bara krävs ett beslut av svenska politiker för att stoppa!

Lena Jarlöv

Naturskyddsföreningen i Tanum”

Publicerad i Bohusläningen 12 juli 2021. Publicerad även i ETC.

 

                                                          ——————————————-

Ytterligare uppgifter från Livsmedelsverkets publikationer:

 

Livsmedelsverket: ”Olika livsmedelsgruppers bidrag till det totala intaget av dioxiner och dioxinlika PCB hos barn (4–12 år). Beräknat utifrån medelkonsumtion i matvaneundersökningen Riksmaten 2003”.

__________________________

15/8 2021 Gunnar Lindgren civ ing

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *