2020-08-29, Den lilla människan Anna, ”Den tredje pandemin”

”Den tredje pandemin”
Jag tänkte jag skulle lyssna på de sk sommartalen av de olika partiledarna, men jag inser att det är lika bra att låta bli. Jag kommer ändå bli förbannad så det drar för mycket kraft ur mig.
Så långt har det gått.
Jag som annars tycker det är jättebra att följa de olika partiernas resonemang, förslag och alltid sett fram emot det och stått upp för respekt för alla partier, dess företrädare och ledare.
Ingen av er lär ändå ta upp att va-frågor med dess förgreningar, slamproblemet med dess konsekvenser, äganderätt och dess rättsskydd.
I skuggan av de aktuella samhällskriserna pågår rättsskandaler i va-frågor anser jag.
Ska man stå där sen,när va-frågorna tornar upp ur skuggan och fram i ljuset, och säja ”vi såg det inte komma” eller skylla på varandra, erkänna sina misstag i efterhand?
För va-frågorna lär dyka upp på agendan, vare sig makthavare vill eller ej, sanna mina ord.
Problemen kring detta kommer eskalera och anammar man inte och agerar nu så lär det bli svårt, intill omöjligt, att hantera i ett senare skede, i paritet med frågor som idag anses gått för långt.
Under tiden lider människor något så vansinnigt och jag begriper inte hur makthavare kan låta en stor del av sin befolkning att krossas.
Svenska medborgare utsätts för ett rättshaveri inom va-temat och makten verkar inte vilja se eller ta i frågan.
Förstår dessa makthavare att det är inte bara vi som drabbas idag som det berör?
Även framtida generationer kommer att förlora på den inslagna vägen som gäller vatten/avlopp, äganderätt, rättsskydd mm.
”Sent ska syndaren vakna” tänker jag medan mina tankar seglar iväg till alla dessa människor som tvingas bort från sina ägor, liv och som blir sjuka på kuppen. Endel kommer också tvingas ut i svåra ekonomiska följdeffekter.
Jag är snart också där.
Jag är påväg att bli riktigt sjuk av situationen, får snart ett vitesbelopp på 100 000 kronor och med det en privat konkurs som förmodligen i långa loppet lär bli ett kronofogdsärende där huset pga andra omständigheter inte kommer kunna säljas.
Mitt liv är kapat för några hg fosfor som tydligen tar sig fram nästan en km till närmaste vattendrag och detta lilla ämne berörs tydligen inte heller av skog och mark som omger min fastighet.
Den lilla fosforn från mitt avlopp vinkar dock till sina fosforkusiner, på åkern som bonden gödslar med djurbajs, på sin väg mot vattendraget långt, långt bort.
Jag ska nu gå och ta mig ett glas gott, kallt vatten ur min egen borrade brunn, vilket jag med glädje kommer bjuda in omgivningen, som bor längre bort, ifall de får problem med sitt kommunala vatten eller om någon annan kris dyker upp för den kommunala verksamheten.
I min tankevärld så stödjer man varandra, man stjälper inte varandra, såsom många kommuner nu agerar i va-frågor mot sina kommuninvånare.
Badar gör jag i badkar eftersom jag äcklas av tanken på att inte ha en susning om hur mycket bräddningar från kommunala avlopp som görs i de olika vattnen efter allt jag läst.
Rubriken i texten kommer sig av att jag såg en rubriksättning, inom citattecken, gällande Ulf Kristersson sommartal som
löd:
”Det dödliga våldet är som Sveriges andra pandemi”
Jag oroar mig för att vatten/avloppsfrågor med dess förgreningar såsom slamhantering, äganderätt, rättskydd, gatukostnader, mänskligt lidande med dess effekter; sjukdomar; fysiska och psykiska osv.
Så mina ord i huvudet blir:
”VA-frågorna riskerar att bli Sveriges tredje pandemi”
Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *