2021-07-07, Den lilla människan Anna, ”Politiska floskler och sädessärlornas ungar som prövar sina vingar”

”Politiska floskler och sädessärlornas ungar som prövar sina vingar”

Jag kastas mellan vrede, sorg och glädje.

Det är otroligt jobbigt att höra politiska tal av partiledarna på tv men jag tvingar mig att lyssna.
De är liksom så långt borta från verkligheten och ingen av dom skänker mig något hopp.
Jag blir bara förbannad.
Det är så lätt att stå och prata om ditten och datten utan att fatta vad deras redan tagna beslut har fått för konsekvenser.
Sen kan man stå och rabbla massa dynga i tal för att skyla över vad man gjort och därmed framstå som en ängel när man kommer med de vackra orden och lösningsförslag på de problem man själv skapat.
Ingen av dom ser en helhetsbild av hur konsekvenserna i det dagliga livet är för den lilla människan av den förda politiken.
Det är som att ensam stå och slåss mot en flerhuvad drake som hela tiden får fler och fler huvuden.
Jag är så trött.
Livet exploderar av problem i vardagen och jag begriper inte hur jag ska orka.
Jag har aldrig upplevt en såhär galen tid.

Det krafsar på min dörr, jag vänder mig om och tittar ut.
Vreden försvinner lika fort som en blixt som slår ner för utanför kryllar det med små sädessärleungar som prövar sina vingar för första gången.
Deras ögon lyser av rädsla och förvåning. De flaxar vilt omkring för att desperat försöka kunna landa någonstans och för mig är det en glädjens stund på jorden.
Den lilla mamman lockar och pockar för att få ut de sista ungarna ur boet.
Allt det här sitter jag och tittar på genom min ytterdörr då boet är placerat under pappen/träet på min veranda.
Här har de byggt sina bon i många år nu.

Hinner inte tänka tanken färdigt förrän ilskan tornar upp sig igen…

Jag inser att snart kommer jag aldrig mer få uppleva detta.
Myndigheter kör bort mig från mitt liv.
Tårarna trillar igen.

Jag skulle varit en liten sällsynt skalbagge.
Då hade jag varit beskyddad av politiker.

Men nu är jag en liten fattig människa ute i skogen, en ”utrotningshotad art”som ingen tar notis om.
Ja, förutom när jag jobbar som en stolla och drar in skatt till staten…

Mina frågor och påståenden kring utdömningen av mitt avlopp kvarstår men ingen vill besvara dom fullt ut, bara enkla frågor besvaras och objektiva bevis saknas.
Höga viten ska jag tydligen få ändå.

Stackars naturen.
Ingreppet av nytt avloppssystem som man kräver, i mitt fall, kommer göra mer skada än nytta.

En bålgeting flyger in genom fönstret och jag måste mota ut honom med försiktighet.
Jag vill gärna se hans bo när det är färdigbyggt, det är fantastiska skapelser dessa bon.
Dags att sluta skriva.
Herr Jumbojet måste ut.

Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *