2020-12-11, Den lilla människan Anna,

”Människor ropar ut sin förtvivlan i medier men ingen hör”

Det är en skakande skildring av människors verkligheter när man bevakar vatten och avloppsfrågorna.
Har man minsta förmåga att känna empati så är det rent förödande att följa.
Att vara en levande människa och bevittna vad som sker med befolkningen i äganderätten kan ge en känsla av att man är påväg att förlora förståndet själv för uppgifterna som trillar in överallt ifrån i hela landet är så skrämmande.
Jag är så rädd, så rädd för vart detta land är påväg.
Vart vänder man sig när tilliten och förtroendet för makten försvinner mer och mer?
Vart vänder man sig när man tycker att makten förvrider och vantolkar lagar?
Vart vänder man sig när man tycker att makten beter sig ”som en blind leder en blind”?

Det känns som att göra en golgatavandring utan slut.

Enda hoppet är att empati,förnuft och vetenskap till slut kommer att segra.
Att de som sitter vid maktens bord ska våga inse sina misstag och göra om, göra rätt.

Men det bråskar, följderna är påväg att bli förödande för landet och många ur befolkningen.
Naturen tar skada, i vissa avseenden för lång lång tid, kanske för evigt, av felaktiga beslut och greenwashing.
Våra liv/hem/stugor tas ifrån oss och våra kroppar fylls med gifter.
Våra kommande generationer får ta smällarna för vår dårskap på så många många sätt.

Jag ser inget parti som ser helheten i vatten och avloppsfrågorna.
Jag har skummat centerns motion, ska läsa den mer ingående när jag orkar, men det är oroväckande svag bredd på problematiken beskriven.

Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *