SVD/ ”Hur ska dumpade avfallet tas om hand?”

”Hur ska dumpade avfallet tas om hand?”

Med anledning av SvD:s granskning av Think Pink av Mathias Ståhle den 17 mars vill vi fortsätta diskussionen med att fråga: Var ligger ansvaret för att städa upp när det gått fel? Att allt inte fungerar optimalt i avfalls­hanteringen har blivit tydligt när oansvariga aktörer letat sig in i avfallsbranschen och utnyttjar regelverken på sätt som det inte är tänkt.

I efterverkningarna av Think Pink-skandalen har läget i några kommuner nu blivit akut. Stora högar med osorterat avfall skapar oro för brand och miljöproblem likt vad som redan skett i Kagghamra. Läget är illa, men riskerar bli ännu värre om avfallet får ligga kvar. Frågan måste ställas till myndigheter vad som kan göras nu inom befintliga regelverk. För vi behöver akut få bort det dumpade avfallet.

Energiåtervinning av avfall är en lösning för att hålla rent i Sverige och upprätthålla det värdefulla deponiförbudet. Vi fjärr- och kraftvärmeföretag tillhandahåller en viktig miljötjänst genom att göra det möjligt att bli av med restavfall under kontrollerade former. Förbränningen tar bort oönskade ämnen från kretsloppet och material vi inte kan eller får återanvända kommer i stället till nytta som energi i form av fjärrvärme och el. Energiåtervinning är därför med rätta en tjänst vi fjärrvärmeföretag tar betalt för från företag som lämnar restavfall till oss.

I fallet med Think Pink verkar de i stället haft som idé att ta betalt av sina avfalls­lämnare (företrädesvis byggföretag) för att sedan bara lagra det, utan en tanke på att återvinna det och ta kostnaden för det. Därför har vi nu en växande miljöskuld i form av avfallsberg med okänt innehåll på flera platser i Sverige, med Kagghamra och Skultuna som ett par av de mer uppmärksammade. Det är miljöskulder som skjuts på framtiden eller till någon annan, vilket nu skett då bolaget gått i konkurs och enskilda kommuner och markägare drabbas.

Att energiåtervinna avfall är förenat med strikta regelverk som fjärrvärme­företag är noga med att följa. Tillstånd och klassificering av avfall avgör vad som kan erbjudas avfallslämnarna inom ramen för våra avfallstjänster och miljötillstånd. Vi kontrollerar det vi tar emot och vid brister ställer vi krav på avfallslämnarna. På så vis förbättrar vi hanteringen i avfallskedjan, både i Sverige och utomlands. Alla seriösa aktörer i avfallsbranschen är noga med vilken typ av avfall som hanteras, hur det får hanteras och vad det innehåller. Att ta emot tusentals ton avfall med okänt innehåll efterlämnat av härvan med Think Pink, utan möjlighet att ställa motkrav, är en uppenbar risk.

Vi fjärr- och kraftvärmeföretag vill gärna hjälpa drabbade kommuner med de akuta avfallsproblem som skapats av oseriösa aktörer. Viljan att hjälpa ställs nu mot behovet att veta. För vår och miljöns bästa behöver vi införa spårbarhet och transparens för att ha visshet om vad som ingår i avfallet. I fallet Think Pink skulle vi behöva analysera avfallet för att säkerställa att det ryms inom våra miljötillstånd. Vi måste också kunna få betalt för arbetet och den miljötjänst det innebär att ta hand om avfallet. Problemet är akut och frågan måste ställas till myndigheter vad som kan göras nu med det dumpade avfallet?

För att undvika att liknande situationer uppstår framöver måste ett samtal till i samhället kring vilka förändringar som måste till i lagar och regelverk. Att säkerställa en ansvarsfull och hållbar avfallshantering måste upp på politikens agenda.

Sedan finns grundproblemet med volymerna avfall fortfarande kvar. Tillsammans måste vi arbeta för en ökad återvinning och en ansvarsfull produktion och konsumtionen av varor. Den frågan får adresseras oss alla, konsumenter och företag. För även den frågan är brinnande aktuell.

Karin Medin
vd Söderenergi
Mile Elez
teknisk direktör, Tekniska verken i Linköping
Magnus Eriksson
vd Mälarenergi
Mårten Henriksson
affärsområdeschef, Umeå energi


Webbedaktörens kommentar:

I fråga om avloppsslamsspridningen i Hallstahammar, där Biototal troligen har spridit dubbel tillåten mängd avloppsslam och därmed mängd fosfor på åkrarna i Tränsta, verkar kommunen totalt ointresserad att följa upp fraktsedlar, körjournaler och åkerier. De uppgifter som Biototal har angett om antalet transporter, liksom uppgifterna från reningsverket i Katrineholm stämmer inte alls överens med de boendes iakttagelser. De har skrivit ner klockslag, registreringsnummer, och även fotat och filmat lastbil efter lastbil i en betydligt större mängd än vad kommunen som mottagit slammet, Biototal och Katrineholm anger. Varifrån kommer alla dessa lastbilslass- är det slam som kommer från andra reningsverk och som inte är revaqcertifierat? Oavsett certifiering eller ej, så har nästan dubbla tillåtna mängden fosfor spridits på åkrarna. Därtill stora mängder gifter som finns i slammet i form av PFAS, dioxiner, läkemedelsrester, hormonstörande ämnen mm samt giftiga metaller. Kadmium och ett fåtal andra metaller är de enda giftiga ämnen som kontrolleras i revaqcertifieringen.  /AS

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *