2021-04-26, Den lilla människan Anna, ”Funderingar; mänskliga rättigheter, egendom och nya verksamhetsområden”

”Funderingar; mänskliga rättigheter, egendom och nya verksamhetsområden”

Söndagens grubblerier innehåller inte bara frågan om definition angående förorening beträffande enskilda avlopp, ”osäkerheten” kring markretention, om den omvända bevisbördans giltighet/ogiltighet, demokratiunderskott mm…

Hjärnan surrar kring artikel 17, mänskliga rättigheter som gäller egendom.

Det känns lite konstigt det här med nya verksamhetsområden och denna artikel.
Som jag förstår det utifrån en ”snabbskumning” så ska man som individ vara skyddad från godtycklighet gällande egendom och någon annanstans läser jag att typ att man kan tvingas till saker kring äganderätt om det ligger i ett allmänt intresse.

Då tänker jag kring det här när man skapar nya verksamhetsområden.
Hur kan det ligga i allmänt intresse att tvinga bort människor från sin egendom, antingen genom tvångsförvärv eller ekonomisk underminering via godtycklighet, se texts inledning, t ex genom tvångsanslutningar av olika de slag, ex vatten/avlopp, fjärrvärme osv innan ”statens” egna marker utnyttjats för nybyggnation?

Hur ofta ska ”staten” kunna tvångsansluta till nya/andra tekniker av alla de slag gällande infrastruktur som gör att människor tvingas sälja sin hem/hus/stugor?
Ny teknik kommer ju på löpande band nu för tiden ( fast jag är mycket skeptisk till många av dessas påståenden kring klimat/miljönytta).

Hur kan det komma sig att rätten finns att skapa nya verksamhetsområden på redan privatbebyggd mark?
Borde inte egendom/äganderätt ha företräde i skydd?

Tjänar det allmänhetens intresse att agera på detta sätt?
Och går ekonomiska vinster för samhället före enskild rätt till sin egendom?
Och om det gör det, vad riskerar framtiden då att bära med sig i sitt sköte gällande enskilt ägande?
Vem får till slut rätten att äga något?

Och kommer man någonsin få leva sitt liv i lugn och ro, en stabil tillvaro, såväl privatekonomiskt planerbart som inre frid.

Och om det då har uppstått situationer där det saknas t ex mark för att täcka behov av offentlig verksamhet, har man då inte brustit i ansvaret för samhällsplanering?
Och ska då privatpersoner behöva bli av med sitt ägande pga det?

Jag har svårt att se att Sverige gör sitt yttersta för att skydda människors egendom och äganderätt men vad vet jag…

Men jag oroar mig för att tummas det på egendom/äganderätt (vilket jag anser nu sker)så kan det bli som att öppna Pandoras ask.

Tankarna går i samma spår som Ulfs artikel även till de tio budorden där nr 7,8,9 och 10 kan tyckas appliceras på va-frågorna och dess sidoförgreningar.

Jag ser inte ljust på framtiden när ingen slår vakt om de små enskilda individernas egendom/ägande.

Dessutom krävs väl snart att människor måste ha husägarkörkort med ständig uppdatering då lagar och regler kring husägande är under ständig attack från olika håll, omöjligt att hålla sig ajour med.
Sinnesrubbat och jag vette tusan om jag idag skulle råda någon ung att köpa hus.
För lågavlönade ungdomar lär det inte spela någon roll.
Arbetarens tid för ägande är påväg att slåss ut helt och hållet, oavsett hur ansvarstagande, prioriterande och ekonomisk man än är.

Vi små på jorden backas tillbaka till en 1800-talstillvaro med stormsteg.

Vi syns inte.
Vi hörs inte.

Vi existerar i det tysta, ett liv i limbo.

Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”


Kommentar till DD artikeln: Några tankar kring nionde budet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *