Det saken gäller är den regel i miljöbalken som säger att: ”Tillstånd till en anläggning för vindkraft får endast ges om den kommun där anläggningen avses att uppföras har tillstyrkt det.”

I folkmun har denna regel kommit att kallas för det ”kommunala vetot”. Kommunen måste således tillstyrka ett vindkrafts­projekt för att det ska genomföras. Den kan i princip tillstyrka eller avslå projektet när den vill, och det krävs heller inte att kommunen motiverar sitt beslut. Det är lätt att förstå att ”veton” (avslag) som kommer sent är jobbiga för vindkrafts­projektörerna då de lagt ner pengar och resurser på projektering och tillstånds­prövning. Å andra sidan finns forskning som pekar på att ett medborgerligt deltagande är väsentligt för en storskalig vindkrafts­utbyggnad. Vindkraften har effekter på närområdet och dessa behöver diskuteras med dem som utsätts för effekterna. Men en sådan process måste betyda att vindkraften ibland möts av ett nej. Annars blir processen ett spel för gallerierna. Skenprocesser genomskådas ganska snart för vad de är och tenderar att urholka medborgarnas tillit till rättsstaten och demokratin.

Det Lise Nordin föreslår är att kommunerna tidigt (sannolikt långt innan de kan ha en bild av konsekvenserna) ska tvingas fatta beslut om projektet. Hon vill också tvinga kommunerna att bara fatta beslut på vissa grunder såsom lokalisering i stället för i dag att kommunen kan göra en egen samlad bedömning av konsekvenserna av en vindkraftsutbyggnad.

Hur stort är problemet? Enligt miljö­partisterna Lorentz Tovatt med flera så har 7 procent (!) av vindkraftsprojekten i de fyra nordligaste länen stoppats av ett veto (mellan 2014–2018), och i övriga Sverige gäller en dubbelt så hög siffra. Omvänt innebär det att 93 procent tillstyrkts i de norra länen och 86 procent tillstyrks i övriga Sverige. En masterstudent på Södertörns högskola begärde ut samtliga beslut enligt miljöbalken rörande vindkraft i kommunerna mellan 2010–2019. Hennes siffror visar en högre procent då avslagen nådde ungefär 25 procent. Fortfarande tillstyrks 75 procent. En annan viktig siffra i sammanhanget är att vindkraftens utbyggnad, enligt Svensk Vindenergi, redan år 2021 nått statliga mål för 2030. Så det byggs redan mycket vindkraft och i en snabbare takt än många kunnat förutse. Så vad är problemet?

Amerikanerna brukar säga att om något fungerar ska man inte fixa det. Efter studier av effekterna av det kommunala vetot är jag böjd att luta mig mot det rådet. Visserligen avstyrks en fjärdedel av projekten som kommunerna behandlat på grund av vetot men är alla dessa avstyrkanden verkligen ”fel”? Och vad är det som säger att de 75 procent som tillstyrks är ”rätt”? Miljöfrågor, och konsekvenserna för miljön och ekonomin av vindkraft är komplexa. Stora landytor tas i anspråk, flora och fauna påverkas, vindkraften påverkar landskapsbilden och närboende genom till exempel skuggor och buller. Samtidigt är det sannolikt så att vi behöver vindkraft för dess förnybarhet (den cirkulära ekonomin) och som en delmängd i ett fossilfritt kraftsystem (det klimatvänliga kraftsystemet). Gröna värden ställs mot gröna värden. En möjlighet och ett problem med många bottnar.

När vi söker lösningar på denna typ av problem visar en växande forsknings­litteratur på de möjligheter som samarbete med lokal­befolkningen, de medborgare som berörs, erbjuder. Ett deltagande i de processer som rör vindkraften skänker stabilitet åt besluten, och förankrar besluten hos dem det berör. I det svenska samhället ligger det därför nära till hands att ge kommunerna denna ”gräsrotsmakt”, att låta kommunerna föra folkets talan i frågor som rör industriella etableringar i kommunen. Vi får lita på att vi via den vägen ger den lokala kunskapen om förhållanden i kommunen, och vad kommuninvånare värdesätter en röst. Även ett nej till vindkraft kan vara motiverat om speciella lokala förhållanden tas med i beslutet.

Den utredning som nu läggs fram kan få diametralt motsatt effekt mot den önskade. Fördelarna med vindkraft är globala, och vi vädjar egentligen till allas vår medborgerliga plikt i kampen för ett bra framtida klimat. Nackdelarna med vindkraft är lokala. Den politiska risken utan en väl genomförd process där konsekvenserna är tydliga överväger sannolikt de fördelar som kan förutses. Fler nej är således att vänta om man tvingar fram ett tidigt beslut.

Att begränsa beslutets omfattning är att von oben meddela kommunerna att de inte förstår vare sig de lokala förhållandena eller sitt eget bästa. Lagstiftarna i huvudstaden och experterna ska styra. Så långt från det gräsrotsideal Lise Nordins parti en gång grundades på.

Vi bör därför inte förändra kommunernas vetorätt. Vi bör kanske förändra det sätt vi arbetar med vindkraftsprojekt. Med tanke på vindkraftens snabba utbyggnad och att kommunerna hittills godkänt fler projekt än de avstyrkt så kanske det inte är bråttom med det heller. Lägg Nordins utredning till handlingarna utan åtgärd.

Mats Nilsson
docent i miljöekonomi på Södertörns högskola