”Förlusten av mitt liv/hem gör att jag åldras snabbt”
Ute faller de lätta snöflingorna och lägger sig på trädens kala grenar.
Vinterns fjärilar brukar de små flingorna kallas ibland.
Jag står och ser på.
Snön kommer så småningom att smälta bort och efter det kommer vårens ljuva skörhet.
I mitt sinne spirar ingenting längre.
Det enda jag känner är att jag berövas mitt liv på avskyvärda grunder och jag finner ingen glädje.
Var dag är en smärta som ökar i intensitet varje dag.
Tro det eller ej men jag kan känna hur min kropp och min själ åldras i en snabbare takt än normalt.
Bitterheten och den tappade tilltron till maktens korridorer gör att man förtvinar inombords.
Det sorgliga i historien är att makten valde att ta denna väg i va-frågor mot mängder av sina medborgare när man kunde valt annorlunda.
Jag vet att jag inte är ensam om att drabbas, vi är många.
Varför behandlar människor varandra såhär i ett ”modernt” samhälle?
Något har gått sönder.
Värdighet har försvunnit ur maktens vokabulär och människan har förvandlats från en individ till ett ärende i alla samhällsprocesser och det finns ingen balans mellan klimat/miljöåtgärder och grundläggande mänskliga behov.
Framtiden skrämmer skiten ur mig för ingen talar heller om hur äganderätten undergrävs på mängder av olika sätt.
Bistra, kyliga tider verkar ha vandrat in i många människors hjärtan och sinnen och med det också in i beslutsfattandet.
Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”
Lämna ett svar