Hallstahammar- Tränsta/ Trafik till slamplattan- Är det ok att 2500 lastbilar med släp/ månad kör på de smala vägarna till och från slamplattan.

Hur många lastbilar kommer köra på vägarna upp till slamplattan, och lämna och hämta därifrån?
Jag vill först påtala så tydligt jag bara kan att den tilltänkta lagringen rör sig om 10 000 ton/TS (TS=torrsubstans) alltså inte bara 10 000 ton.
Slammet som kördes hit i våras hade en torrsubstans på ca 20%. Det innebär att om man tar bort all vätska som finns i slammet återstår 20%, alltså torrsubstansen.
Saken är den att slammet som körs ut hit inte är ren torrsubstans utan innehåller som fallet i våras ca 80% vätska.
Det innebär att man måste multiplicera talet TS x 5 för att få totalvikten.
10 000 ton TS = 50 000 ton i total vikt.
Så för att få de korrekta uppgifterna måste ni multiplicera Sedvall/Björklunds räkneexempel x5
Vilket jag gör här (det fetade är min ändring):
Ponera att rötslammet och biprodukterna omsätts 3ggr/år.
Lagringsplattan kommer då att årsvis hantera 30 000 ton/TS rötslam och biprodukter, vilket är en rimlig uppskattning.
Om halten torrsubstans i produkten är den samma som den var i slammet som kördes ut hit i våras 20% innebär det att lagringsplattan kommer hantera 
150 000 ton total vikt/år
 
Lastbilarna som kör upp rötslammet tar ca 35 ton per transporttillfälle. Det innebär att 8571 transporter till lagringsplattan kommer att ske (150 000/35×2, lastbilarna kör tur och retur)
Dessutom ska kunderna som köper rötslammet och biprodukterna hämta eller få det utkört från lagringsplattan. Det innebär minst 8571 transporter till, antagligen fler då kunderna antagligen inte hämtar i så stora lastbilar.
Summan är att 17 142 lastbilar kan komma att trafikera småvägar, över boendes gårdsplaner, precis förbi trädgårdar och i direkt anslutning till människors boendemiljöer.
Ungefär 2 500 lastbilar/ månad kan komma att påverka livsmiljön mycket negativt för de närboende, dieselavgaserna kommer ligga tungt över våra tomter. Är det här verkligen rimligt?
/Patricia

2 kommentarer

  1. När det gäller myndigheternas ingripande så styrs detta av två centrala delar och detta kallas ”risk/nyttaanalys” och ”kostnads/nyttaanalys. Dessa två viktiga principer når sällan offentlighet. Man vill inte sprida oro. Myndigheten väger exempelvis nyttan i vårt samhälle av en kemisk produkt mot de skador som uppstår vid användandet. Det finns sofistikerade metoder för detta.

    På samma sätt finns principer för hur mycket en åtgärd får kosta för att rädda ett beräknat dödsfall (t ex ett cancerdödsfall).

    Det finns mycket att säga om denna fråga, men jag nöjer mig med att berätta en upplysande historia.

    Jag höll ett föredrag och nämnde just hur det finns ett maximalt ekonomiskt belopp för att minska risken för ett förväntat dödsfall. Då säger en i publiken:

    ”Jag förstår nu vad som hände där jag bor. Där finns en vanlig vägkorsning bredvid en skola. Barn cyklar där dagligen. Några barn har genom åren råkat ut för trafikolyckor och t o m dött. Vid det senaste dödsfallet ringde jag en person på vägverket (eller en annan vägmyndighet). Jag klagade på denna korsning utan skydd. Tjänstemannan svarade: – Vänta så ska vi se, jag skall titta i min bok. Så säger han: – Ja det skall byggas en planfri korsning där, men det fattas två dödsfall!”

    Hälsar Gunnar Lindgren

  2. Gränsvärdena som sätts för skadliga ämnen, t ex kadmium och PFAS, brukar bli allt lägre ju mer man lär sig om skador från respektive ämne/förorening. I genomsnitt så halveras tolererade gränsvärden vart tolfte år. Jag känner bara till ett gränsvärde som myndigheterna höjt. Det var värdet för radioaktivt cesium som femdubblades efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Motiv: Alltför stora mängder renkött, viltkött, fisk och svamp mm skulle annars kasserats.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *