Egna VA-lösningar räddar miljön, hälsan och klimatet

Egna VA-lösningar räddar miljön, hälsan och klimatet

 

VA, eller vatten och avlopp, är en omfattande och mångsidig sektor i samhället som sällan diskuteras i sin helhet när miljö-, hälso-, resurs- och klimatfrågorna behandlas. Detta är synd. Här finns nämligen många av svaren till hur ett långsiktigt hållbart och cirkulärt samhälle kan formas.

I en debattartikel i GP den 14 juni ger tre företrädare för branschorganisationerna – VVS Fabrikanternas Råd, Svenska Rörgrossistföreningen VVS, Maskinentreprenörerna – sin syn på vilka frågeställningar som bör beaktas när framtidens VA-utmaningar ska hanteras. I grunden menar man att det är positivt att fastighetsägarna själva ska kunna välja att ha ett eget VA-system eller alternativt ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Det egna enskilda avloppet brukar bestå av ett vattenburet system där avloppsvattnet hamnar i en trekammarbrunn med efterföljande markbädd. Undantagen är ytterst få.

Dessa sistnämnda system är det som helt dominerar de enskilda avloppen. För ett par år sedan genomförde två forskare från Uppsala, docent Lars Hylander och tekn.lic. Peter Ridderstolpe, en genomgång av dessa systemlösningar för Havs- och Vattenmyndighetens räkning. De kom fram till att dessa enskilda avlopp fungerar bättre än om man anslutit sig till det kommunala systemet. Detta gäller inte minst förmågan att avskilj bakterier och virus, något som artikelförfattarna helt riktigt påpekar är viktigt just för avloppsrening. 

Orsaken till detta var att från toalettvattnet från enskilda avlopp, med efterföljande behandling, möter vattnet jord och jordbakterier vilket ger en effektiv rening. Hade man i stället varit inkopplad till ett kommunalt reningsverk hade toalettvattnet hamnat i en salig blandning av avloppsvatten från industrier, sjukhus, vatten från gator och vägar; dvs från hela samhället avloppsfraktioner som samlas i dagens reningsverk.

Bräddningar

Det som nu händer, och händer i allt större frekvens i ett allt varmare klimat, är att reningsverken inte hinner med att rena allt vatten som hamnar i reningsverken. De två främsta anledningarna till detta är de ökade vattenmängderna – kraftiga regnoväder respektive att rörledningar läcker in vatten och fyller reningsverken med vatten som inte borde hamna där. Lösningen på detta problem är att släppa ut avloppsvattnet helt orenat vilket är, och kommer att bli allt vanligare. Det är detta som ger rubriker med innehållet ”Bajsvattenskandal”, något vi måste vänja oss vid. Detta kallas bräddning. Tyvärr ingår ämnen i detta avloppsvatten som inte borde släppas ut i vår natur överhuvudtaget.

Det som också nu sker är två parallella utvecklingar; dels pressas enskilda fastighetsägare av kommunerna, ofta via höga vitesbelopp, att åtgärda sina avlopp, dels har domstolar börjat ställa sig på fastighetsägarna sida eftersom kommunerna inte konkret kunnat uppge varför en anläggning (trekammarbrunn och en markbädd) inte längre är funktionsduglig. I flera uppmärksammade fall från norra till södra Sverige visar det sig att när vattnet från dessa enskilda avloppsanläggningar nått en recipient har det varit av dricksvattenkvalitet. Jämför gärna utsläppen från reningsverken och vi bör fråga oss vad vi föredrar. 

Många frågeställningar – ensidiga utredningar

Efter att ha arbetat med VA-frågan under en längre tid kan jag konstatera att ingen utredning, varken statlig eller gjorda av branschorganisationer eller större konsultföretag, tar ett helhetsgrepp. Detta är olyckligt eftersom denna sektor skulle i stället för att satsa på gårdagens teknik, och behöva hantera gårdagens utmaningar, ta helt nytt grepp.

Delvis håller detta på att ske. Branschorganisationen Svenskt Vatten (organiserar bland annat alla kommunala vatten- och reningsverk) – som visserligen inte gjort någon färdplan inom regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige – har nu insett att man inte längre kan slösa på grundläggande resurser som exempelvis vatten, energi och växtnäring. Nu är tiden inne att börja arbeta med källsorterande systemlösningar, återbruk och giftfria lösningar. Att bara fylla på med nya resurser och spola ut dessa i vår naturmiljö är inte längre ett alternativ. Även småskaliga system för återbruk finns redan för enskilda avlopp men detta är en framtidsmöjlighet som skulle kunna stödjas av statsmakterna, exempelvis på samma sätt som vi stödjer egen solenergiproduktion.

Om denna omställning sker i VA-frågan kan miljö-, hälso-, resurs- och klimatfrågorna börja gå i takt framåt mot mer hållbarhet, och inte som nu när ett storskaligt VA-system bara ökar miljö- och hälsoproblemen, ökar resursuttagen samt belastar klimatet.

Slutligen måste man konstatera att detta är en demokratifråga, inte en fråga att avgöras av tekniker och kommersiella företag.

 

 Ulf Svensson, civilekonom och har tidigare forskat på Chalmers Arkitektur om fysisk riksplanering

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *