2021-04-02, Den lilla människan Anna, ”Reflektion; punktbelastning och nionde budordet”

”Reflektion; punktbelastning och nionde budordet”

Jag har precis läst Ulf Svenssons artikel i Dalademokraten och sitter här med varmt tacksamt hjärta för hans ord.
Lite läskigt är det för jag har någonstans i min dagbok en text som berör just budorden kopplade till vad som händer i va-frågorna.
När ska våra politiker och domstolar inse/bry sig att rättsäkerheten kring dessa frågor är satta ur spel för fastighetsägare?
Och när ska man inse vilka krafter som kan komma släppas lösa om det finns minsta antydan till osäkerhet och underminering kring/av äganderätt?
Vad kommer härnäst?

Ulfs artikel är enligt mig mycket bra men han missar lite där med att utdömning av avloppen kopplas till tvångsanslutning.
Människor får också sina avlopp utdömda utan krav på tvångsanslutning men med krav på att anlägga nytt med hot om höga viten på fem-sexsiffriga belopp.
Finns det fall där ombyggnationen ger större kostnader än husets värde?
Är det rimligt i förhållande till nyttan och hur ser riskbedömningen ut?
Andra kostnader som följer med tvångsanslutningar?
Osv osv.

Punktbelastning?
Jaha.
Vad är det?
Mitt ”fall” räknas tydligen som en punktbelastning trots omgivning av skog och långt till vatten och innehållet/storlek i/på mitt utsläpp är heller tydligen inte av betydelse.
Kommunala bräddningar antar jag också är en punktbelastning?
Har/får kommuner samma krav på sig och får hot om stora viten gällande bräddning?
Vad innehåller detta utsläpp kontra mitt utsläpp?
Men gällande kommunala bräddningar hänvisas väl bara till att det inte sker regelbundet utan bara vid extremfall antar jag. Storleken på utsläpp, innehåll och var räknas väl inte heller utgöra någon fara i det fallet verkar det som.
Många gånger tycker jag det verkar som att kommuner bara kan hänvisa till skral ekonomi.
Det kan inte jag göra kan jag säja.
Istället lär väl så småningom kronofogde och tvångsförsäljning av hemmet vara min framtid.

Och nej, jag försöker inte smita från ansvar, jag är bara djupt skeptisk till att kraven på åtgärder man ålägger mig gör den nytta man hävdar.
Om miljönyttan är ytterst marginell och riskbedömnings utfall ger minimal påverkan så anser jag också att mina surt förvärvade låginkomstpengar kan göra mer nytta i andra miljö/naturinsatser som ger större alternativt annan effekt.

Och i en humanistisk värld så driver man inte människor från hus och hem på tvivelaktiga grunder.

Och man slänger baske mig inte ut slam på odlingsmark och utsätter definitivt inte människor för att få detta inpå husknuten.
Det är skamligt och oförlåtligt.

Glad påsk till alla som vill få förändringar i dessa frågor, med äkta miljöåtgärder som ger hållbarhet för både människa/miljö och där äganderätten är starkt skyddad och som förespråkar stor humanitet och flexibilitet i problemlösningsåtgärder gällande grundläggande mänskliga behov.
Man ska inte behöva förlora sitt hem/hus/stuga för att kunna gå på toa, hålla hygien, laga mat om man är en skötsam och ansvarstagande människa.

Behandlar vi varandra så är skammens tid här.

Och det är regering och riksdag som bär ansvaret.

Ps. Har även läst Roland Karlssons insändare och tänker:
Heja Roland! Din uppmärksamhet och ditt mod att ifrågasätta är guld värt! En medmänniska att vara stolt över!

Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *