SVD/ Båtägare tvingas dumpa avföring i sjön – olagligt

Det är förbjudet för fritidsbåtar att tömma toaletten i havet sedan 2015. Men hamnarnas tömningsstationer har stora problem – en tredjedel är ur funktion.

Under strecket

I Stavsnäs gästhamn strax öster om Stockholm har Per Ring med assistans av sonen William Ring precis tömt motorbåtens toalettank. Det är bara att koppla i en slang och trycka på en knapp så sugs latrinavfallet in i tömningsstationen, som hamnen ansvarar för.

Men det är inte alltid som det går lika smidigt.

– Tömningsstationerna är ofta trasiga, tyvärr. Jag har upplevt det själv och det är också den allmänna uppfattningen när man pratar med båtägare, säger Per Ring.

På Transportstyrelsens hamnkarta lyser det mängder av röda cirklar som tecken på icke-fungerande sugtömningsstationer. Det är problem såväl i Stockholms skärgård som på västkusten och i Göta kanal. Enligt intresseorganisationen Svenska Båtunionen är ungefär en tredjedel av tömningsstationerna trasiga.

På vissa håll ser det ännu sämre ut: i Nacka kommun är fyra av sju stationer ur funktion, i Orust kommun fem av åtta.

– Det är en stor frustration bland båtägare. Men de tänker också praktiskt: om tömningsstationen inte funkar pumpar man ut sin tank i havet i stället. Det är tråkigt att man behöver bryta mot lagen, säger Båtunionens verksamhetschef Peter Karlsson.

2015 infördes ett förbud för fritidsbåtar att tömma toaletten i havet. Den som bryter mot förbudet kan få böter.

Målet är dels att minska utsläppen av fosfor och kväve som bidrar till övergödning, dels undvika att bakterier som kan orsaka sjukdomar hamnar i vattnet. Eftersom fritidsbåtar ofta håller till i grunda vikar kan koncentrationen av både bakterier och övergödande ämnen lokalt bli höga, trots att mängderna är små.

Det är inte bara avföringen, utan också urinen som har negativa effekter, enligt Lina Petersson som arbetar med miljöfrågor på Transportstyrelsen.

– Den mängd urin som en människa producerar på ett dygn ger näring till ett kilo alger. Har man inte en båttoa är det bra att gå i land och kissa i stället för att kissa i havet.

Hos Transportstyrelsen är man väl medveten om problemen med tömningsstationerna.

– Tyvärr får vi väldigt mycket indikationer på att det inte fungerar som det ska, säger Lina Petersson.

Det är hamnarna som ansvarar för att bygga och upprätthålla stationerna. Dessutom finns det flytande tömningsstationer längre ut i skärgården, som kommunerna oftast står för.

Transportstyrelsen ansvarar för tillsyn, men det finns inte ens en heltidstjänst reserverad för arbetet hos myndigheten.

– Det finns ungefär 2 000 fritidshamnar i Sverige, så det är svårt för oss att hinna följa upp klagomålen, säger Lina Petersson.

Peter Karlsson på Båtunionen menar att det inte finns tillräckliga incitament för hamnarna att ta hand om tömningsstationerna. Före 2015 kunde hamnar få bidrag till att bygga pumparna, men det ges inga bidrag till underhåll. Hamnarna får inte heller ta ut en separat avgift för latrintömningen.

– Som tillsynsmyndighet ska Transportstyrelsen se till att det fungerar, men de prioriterar inte tillräckligt med resurser till det, säger Peter Karlsson.

I Stockholms skärgård ansvarar Skärgårdsstiftelsen för tre tömningsstationer, som alla dragits med problem.

Till exempel i den populära gästhamnen på Grinda har latrintömningen varit ur funktion länge. ”Skandal”, skriver en båtägare i en kommentar på hamnkartan, och menar att det leder till att toaavfallet dumpas i vattnet.

Håkan Wakander, fastighetschef på Skärgårdsstiftelsen, säger att det bland annat hamnat diesel i latrinstationen, vilket orsakat skador.

– Trycket på skärgården har varit extremt högt i år och det är många nya på sjön.

Han misstänker att skadorna kan bero på ovana användare. Dessutom har pandemin gjort det svårt att få tag på reservdelar.

Trots problemen är det endast lyckliga leenden som möter SvD:s utsända i Stavsnäs denna soliga augustidag med gynnsamma vindar. Lars Odlen lägger an vid kajen med segelbåten Iris.

– Hon byggdes på tiden då man byggde segelbåtar, inte husvagnar med mast, säger Lars Odlen om sin Omega 36 från 1990.

Han har seglat runt i ytterskärgården i tre dagar tillsammans med sina döttrar och deras pojkvänner.

Hygienen i skärgården har visserligen förbättrats de senaste åren, konstaterar Odlen. För några år sedan kunde man fortfarande se toapapper flyta omkring i grunda vikar.

Han är för toatömningsförbudet, men tycker att man borde fokusera på de stora kryssningsfartygen.

– Om en liten segelbåt släpper ut toalettavfall ute till havs tror jag inte att det gör så mycket.

Först i juni i år blev det förbjudet för de stora kryssningsfartygen att släppa ut sitt avfall i Östersjön – sex år senare än för fritidsbåtarna.

Enligt Lina Petersson på Transportstyrelsen beror det på att alla Östersjöländer behövde komma överens om reglerna. Ryssland har inte varit positivt till förbudet, och därför finns det ett undantag: fartygen som ska till St Petersburg får dumpa sitt avfall på internationellt vatten i två år till.

Först från 2023 ska det vara förbjudet för alla fartyg att släppa ut sitt avfall i Östersjön.

Lina Petersson ser en liten ljusning för tömningsstationerna. EU:s direktiv om mottagande av avfall har uppdaterats och ska nu omvandlas till svensk lag.

– I det nya direktivet ställs det hårdare krav på fritidsbåtshamnar. Det kommer att krävas registrering, så det blir lättare att hålla koll på att stationerna fungerar, säger hon.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *