DD/ Debatt: Miljöpartiet har tappat kontakten med landsbygdens folk

Det vi nu bevittnar i svensk politik är att två tidigare etablerade partier riskerar att lämna rikspolitiken. Vägarna dit ser olika ut. Den mest märkliga vägen måste nog tillskrivas Miljöpartiet (MP). I en tid när hoten mot den livsmiljö som vi alla är helt beroende av, där MP kanske är det parti som främst burit denna fråga, är de själva på väg att utplånas. Detta trots att man arbetat fram klimatlagen och andra viktiga framtidsreformer.

I en analys i Dala-Demokraten skriver ledarskribenten Robert Sundberg apropå MP ”att partiet är starkast där det finns lite av miljö och natur”. I klartext, det är i städerna som de flesta av MP´s väljare bor. Och han skriver vidare att; ”Där det finns mycket miljö och natur, Norra Mellansverige och Mellersta och övre Norrland, har MP lågt stöd på 1,5 procent respektive 2,2 procent.”

Man kan fråga sig hur denna upp- och nervända värld har uppstått. I en fråga som jag själv engagerat mig i – hur vi hanterar vatten- och avloppsfrågorna (VA-frågorna) – blir det uppenbart att MP håller på att göra sig själva en björntjänst; varför välja att bli en svagare, mindre progressiv grön politisk kraft när alternativet är så mycket mera attraktivt? Själv har jag haft svårt att peka på vad MP egentligen vill inom detta politikområde men nu håller dimridåerna på att skingras.

I ett webbinarium anordnat av IVA (Ingenjörsvetenskapsakademien) om vattenpolitiken; ”Vatten en resurs vi inte kan vara utan – hur ska den förvaltas?” kan ett svar spåras om varför MP snart kommer att tappa de sista röster som krävs för att hålla sig kvar i rikspolitiken. Det är MP´s ledamot Maria Gardfjell, förste vice ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet, som dels deklarerade att vattenfrågorna är en av de centrala framtidsfrågorna vid sidan av klimatutmaningen, dels att människor främst på landsbygden inte sköter sina enskilda avlopp.

När det gäller de enskilda avloppen säger nämligen Maria Gardfjell följande; ”När vi talar om enskilda toaletter då hör man ofta mellan raderna att man inte vill rena avloppet alls och det där är ett jättefarligt spår att vara inne på.”

Det allvarliga med detta uttalande är dels att det inte är sant, dels att forskningen visat att enskilda avlopp på landsbygden tvärtom visat sig vara mer miljö- och klimatsmarta än att styra dessa avlopp till ett kommunalt reningsverk. Undantagen är få.

Tyvärr finns det fler frågor som MP ställer sig kluvna till, gällande landsbygdens möjligheter till en mer hållbar utveckling. Ett exempel är att just det giftiga vattnet samt slammet från reningsverken. Maria Gardfjell nämner själv att reningsverken endast mäter ett 20-tal ämnen av flera tusen i avloppsvattnet, och från de kommunala reningsverken dumpas slammet på jordbruksmark på landsbygden respektive att delvis renat avloppsvatten släpps ut i våra recipienter. Det akvatiska livet hotas. Att man på detta sätt tvingar in de som har ett enskilt avlopp – ofta efter stora vitesbelopp – att ansluta sig till icke hållbara kommunala reningsverk, är vettlöst.

Sedan bör man nämna skogen som debatterats flitigt senaste tiden, vindkraftens okänsliga utbyggnad, gruvexploateringen, nedläggning av bygdeskolor, statlig service, polisen som några exempel på hur landsbygdsbefolkningen behandlas. När det gäller skogspolitiken kan dock en spricka i regeringen skymta där Klimat- och miljöminister Per Bolund hävdar att svenskt skogsbruk inte är långsiktigt hållbart.

MP efterlyser till sist helhet och samordning, vilket är en nödvändighet. Man kanske skulle behöva påminna att det bildades en statlig myndighet på 1960-talet, Statens Planverk, som hade långsiktig hushållning med mark, vatten och energi som huvudansvar. Myndigheten lades ned 1988 när behovet av just helhet och samordning började bli alltmer uppenbart för alla och envar som arbetar med dessa frågor

Tyvärr finns det väldigt lite just nu som talar för att MP tar sig ur dessa dilemman och blir ett parti som både arbetar med naturen som källa till nya lösningar – som exempelvis inom VA och inom vattenfrågorna generellt – respektive samverkar med de som drabbas av den förda politiken, gräsrötterna på landsbygden. Att sitta i en regering har naturligtvis sina poänger men lämnar man fältet fritt för de krafter som kräver fortsatt exploatering av naturresurserna och att ha en negativ attityd till människors intressen på landsbygden försvinner till slut detta fäste för progressiv miljöpolitik. För att MP åter ska bli en relevant grön kraft igen måste en skärpning ske. VA-området är bara ett exempel. Och det är bråttom!

Ulf Svensson

civilekonom Stockholm och tidigare forskare inom Arkitektur på Chalmers

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *