2021-07-31, Den lilla människan Anna, ”En påhittad beskrivning med samlade händelserförlopp ur den svenska vardagen; en ironisk vinkling”

”En påhittad beskrivning med samlade händelserförlopp ur den svenska vardagen; en ironisk vinkling”

Jag hoppar upp ur sängen då klockan ringer vid 04.15.
Snabba strech och uppvärmningsrörelser, plus några situps. På med löparskorna och en runda, morgonstund har guld i mun. In i duschen, naturligtvis med biologiskt nedbrytningsbara produkter och intet användande av doftande prylar.
Borstar tänderna med min tandborste av trä och mellanrumsborstarna äro av miljövänligt format. Funderar på om de går att återvinna om de kokas eller körs med i diskmaskinen.
Kokar gröt av fullkornshavregryn i den enda gryta jag äger då det är onödigt för miljön att äga fler. Toppar gröten med skivade svenska äpplen och har valt bort mjölken då korna ju anses ha en negativ effekt på klimatet. Sväljer ner gröten med lite vatten.
Rafsar på mig kläderna, som är köpta på secon hand eftersom nyinköp är av ondo. Skorna putsar jag med gamla klippta trasor och sulor om dem själv efter behov.
Kaffe har jag slutat med då jag anser att man bör undvika långväga transporter av livsmedel.
Packar ner ombyte av kläder ifall regnet kommer, impregnerade kläder, regnkläder eller paraply missgynnar klimatet mer.
Medan jag går till bussen hukar jag för de gängkriminellas kulor samtidigt som jag kör mentala avslappningsövningar som mindfullnessintruktören lärt mig. Väl på bussen sätter jag på mig mina egentillverkade munskydd eftersom de man kan köpa inte anses miljövänliga då de transporteras från Kina.
Använder tiden på bussen till att maila kommunen och fråga om det är okey att ställa om från vattentoalett inne till utedass eftersom bekvämligheter är onödigt.
Skall också stänga ner användandet av mitt brunnsvatten då man väl hellre kan rena regnvattnet och tappa upp på flaska, om jag nu bara kan lära mig att sterilisera glasflaskor på ett miljövänligt sätt.
Kliver av bussen, undviker att bli knivskuren av en lokal ligist och tur är det att jag slapp undan då jag vet att polisen är underbemannad och tar tid innan de är på plats. Törs inte anmäla incidenten eftersom jag vet vad vedergällning betyder.
Innan jag kommit innanför trygghetens dörrar har jag fått glåpord kastade efter mig men det är bara att skaka av sig och låtsas som inget hänt.
Japp, då är det dags att dra igång arbetet. Högt, högt tempo och sanslöst lite tid är en gudagåva för vem är inte tacksam för att ha ett jobb?
Uppvisning samtidigt av social kompetens är viktigt så jag lägger på ett brett leende och kvittrar i falsett till varje individ jag möter:
-Jojo, jotack, tackar som frågar, det är bara bra tycker jag, ny morgon-nya möjligheter…
På den obetalda frukostrasten passar jag på att göra lite övningar med gummibandet jag fått av hälsoinspiratören och dricker en smoothie jag gjort kvällen innan med allsköns nyttigheter.
Arbetsdagen rullar på med hejdundrande fart och jag är såå glad att jag har ett jobb så jag tjänar ihop till en framtida fantastisk pension, man måste ju göra sin plikt innan man kan kräva sin rätt.
Efter jobbet så går jag förbi några brinnande bilar och förundras över dess självantändande förmåga nuförtiden. Tänker inte så vida mycket mer på det eftersom jag har viktigare saker för mig, ikväll är det ju ett jättekul nöjesprogram på tv:n och jag funderar på klimat/miljövänliga snacks till denna avslappningstimma.
Jag hoppar till där jag går då något exploderar i ögonvrån, låter det passera eftersom det är en alldaglig företeelse som ju ändå polisen får ta hand om.
Väl hemma börjar jag direkt att sopsortera och koka linser. Funderar på om jag kan packa ner återvinningsprylarna i ryggsäck och jogga ut med dom till återvinningsstationen?

Talat med någon idag???

Nejmen, det är sekundärt. Primärt är ju klimat/miljö och att träna, vårda sin kropp och äta rätt/sunt.
Att vara medmänniska har passerat bäst före datum.
Att rädda jordklotet innan det brinner upp är miljösoldatens uppdrag och till det krävs en skyhelvetes fysik med noll tid för mänsklighet.

Denna historia är skriven med ironi för att beskriva hur absurd och kontraproduktiv jag anser klimat/miljörörelsen blivit och så även den överdrivna träning/motion/mathysterin som jag anser gått överstyr och påverkar vår intellektuella stimulans och att vår förmåga till samtal/insikt undermineras.
Jag anser att förmågan att se och ta in samhällsförändringen påverkas av tomheten i vår nutida existens.
Texten är även menad som en känga till dagens arbetsmiljö.
Sveriges avloppskravshysteri vill jag också ge en känga; ska ni tvinga människor tillbaka till utedassen för dem som inte så önskar eller har råd? För det är det ni gör med era tvångsmetoder och viten.
1800-talet, here we comes!

Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *