DD/ Debatt: Landsbygden räddar klimatet

Vatten och avlopp (VA), är en omfattande och mångsidig sektor i samhället som sällan diskuteras i sin helhet när klimatfrågan behandlas. Detta är synd. Här finns nämligen många av svaren på hur klimatutmaningen kan lösas. Vi vet att sektorn är enormt resursslukande men vi vet inte exakt hur mycket växthusgaser som branschen släpper ut i atmosfären. Någon färdplan inom regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige finns nämligen inte.

Vi står nu vid ett vägval; om vi ska fortsätta att gräva och lägga ner rör samt ständigt ta i anspråk vårt kanske viktigaste livsmedel – rent grundvatten. Ska denna utmärkta resurs blandas med vår bästa växtnäring – urin och fekalier – som sedan blandas med allt annat avlopp från industrier, sjukhus, gatu- och vägar – för att slutligen, via gigantiska rörledningar, och via undermålig rening, rinna ut i floder, sjöar och hav? Där gör det förorenade vattnet stor skada och gifterna utgör ett hot mot alla vattenlevande organismer.

I de småskaliga VA-lösningarna blandas inte några andra ämnen in i processen och möjligheterna att ta vara på växtnäringen är vare sig speciellt kostsamt eller komplicerat. De torra toalettlösningar använder dessutom inget vatten alls, kräver inget avlopp som påverkar omgivningen och ger innehavaren en intäkt i stället för en ständigt stigande VA-taxa.

Kanske är det detta som är det huvudsakliga skälet till att de alternativa lösningarna är så populära hos folket medan de som tjänar pengar på VA-tjänsterna bara ser problem. Men är det inte detta som är målet med omställningen av samhället; att spara och ta vara på resurser, låta olika av kemikalier och gifter opåverkade resurser återanvändas och cirkulera i naturens kretslopp?

Förutom torra toalettsystem har även vattentoaletter med trekammarbrunn och efterföljande markbäddar, visat sig ge en betydligt effektivare rening av avloppsvattnet jämfört med de kommunala VA-verken. Nu finns dessutom forskning från Uppsala som visar att så är fallet. Och klimatutsläppen kan därmed minimeras i de småskaliga VA-lösningarna vilket ger landsbygden fördelar när ekonomi, miljö och det sociala räknas in. Korts sagt; en konkret väg till ett mer hållbart samhälle.

Nu är inte allt nattsvart på detta område. Ett nytt nätverk i Sveriges riksdag etablerades förra året; Hållbar och Cirkulär VA. En pikant detalj är att det Centerpartiet och Moderaterna som driver på, inte Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Till och med Svenskt Vatten, som är en branschorganisation för VA-branschens aktörer, har nu äntligen tagit fram ett eget omvandlingsprogram med flera bra förslag.

Men källsortering är inte VA-sektorns främsta gren. Hos alla andra industrigrenar är källsortering idag en central strategi för att hushålla med resurserna – varför har inte detta blivit verkstad också inom VA-branschen? För på samma sätt som när en nyckelart försvinner, är det först efter det har skett som vi inser att det var en nyckelart. Så är det också med klimatet. När klimatutsläppen fortsätter, som bland annat sker inom hela kedjan av aktiviteter inom VA-området, så är den påfyllning av växthusgaser som sker i alla biofysiska processer det som till slut gör att vi överskrider klimatkritiska trösklar. Och då kan det vara för sent att korrigera.

VA-sektorn är en av de grundläggande samhällsaktiviteterna som vi bör ta på största allvar om vi ska kunna vända de negativa klimatutsläppen. Fokus måste riktas mot vad vi nu väljer att investera i för att nå ett mer cirkulärt, giftfritt och hållbart kretsloppssamhälle framgent. VA-sektorn kan bli en del av lösningen i stället för en del av problemet. Och det är på landsbygden som denna förändring kan ske snabbt. Vad väntar vi på?

Ulf Svensson

civilekonom Stockholm och tidigare forskare inom Arkitektur på Chalmers

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *