Enskilda avloppsanläggningar påstås som regel släppa ut mer fosfor än allmänna

Enskilda avloppsanläggningar påstås som regel släppa ut mer fosfor än allmänna och har därför blivit föremål för undersökning och utveckling som ett led i Sveriges åtagande att, inom ramen för Agenda 2030, halvera obehandlat avloppsvatten och minimera utsläpp.

Resultatet av undersökningar visar att, trots att enskilda fastighetsägare med råge uppfyller miljökvalitetsnormer enligt miljöbalken kan deras enskilda anläggningar ändå tvångsanslutas till den allmänna va-anläggningen. Detta påstås vara ett resultat av tillämpningen av de allmänna lagvalsprinciperna där LAV som lex specialis har företräde framför de generella bestämmelserna i miljöbalken (lex generalis) eftersom allmänna vattentjänster regleras i bägge lagstiftningarna.

 

Miljörådsberedningen och klimat- och sårbarhetsutredningen (2007) ansåg att den ekologiska statusen är föränderlig som effekt från global påverkan och kan inte åtgärdas genom lokala åtgärder.

Och frågan varför fastighetsägare då kan tvingas ansluta sig till en kommunal va- anläggning trots att fastighetsägaren har godkända enskilda brunnar.

Anledningen är att författningarna är utformade på detta sätt för att föroreningar anses inte stannar hos den recipient som nås först, utan blir slutligen en del av hela kretsloppet. (Ju mer det allmänna expanderar och släpper ut desto mer får de enskilda och landsbygden betala och åtgärda, trots väl fungerande system vilket nu blir kontentan)

Därför att man gör en samlad bedömning i ett åtgärdsprogram. I ett åtgärdsprogram kan det fastställas hur mycket påverkan som kan tillåtas totalt från olika typer av verksamheter och aktörer, en så kallad belastningsnorm.

Användandet av en enskild va-anläggning som släpper ut försumbart lite, men om flera enskilda va-anläggningar i samma ledningsnät eller område som släpper ut försumbart lite kan i slutändan tillsamans över- eller underskrida miljökvalitetsnormerna inom ett område. (Om förhållandena i bebyggelseområdet i stort påkallar en kollektiv lösning av va-frågan, har detta redan i sig ansetts innefatta en stark presumtion för att andra lösningar inte heller är bättre i det enskilda fallet. Fastighetsägarens egen uppfattning om behovet tillmäts ingen självständig betydelse).

 

Här kan en aktör och enskild drabbas av mer eller mindre långtgående krav. Utgångspunkten är då att den enskilde ska stå för kostnaden av de allmänna hänsynskraven, vid fall där den enskilda va-anläggningen ska ersättas med kommunalt ska betala denna anslutnings- och brukningsavgift. Det är också adressaten, var och en, som är skyldig att bevisa att de följer de allmänna hänsynsreglerna. att en person i egenskap av privatperson har koll på om det enskilda avloppssystemet håller en viss standard. eller om det finns nya sätt att minimera utsläpp av fosfor.

 

Produktvalskravet i MB 2:4 Avseende va-anläggningar innebär detta krav att privatpersoner och kommuner väljer exempelvis det mest miljövänliga reningssystem som förbrukar minst energi. ( framtida tvingande åtgärder och uppdateringar? )

I vattentjänstlagen finns även bestämmelse i 9 § som anger att verksamhetsområdet får inskränkas om en fastighet uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §. Paragrafen ger ingen rättighet för en enskild att inte omfattas av verksamhetsområden utan innebär en möjlighet för kommunen, om förutsättningarna är uppfyllda, att inskränka verksamhetsområdet

Det är därför det, behövs ändrade och kompletterande rättsliga instrument. T.ex. i speciallagstiftning som preciserar vissa typer av enskilda åtgärder, dennes rättigheter, inom LAV etc

Hänsynsreglerna gäller som ovan nämnts mot var och en. Och som lämnar en hel del i övrigt att önska.

Och Va-nämnden har i flera fall konstaterat, att enbart förhållandet att huvudmannen byggt ut den allmänna va-anläggningen i ett område inte automatiskt medför att fastigheterna där kan debiteras en avgift. Vilket vittnar om hur galet det blivit.

//MR

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *