Svenskt Vatten/ PFAS i dricksvattnet

Svenskt Vatten välkomnar att även Naturskyddsföreningen uppmärksammar problemet med PFAS med sin undersökning av data från vattenverk på 42 platser i Sverige.

 


Kommentarer:

Jag begriper mig inte på svenskt vatten liksom inte heller kommunerna.
Det känns som all kritik viftas bort och man svarar med att försvara det man gör och skryta med vad duktig man är. KOmmunikatörer anställs på löpande band av kommunerna, och många journalister från bantade tidningar får jobb på kommunernas kommunikationsavdelningar. Tycks vara samma sak för svenskt vatten. Uppgiften de har är att försköna och försvar, inte att kritisera den egna verksamheten- det kan kosta dem jobbet.
Men en nation som bara får ja-sägare och stoppar all kritik av det som inte är politiskt korrekt samt det som inte ligger i kommuners och myndigheters intresse, blir en stat som backar. Som successivt går ner sig och där lögn går före sanning, där rätt tänk grå före kunskap och vetenskap. Tycks som vi bara börjat.
/Anders

”Min ledstjärna har slocknat och flosklernas tidevarv har tagit position”

Jag leddes av vägen fylld av tillit och förtroende, jag sprang efter denna ledstjärna fylld med empati.
Saktar ner farten och lyssnar på flosklerna som ekar i den tomma människans värld.
Står på kanten till diket, slipprig är slänten ner till hopplöshetens brunn.
Tankens fria drömmar sandar det lutande planet, jag tar tag i drömmen och låter livet flöda, det goda som finns håller mig kvar och på stranden ligger en stor snäcka, redo att viska till mig hur ledstjärnans ljus åter ska tändas.

Jag lever i en galen tid där drömmar blir till flykt för att hålla förnuftet kvar för endast dårars verkstad blir sanning och sanningens verkstad kallas dårhus.

Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”


Sannerligen väsentliga slutsatser!! Innan jag läste dina kloka synpunkter läste jag bifogad artikel. Den handlar om skogen. Men byter man ut skog mot vatten så är likheterna slående och skrämmande. 
Ulf
INSÄNDARE. De gamla naturskogarna är på väg att försvinna – med politikernas goda minne. Statens bolag Sveaskog är en skamfläck för naturvård och biologisk mångfald, skriver Peter Lindgren och Agneta Blomqvist.

Måndagen den 30 november överlämnades betänkandet från den stora skogsutredningen till regeringen (SOU 2020:73). Utredningen föreslår bland annat att ersättning ska utgå för fjällskog med höga naturvärden och att denna bör vara skattefri. Det är mycket bra.

Mycket allvarligt däremot är att så få virkesköpare, enligt ett gemensamt yttrande från Lantbrukarnas riksförbund och skogsindustrin (sidan 1190 i utredningen), är ointresserade av svensk naturvård. Deras yttrande är en lång klagosång över tanken att Sverige behöver stärka biologisk mångfald.

Enligt yttrandet leder utredningens analys till ”ett överdrivet och ensidigt fokus på åtgärder för att stärka den biologiska mångfalden”. Det går stick i stäv med beprövad vetenskap och folkvilja. Det enda förslag som vinner gehör hos LRF och skogsindustrin är ökad avverkning.

De vill inte heller ha en analys av förekomsten av höga naturvärden i improduktiv skogsmark. De vill bara hugga.

Bristerna är stora i den svenska skogen. Att bruka skog ansvarsfullt är det enda klimatvänliga sättet, vilket dessvärre görs allt för sällan. Övertramp sker dagligen av snart sagt alla ägarkategorier, inklusive köpare och skogsentreprenörer. Statens bolag Sveaskog får ofta hård kritik i sociala medier.

Kritisk till svensk skogshantering är också Samernas Riksförbund (SSR) som i ett öppet brev till regeringen skriver:

”SSR uppmanar Sveriges regering att ta sitt ansvar för det skogsbruk statligt ägda Sveaskog bedriver. Regeringen bör tydligt ställa kravet genom ägardirektivet att Sveaskog måste respektera samebyarnas rätt att bedriva renskötsel på Sveaskogs marker. Renskötselsrätten är en grundlagsskyddad egendomsrätt, vilket Sveaskog helt negligerar.”

Det är inte bara samerna som klagar. Här några exempel på grava missgrepp:

● Sveaskog påbörjade i år avverkning av skyddsvärd tallnaturskog i ett blivande naturreservat i Piellojaure, Telejåkk, i Norrbottens län.

● Det börsnoterade skogsbolaget SCA planerar att avverka barrnaturskogar med höga bevarandevärden av nyckelbiotopsklass vid Stor-Mullberget.

● Skogsbolaget Stora Ensos virkesköpare avverkningsplanerade barrnaturskog av nyckelbiotopsklass hos en privat markägare i Hjulsjö, Örebro län.

Till den skara som vill avverka till varje pris sällar sig även Svenska kyrkan samt virkesköpare som Södra skogsägarna, Norra Skog och Mellanskog. Skogsindustrin och politiker, med få undantag, väljer att blunda.

Den minoritet av skogsägare som vill använda sig av kalhyggesfritt skogsbruk arbetar i motvind. Men intresset för detta brukningssätt är växande.

En av få politiker som vet vad hon talar om är riksdagsledamoten Rebecka Le Moine (MP) som har en gedigen akademisk examen kring biologisk mångfald. När hon kräver att man ska reformera skogsbruket och dess metoder och förbjuda kalhyggen bör alla lyssna.

Vi måste sluta med destruktiva skogsbruksmetoder, framför allt jättelika kalhyggen. Vi måste påskynda och ekonomiskt stötta en omställning till ett modernt, kalhyggesfritt skogsbruk.

Det är fullt möjligt men kommer att ta tid. Snart har vi inga skogsmarker kvar som är opåverkade av tunga skogsmaskiner. Våra nuvarande schabloniserade brukningsmetoder förstör mark, vatten och biologisk mångfald i rasande fart.

Direkt pinsamt är att Sverige är betydligt sämre på att skydda skog än i länder där regnskog avverkas som Brasilien och Malaysia. Enligt FN ligger Sverige på 99:e plats, medan Brasilien ligger på 33:e plats och Malaysia på plats 73.

Att skogsdebatten blivit polariserad och dessutom vulgär beror till stor del på att skogsindustrin inte lyssnar, utan använder olika metoder för att desarmera all opposition:

1. Kritik negligeras genom att företrädare inte går i svaromål.

2. Påkostade kampanjer genomförs med om inte direkt osanna, så starkt vinklade och vilseledande påståenden.

3. Kritiker förlöjligas genom att kallas nedsättande omdömen som ”Don Quijote”, ”naturmuppar” och ”bevarandemaffia”.

Skogsnäringen har okunniga politiker i sitt våld. Skogsstyrelsen, som visserligen är bemannad med kunniga medarbetare, har genom sin ledning blivit tandlös.

Måluppfyllelsen när det gäller att uppfylla miljömålen är skandalöst dålig. Nyligen har Skogsstyrelsen påkommits med att räkna fel på naturhänsynen under en längre tid – till skogsbrukets fördel. Vi trodde att Skogsstyrelsen skulle företräda medborgarna, inte skogsindustrin!

Statliga Sveaskogs marker är ”våra” marker, men Sveaskog klampar alltför ofta på och visar bristande hänsyn genom att brutalt kalavverka mark, som bör skyddas. Våra politiker måste skriva om Sveaskogs uppdrag och förbjuda kalavverkning till förmån för hyggesfria avverkningsmetoder.

Tänk om Sveaskog blev ett flaggskepp för framsynt skogshushållning så att Sverige återigen skulle kunna bli ett föredöme. Det är inte för sent, men vi har inte hört vare sig Centerpartiet, ”landsbygdens parti” som dessutom räknar sig som ett miljöparti, eller något annat parti lägga fram ett sådant förslag.

Var och en som har ett verkligt intresse av Sveriges framtid är välkommen till verkligheten i Norrlands inland med sina chockerande vidsträckta kalhyggen, till Svealands virkesåkrar, Särnas öde lågfjällslandskap eller till Småland, där våra svampskogar utplånas i allt snabbare takt. Skogen, som forna bönder hade som sparkapital, omvandlas nu till kalhyggen och kortsiktiga pengar på övertygande virkesköpares inrådan.

Men det som skrämmer oss allra mest, en gammal skogsman och jägmästare och en sann naturmänniska, är att tiden snart rinner ut. De gamla naturskogarna är på väg att försvinna – för alltid.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *