2020-07-24, Den lilla människan Anna, ”Utsläppsdatumet närmar sig med stormsteg”

”Utsläppsdatumet närmar sig med stormsteg”

Ingen semestervila här.
Varje dag tänker jag på hur jag ska göra med tvångsåtgärderna kring mitt avlopp.
Magen värker konstant och jag har svårt att leva ett normalt liv.
Tårarna rinner och jag måste stoppa i skrivandet för jag ser inte.

Nej, jag är ingen ”offerkofta”, jag är inte den typen.

Nej, jag är heller ingen person som inte vill ta mitt ansvar/smita undan.

Jag gråter för det här med tvångsåtgärder med hot om höga viteskostnader är så jävla sjukt, byggt på orimlighet/osaklighet/ineffektivitet/avsaknad av konsekvensbeskrivning mm och jag frågar mig; ur vilka vetenskapliga grunder, jag känner mig så fruktansvärt rättslös, kränkt och förödmjukad.

Tårarna kommer av en blandning av vrede, sorg och maktlöshet.

Makten utsätter sina egna medborgare för…ja, jag finner inte längre ord för att beskriva det.

Idag tänker jag bara tillåta mig att gråta, allt måste ut för att orka ta nya krafter.
För nya krafter kommer, jag vägrar ge upp allt jag har på osakliga grunder och maktmissbruk.

Frågan är; måste jag strida själv?
Jag eftersöker politiker som inte bara debatterar i frågan, utan agerar.
Debatten har pågått för länge, människor drabbas för hårt.
Dags att sätta stopp!
Dags att dra tillbaka alla tvångsbeslut och göra om, göra rätt!

Det är inte möjligt att politiker inte är medvetna om den nationella problembilden.

Var är du politiker som en gång gick in i det politiska livet för du ville vara med och skapa ett bra samhälle?

Det finns andra sätt att hantera dessa va-frågor än hur de hanteras idag.

Det handlar bara om vilja.

Med vänlig hälsning,
från en idag mycket, mycket, trött, utmattad och själsligt plågad medborgare som anser sig strida för rättsäkerhet och humanitet
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *