2021-08-03, Den lilla människan Anna, ”Man våldför sig på min existens”

”Man våldför sig på min existens”

Jag har lyssnat på sommarpratare Elin Anna Labba på p1.
Jag kunde inte lyssna klart, stängde av, igenkänningsfaktorerna blev för stora, reaktionerna i kroppen för starka.

”Jag känner mig inte hemma här” skrev en gammal kvinna.
Jag skakar i kroppen och undrar om det är så min framtid är utstakad pga tvångsåtgärderna av mitt avlopp och det höga vitet.
Det skär i magtrakten och jag undrar var jag hamnar i framtiden eftersom tvångsåtgärderna är för stora för mig (och inte ens objektivt bevisade).

En sak vet jag.
Jag kommer inte känna mig hemma vart jag än hamnar.
Kanske är samerna dom som förstår vad jag går igenom nu?
De verkar ha det där själsliga bandet till ”hemma” som jag har så svårt att beskriva för människor.

”Hemma” är liksom jag, ”jag” är liksom hemma.
Det går inte beskriva för många ”moderna” människor idag som bara ser en fastighet som en tillgång, ett penningavärde, en investering.
Att tvinga mig bort från mitt hem är att våldföra sig på hela min existens.

”Jag känner mig inte hemma här”sa kvinnan som Elin Anna Labba nämnde i programmet.
Det kändes som om jag var hon, kvinnan som inte kände sig hemma, i min framtid.

Tvångsanslutningarna, tvångsåtgärderna och viten är dagens tvångsförflyttningar.
2000-talets ”herrarna satte oss här”, fast gjort på annat sätt, med andra metoder, med andra ”förklaringar”.
Grova ord ovan men man ska inte glömma bort att detta handlar om de allra lägsta grundläggande behoven och att det även finns uppsjöar med belägg för att rättssäkerheten för FÄ är satta ur spel.

”En stad ska kännas i kroppen”.
Ovanstående från programmet.

Mitt hem ”känns i kroppen”.

Mitt hem är jag, min själ och min kropp.
Utan mitt hem är jag själslös.
Utan själ utarmas kroppen.
Utan mitt hem blir jag bara ett själslöst fysiskt, biologiskt skal, en zoombie.
Mitt hem är mitt hus och marken det är satt på, omgivningen jag växt upp med, levt med. Där jag känner igen naturen, djuren.

Mitt hem, mitt jag, är det ljudet av den vinden som kan höras just endast genom den trädkrona av det trädet som jag själv planterade för ca 30 sedan.

Vem idag, i denna tomhetens tid, kan förstå vad jag försöker beskriva?

Mitt hem är mina band till mina tidigare generationer.

Mitt hem är min dåtid, nutid och framtid.

Myndigheter tvingar mig hemifrån.

Myndigheter tar inte bara mitt hem.

Myndigheterna tar mitt hem, min själ och hela min existens.

Dåtid, nutid och framtid, ni tillhör inte mig längre, ”herrarna satte mig här”, i denna situation, i en tillvaro och framtid som försätter mig i mörker.

Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *