2020-08-07, Den lilla människan Anna, ”Med ett påklistrat leende och falsk positivitet”

”Med ett påklistrat leende och falsk positivitet”

Jag måste jobba.

Jag måste lägga upp ett leende när jag kommer till jobbet.
Jag måste visa upp en vältalig, lugn och positiv anda.

Att göra det samtidigt som man utsätts för, som jag hävdar, en rättslöshet av värsta slaget (läs Roland Ekstrands texter)gällande min äganderätt, kräver en skådespelartalang som platsat på Dramaten.

Det klarar jag.

Det måste jag klara i min profession.

Men hur blir det med min hälsa när jag måste trycka ner allt?
Hur länge kommer min hälsa stå pall?

Jag har ju bara lust att boka en tid, en plats på torget för att demonstrera mot min situation och skrika ut vad som händer kring va-frågorna!

Men jag är ingen typ som kan stå i centrum.
Jag klarar inte det.

Allt jag har att erbjuda är texter i protest.

Texter för att visa på hur den lilla människan drabbas.

Vad jag saknar är de unga människornas protester?
Varför ifrågasätter de inte?
Varför köper de allt rätt av?

När jag kommer hem från jobbet åker masken av, jag får i min ensamhet klä mina sorger i dess rätta färger och ofta sover jag bort tiden då all kraft och energi gått till min föreställning på jobbet, en piruett av välmående och glädje.

Jag tänker kalla min föreställning:
Dansösens skugga träder endast fram när ingen ser.

”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *