2021-09-19, Den lilla människan Anna, ”Jag anser att det är min plikt att följa nyheterna meeen…”

”Jag anser att det är min plikt att följa nyheterna meeen…”

Jag följer nyheterna men jag vet inte längre hur jag ska tänka kring det jag läser.
Undrar om någon kan förstå mina reaktioner?
Jag menar, det är riktigt, riktigt, obarmhärtigt att sitta och läsa om bomber, explosioner, mord, skottlossningar, rån av olika slag, gänguppgörelser på öppen gata, våldtäkter, misshandel, knivskärningar, brott mot blåljuspersonal och att grovt kriminella skenar omkring öppet på våra gator medan man själv sitter här och våndas över att jag kommer bli av med mitt liv/hem,sedan ca 30 år tillbaka, pga mänskliga grundläggande behov, på grunder som är fullständigt horribla.
Söndag morgon för en vanlig hederlig arbetare, ack hur plågsam är inte tillvaron.
Imorgon ska jag jobba igen.
Ska vara glad och tacksam för att jag har ett jobb va?
Självklart är jag det men levnadsvillkoren börjar bli absurda.
Skötsamma människor drivs bort från sina liv/hem/hus/stugor medan vi samtidigt tvingas betala för den grova kriminaliteten via skattesedeln.
Det är fruktansvärt provocerande!
Inte nog med det, höga skenande elkostnader varnas för och t om elbristsvarning.
Tycker det verkar vara skenande priser lite här och var.
Skulle kunna skriva ned långa haranger om samhället jag läser om och bevittnar endel av men det tjänar inget till att göra det.
Istället skriker jag skriftligen ut att det här är ”OACCEPTABELT”!
Begrip kära makthavare att ni måste blåsa av och dra tillbaka tvångsanslutningar, tvångsåtgärder, viten och hot om viten när det gäller enskilda avlopp.
Jag,som verkar på ”gräsrotsnivå”, känner mig förtryckt,hunsad och behandlad som lort.
Ja, precis de orden.
Att förlora allt man har, mitt ägande, pga det allra lägsta steget på behovstrappan, och samtidigt tvingas bevittna vad skattepengar går till, dvs skenande grov, riktigt grov,kriminalitet är fullständigt absurt.

Ibland funderar jag på vad det är jag bevittnar gällande va-frågorna.
Det känns oerhört plågsamt och så långt från ett värdigt samhälle som man kan komma.

Hur kunde det bli såhär?
Hur kan man göra såhär?

Jag lever i en galen tid där makten står och kastar floskler hejvilt medan jag själv bevittnar hur människor drivs från sina liv/hem/hus/stugor pga grundläggande mänskliga behov…

Det finns inget liv längre.
Det finns bara en tillvaro och den har en plågsam form.

Tidens kravpåslag och den befintliga verkligheten gör att tillvaron känns som att leva i en mardröm.

Kära riksdagspolitiker.
Lås upp mina bojor.
Blås av tvångsåtgärder, tvångsanslutningar när det gäller va-frågor.
Dra tillbaka de hårda, orimliga kraven.
Dra tillbaka det över mig hängande vitet.
Ogiltigförklara det som händer!
Frys allt!
Gör om!
Gör rätt!
Ta tillbaka värdigheten!

Ni kan.
Om ni vill…

Ur hjärta
Ur sinne
Med rak, men trött rygg
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *