2021-05-15, Den lilla människan Anna, ”Det är lite märkligt…”

”Det är lite märkligt…”

Med en äggmacka och kaffe framför mig vaknar jag sakta till liv i min lilla tillvaro härute på landsbygden.

Tankarna går till den tid då ett område jag brukade besöka, för att i lugn och ro sitta och meta, lapa sol eller bara betrakta, fortfarande endast bestod av några få sommarstugor av enkelt format.
Vassen frodades utmed landkanten och det var på sina ställen svårt att nå ut med sin metlina.
Gäddan stod och lurade, förmodligen fnissade hon i smyg åt mina tafatta försök som ofta slutade med att jag fastnade med kroken i vassens synnerligen effektiva krokfälla.

Idag är området bebyggt med permanentbostäder och de enorma villorna har invaderat kustlinjen.

Jag undrar om gäddan flytt sin kos av allt ståhej, det skulle jag gjort om jag varit gädda.
Bullret från motorbåtar, vattenskotrar och diverse ljud måste vara av stressande karaktär för den lilla gäddans liv och leverne.
Hade gäddor haft en försäkringskassa att vända sig till så hade nog ärendena ramlat in i drivor likt människor idag slås ut på löpande band av stressrelaterade orsaker då vår reptilhjärna inte klarar av att ständigt vara på sin vakt.

Vassen står där däremot nu som förr.
Människors klagan på att vassen återkommer gång på gång efter den upprepade gånger slagits upphör aldrig att förvåna mig.
Vad är det med detta fenomen att människor endast vill se en blank, tom vattenspegel istället för att med acceptans inse att området jag bosatt mig i har de här naturliga inslagen.
Ja, vass återkommer.

Ibland undrar jag över fenomenet att människan tycks vilja ”städa upp” naturen till den milda grad att den ska likna insidan av våra hem.
Och inte nog med det.
Naturen och trädgårdar ska nu också belamras med inventarier som förr hade betraktas som inneprylar.

Naturligtvis gör alla som de vill och ska så göra, jag bara betraktar fenomenet i sig.

Åter till vassen…

”Övergödning leder till algblomning och igenväxta sjöar”…

I den värld jag lever i växer sjöar igen även fast det inte finns tillstymmelse till bebyggelse eller en ökning av desamma.
Däremot så har jag fått berättat för mig att alla dessa små fantastiska vatten förr i tiden ”vårdades” av lokalbefolkningen.
Man slog vassen regelbundet för den inte skulle helt växa igen vilket på sikt väl sker annars.

Så är det verkligen så att enskilda avlopps fosforutsläpp entydigt leder till övergödning och igenväxta sjöar?

Tja, medan jag tvekar på uppgiften så kommer säkert belästa och kunniga människor att drämma till mig i skallen med någon nytillkommen forskning som visar på sanningen och jag får krypa till korset och be om nåd för mina syndiga tankegångar…

Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *