SVD- repliksvar/ Nästa bransch i kön för att privatiseras – vatten och avloppssystemen 

Nästa bransch i kön för att privatiseras – vatten och avloppssystemen 

WSP  ett kanadensiskt analys- och teknikkonsultföretag med huvudkontor i Montreal – har i en artikel i SvD den 1/12 (Sårbar infrastruktur kan bli en kalldusch) skrivit om en annalkande krissituation inom Sveriges samhällstillgångar. Med detta menar WSP de upprustnings- och moderniseringsbehov som finns inom våra bärande infrastruktursystem. Exempel är elsystemet, transporterna, byggnader och bostäder, bredband samt vatten och avloppssystemen (va-system). Budskapet i deras nya rapport – Sverige behöver renoveras – är att det politiska systemet inte klarar av att hantera dessa behov själva. Privatisering av delar av dessa samhällstillgångar framhålls direkt och indirekt i rapporten som en lösning.

Vi vet vad som hänt i tidigare privatiseringsvåg när vård, skola och omsorg privatiserades. Revorna i dessa system har nu blivit uppenbara för var och en. Frågan är varför ett konsultföretag och några branschorganisationer nu går samman och ifrågasätter politikens roll, själva försöker ta ledningen från politikerna över dessa system och i förlängningen från folket.

Halva sanningen är den värsta lögnen

Efter att ha följt debatten om våra va-system under några år kan jag konstatera att det som beskrivs i rapporter och debattartiklar bara är halva sanningen. Exempelvis senast  nu i SvD där Vd:n i WSP, Håkan Danielsson skriver; ”Dagens el- och VA-system är i stora behov av renovering och utbyggnad. Upp till 25 procent av dricksvattnet läcker ur ledningarna innan det når kranen”.

Att vatten- och avloppsrör läcker är inte bra men frågan är varför den stora läckan i va-systemet inte nämns. I våra reningsverk händer regelbundet att allt avloppsvatten släpps ut helt orenat. Den s.k. Bajsvattenskandalen i Köpenhamn är i själva verket så som systemet är uppbyggt. Ansamlas för mycket vatten i reningsverket, efter till exempel ett skyfall släpps allt vatten ut orenat. Reningen är dessutom inte 100 procent utan mycket som kommer in i dessa verk rinner bara rakt igenom.

Den andra stora läckan är slamhanteringen, som innehåller alla gifter från vårt samhälle som släpps ut i avloppen och hamnar i reningsverken, som sedan körs ut på vår åkermark där vi odlar vår mat. Åkerjorden som soptipp kan knappast var en del av det hållbara, cirkulära kretsloppssamhället? Tycker verkligen WSP det?

Och han fortsätter; ”vi behöver också våga ifrågasätta vem som äger och förvaltar tillgångarna på bästa sätt.” Det är just formuleringar som dessa som förebådar en privatisering av denna samhällssektor. Två pensionsfonder i Sverige har redan nappat. De ser framför sig en god och långsiktig avkastning.

Medborgarna finns inte med

WSP tycker att branscherna, konsulterna, myndigheterna och politikerna ska samlas och slå sina kloka huvuden ihop. Man undrar oroligt var alla engagerade medborgare har tagit vägen. Tyvärr får vi konstatera att när Sverige hade den öppna samhällsplaneringsmodellen vi hade mellan 1960-talet till slutet av 1980-talet, som var vida känd över världen är förbi. Generaldirektören för Statens Planverk, Lennart Holm, menade att planeringen dels skulle vara kunskapsbaserad, dels att alla medborgare skulle ha insyn och inflytande. Frågan är om det hållbara samhället har några spår av demokrati, bygger på välgrundat kunskapsunderlag och tar fram alternativa förslag – för sådana finns!

Ulf Svensson, civilekonom Stockholm

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *