2020-09-09, Den lilla människan Anna, ”Den lilla tjänarinnan”

”Den lilla tjänarinnan”

Jag har kommit hem från jobbet och är fruktansvärt trött. Det är sinnessjuk hög arbetsbörda men jag ska le och va’ glad.
Alla är så nöjda, så nöjda med allt vad jag gör på mitt jobb. Det är ju trevligt att få bekräftelse men inombords skriker jag:
”Jamen va faan bryr ni er om mig EGENTLIGEN!? Jag är bara en marionettdocka i ett samhällsspel där ingen egentligen bryr sig. Ser ni inte mig! ?Jag är en människa som alla ni andra.
När i helvete räcker det att få en applåd när livet är katastrof? Vad gör ni när jag beskriver mina problem hemma? Jo, ni tittar på mig, hummar lite och tittar ner i eran mat, sen är samtalet över. Jag önskar jag kunde nå er om vad som sker i vårt avlånga land, det jag vet om va-frågor. Men för er är det ointressant, det drabbar ju inte er och ämnet är ju inte så charmant som att diskutera recept, kläder och vad ni gjort i helgen.
Kanske är det erat sätt att orka, men snälla, min kamp gäller era barn och barnbarns framtid också!
Är det inte för också för framtiden vi ska orka agera?
Vart tar äganderätt och rättssäkerhet språng just nu? I mina ögon är den påväg ner i avgrundens mörka håla.

Vad jag vill skrika till er, men inte gör, pga god uppfostran och att jag inte vill ligga andra till last är; om man kastar ett köttben till hunden, så blir den så upptagen att den inte märker att sovbädden tas bort!; om man blir lockad och bländad av glitter och glamour, så glömmer man att se åt andra hållet; vad är det du inte ser i skenet från den skarpa solen?

Men tack, tack för alla fina ord för det ni ser jag utför på jobbet. Det uppskattas, verkligen.

Människa får jag väl vara hemma, på min fritid.

Sålänge mitt hem finns kvar i min ägo vill säga…

Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *