Gifter och miljön- Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning)

Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning)

Lite exempel:

3.2 Perfluorerade föreningar

I WHO-rapporten föreslogs parametervärden för två enskilda perfluorerade ämnen: för perfluoroktansulfonat (PFOS) bör ha ett värde på 0,4 µg/l och perfluoroktansyra (PFOA) ett värde på 4 µg/l.

PFOS och PFOA var ursprungligen de vanligaste perfluorerade föreningarna. De påträffas i grundvatten, främst som en följd av förorening av jord genom brandsläckningsskum som bryts ned till dessa och vissa andra perfluorerade ämnen. De kan emellertid också uppstå till följd av industriella punktföroreningar, och härröra från produkter med vatten- eller fettavstötande material såsom teflonbelagda stekpannor och kastruller, fettätt papper, pizzagrillar eller vattentät och smutsavstötande sportutrustning för utomhusbruk.

PFOS och PFOA är långlivade, bioackumulerande och toxiska ämnen. PFOS ingick ursprungligen i förteckningen över ämnen som omfattas av begränsningar i bilaga XVII till Reach-förordningen 54 , men regleras nu som en långlivad organisk förorening enligt förordning (EG) nr 850/2004 55 . PFOA, PFOA-salter och PFOA-besläktade ämnen lades till i förteckningen över ämnen som omfattas av begränsningar i bilaga XVII till Reach-förordningen den 14 juni 2017 56 eftersom kommissionen ansåg att tillverkning, användning eller saluföring av dessa medför en oacceptabel risk för människors hälsa och miljön.

Den 7 juli 2017 fördes perfluorhexan-1-sulfonsyra och dess salter (PFHxS) upp på Reachs kandidatlista över ämnen som inger mycket stora betänkligheter, som ett mycket långlivat och mycket bioackumulerande ämne i enlighet med artikel 57 e i Reach-förordningen.

Det finns dock ett stort antal ämnen med varierande kolkedjelängder som kan innefatta perfluoralkylkarboxylsyror (inbegripet PFOA), perfluoralkansulfonsyror (inbegripet PFOS), perfluoralkansulfinsyror, fluortelomeralkoholer och perfluoralkansulfonamider. PFOS och PFOA är de vanligast förekommande ämnena, men eftersom de har ersatts av liknande per- och polyfluoralkylerade ämnen (PFAS) som ofta har kortare kolkedjor, är det sannolikt att PFOS och PFOA och är inte längre representativa för denna grupp av antropogena långlivade kemikalier 57 .

Det finns för närvarande ingen lagstiftning som reglerar hela gruppen av dessa ämnen, och det finns ingen uttömmande förteckning över alla tillgängliga ämnen. Sverige har gjort ingående undersökningar av PFAS 58 . Det svenska Livsmedelsverket har rekommenderat gränsvärden för dricksvatten baserat på förekomsten av elva PFAS-ämnen (PFBS, PFHxS, PFOS, 6:2 FTSA, PFBA, PFPeA, PFHxA, PFHpA, PFOA, PFNA och PFDA). Om summan av dessa elva PFAS-ämnen uppgår till en koncentration som överstiger 0,09 μg/l, rekommenderar Livsmedelsverket att åtgärder vidtas så snart som möjligt för att minska föroreningarna. Förenta staterna har rekommenderade hälsonivåer för PFOA/PFOS på 0,07 µg/l. I förteckningen över prioriterade ämnen enligt direktiv 2008/105/EG 59 ingår PFOS med ett värde på 0,00065 µg/l. Detta visar att det är möjligt att nå lägre parametervärden än dem som rekommenderas av WHO. Eftersom dessa ämnen inte hör hemma i miljön föreslås en försiktighetsansats som liknar den som används för pesticider i direktiv 98/83/EG. Kommissionen föreslår därför att avvika från WHO:s rekommendation på 4 µg/l (PFOA) och 0,4 µg/l (PFOS) för dessa två enskilda ämnen och i stället reglera hela gruppen.

Förslaget är att reglera gruppen av PFAS-ämnen, såsom de definierats av OECD 60 , och att föreslå värden på 0,1 μg/l för enskilda PFAS och 0,5 μg/l för PFAS totalt, såsom görs för pesticider. Eftersom dessa värden är högre än de som rekommenderas i Sverige och Förenta staterna bör det vara möjligt att uppfylla dem.

4. Hormonstörande ämnen

WHO rekommenderade inte riktvärden för hormonstörande ämnen men föreslog – eftersom vattenlevande organismer är mycket känsligare för östrogena ämnen än däggdjur, inklusive människor – att det skulle vara möjligt att använda försiktighetsreferensvärden som ligger nära nuvarande eller möjliga framtida miljökvalitetsnormer för skydd av vattenlevande organismer. Följande tre representativa hormonstörande ämnen och referensvärden föreslogs av WHO:

beta-östradiol: 0,001 µg/l,

nonylfenol: 0,3 µg/l, och

bisfenol A: 0,01 µg/l.

Fastän WHO uppgav att det för närvarande inte finns några belägg för hälsorisker i samband med dricksvatten, vilket är en liten källa till exponering, och att sådana risker är osannolika, beslutades det att innefatta dessa parametrar i direktivet på grundval av försiktighetsprincipen.

WHO rekommenderade inte att ta med alla typer av hormonstörande ämnen i förteckningen över parametrar i bilaga I till direktivet, eftersom det ansågs att rutinmässig övervakning av alla dessa föreningar för närvarande skulle vara svårt, dyrt och inte ändamålsenligt när det gäller att förhindra förorening av dricksvatten.

De tre ämnena har valt som referenser, eftersom det är känt att de förekommer i ytvattenkällor som påverkas av renat avloppsvatten och andra utsläpp. Beta-östradiol är ett naturligt östrogen. I yttrandet från vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker 61 (SCHER) och motsvarande dokumentation identifieras de hormonstörande egenskaperna som den viktigaste mekanismen för härledning av miljökvalitetsnormen för denna förening. Kommittén gav stöd till att fastställa miljökvalitetsnormen till 0,4 ng/l, vilket ligger nära det parametervärde på 1 ng/l som föreslås för dricksvatten.

Bisfenol A används allmänt vid tillverkning av vissa plaster och epoxihartser. Det är för närvarande klassificerat som reproduktionstoxiskt ämne i kategori 1B enligt förordning (EG) nr 1272/2008 62 . Efter förslag från de franska myndigheterna begränsades först användningen av bisfenol A i termopapper i EU (december 2016), och sedan lades bisfenol A till i Reachs kandidatförteckning för ämnen som inger mycket stora betänkligheter på grundval av dess harmoniserade klassificering som reproduktionstoxiskt 1B (januari 2017) och därefter på grundval av dess hormonstörande egenskaper (juni 2017).

Nonylfenol ingår i alkylfenoletoxilater som används i tensider, även om dessa är nu förbjudna i EU. Nonylfenol är också föremål för begränsningar (bilaga XVII till Reachförordningen) och upptogs i Reachs kandidatförteckning över ämnen som inger mycket stora betänkligheter på grundval av dess hormonstörande egenskaper (juni 2013) och i förteckningen över prioriterade ämnen enligt direktiv 2008/105/EG.

Därför föreslås att man följer de värden som föreslogs av WHO för dessa tre hormonstörande ämnen. Eftersom direktivet inte föreskriver ”referensvärden”, och inte preciserar syftet med parametrar och värden, föreslås att de förs upp på förteckningen över parametrar i bilaga I. Dessutom är dessa ämnen relativt svårlösliga i vatten och kan effektivt avlägsnas med konventionella adsorptionsmetoder (t.ex. infiltration, koagulering, ozonering, aktiverat kol i granulatform). Dessa föreningar kommer därför att betraktas som alla andra kemiska parametrar enligt direktivet, vilket, som nämnts ovan, innebär att leverantörerna har möjlighet att ta bort dessa parametrar från förteckningen över parametrar och bara kontrollera dem under vissa förhållanden, om en riskbedömning visar att de är irrelevanta.

Kommissionen anser att det är motiverat att inkludera dessa tre hormonstörande ämnen i direktivet på grundval av försiktighetsprincipen. Detta stöds av de berörda aktörerna. Att inkludera dessa föreningar i den utvidgade lista över parametrar som föreslås i alternativ 1.2 i konsekvensbedömningen kommer också att bidra till att skydda människors hälsa.

Artikel 8 – Farobedömning av vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten

Denna nya artikel inför skyldigheter i samband med farobedömningar, särskilt följande:

Identifiering av uttagspunkter.

Identifiering av faror och föroreningskällor.

Kontroll av parametrar som är relevanta för de identifierade farorna och föroreningskällorna. Endast relevanta parametrar eller föroreningar ska kontrolleras. De kan omfatta parametrar som ska iakttas vid kranen i enlighet med detta direktiv, men också föroreningar eller ämnen som redan övervakas i vattenförekomster i enlighet med vattendirektivet, och även mikroplaster. Mikroplaster är ett särskilt problem på grund av de negativa effekterna på havs- och sötvattensmiljöer, vattenlevande organismer, biologisk mångfald och eventuellt för människors hälsa, eftersom deras ringa storlek underlättar bioackumulering i organismer och toxiska effekter från de komplexa blandningar av kemikalier som dessa partiklar består av.

Adressen till sidan ifall ni vill läsa mer.

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=COM:2017:753:FIN

Mvh. / Kent Leonardsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *