Hur många stenkistor finns det i sverige- maildiskussion

_______________________________________________________________

Antal fastigheter i Sverige med enskilt WC-avlopp 2009 enligt SCB 677000

Enligt teknikenkäten finns det i Sverige 625 000st fastigheter med små WC-avlopp. Dessa avlopp har teknikfördelning enligt Figur 1. där 30% påstås här vara endast slamavskiljare ? (187 500). Det finns utöver dessa WC-avlopp även 128 000st fastigheter med enbart BDT-avlopp. Dessa BDT-avloppsanläggningar ingår inte i belastningsberäkningarna, då BDT-vattnet innehåller lite närsalter och volymen avloppsvatten som belastar dessa enkla anläggningar bedöms som låg och svår att uppskatta (Källa https://vaguiden.se/wp-content/uploads/2018/06/SMED-Rapport-2015-1661.pdf )

För att minska antalet beräkningar slogs reningsteknikerna Sluten tank, Urinseparering och enbart BDT ihop till en gemensam klass kallad BDT, då SMED ansätter att belastningen från alla dessa anläggningar motsvarar den för enbart BDT-vatten.

Avfall från slutna tankar och urinseparering körs till reningsverk eller sprids på åkermark varför belastningen ”lämnar sektorn” enskilda avlopp. Källa https://admin.smed.se/app/uploads/2011/05/SMED_Rapport_2011_44.pdf

För belastningsberäkningen har SCB:s data för andel fastigheter utan folkbokföring använts för beräkning av antalet fritidsfastigheter. För dessa har belastningen baserats på ett utnyttjande av tre personer under 60 dagar per år. ( Detta lär även innefattar ödehus då SCB-STATISTIK inte skiljer dessa från fritidsfastigheter)

Teknikenkät – enskilda avlopp 2009

En enkät med förtryckta centrala registeruppgifter från fastighetstaxering och mantalsskrivning skickades ut till Sveriges samtliga kommuner. I enkäten efterfrågades vilken typ av avloppstekniklösning som är knuten till fastigheterna samt vilka av dessa som endast har avloppslösning för BDT-vatten. Den samlade informationen om den här typen av uppgifter är så gammal (ca 10 år) och ofullständig att det anses angeläget att förnya den. ? (Källa http://www.smed.se/vatten/1155 ) ( Man kan ju undra hur många som hunnit byta eller fått uttjänta system under dessa 10 år utan att åtgärda eller anmäla detta?)

Naturvårdsverket har givit SMED i uppdrag att genomföra en undersökning om situationen beträffande enskilda avlopp i Sverige. Uppgifter för enskilda avlopp har inhämtats och sammanställts genom en riksomfattande enkät till Sveriges samtliga kommuner. Uppgifterna är viktiga både för internationell rapportering och för åtgärdsarbetet inom kommuner, länsstyrelser och vattenmyndigheter liksom inom delar av Naturvårdsverket t.ex. Havsmiljöenheten.

SMED utgör en förkortning för Svenska MiljöEmissionsData, som är ett samarbete mellan IVL, SCB, SLU och SMHI. Samarbetet inom SMED inleddes 2001 med syftet att långsiktigt samla och utveckla den svenska kompetensen inom emissionsstatistik kopplat till åtgärds-arbete inom olika områden, bland annat som ett svar på Naturvårdsverkets behov av expertstöd för Sveriges internationella rapportering avseende utsläpp till luft och vatten, avfall samt farliga ämnen. Målsättningen med SMED-samarbetet är främst att utveckla och driva nationella emissionsdatabaser, och att tillhandahålla olika tjänster relaterade till dessa för nationella, regionala och lokala myndigheter, luft- och vattenvårdsförbund, näringsliv m fl. Mer information finns på SMEDs hemsida www.smed.se.

Uppgifterna började samlas in år 2002 från kommunerna som samlat in uppgifterna på kommunnivå och med hjälp av SCB folkbokföring.

Den 6 december 2007 beslutade regeringen att förbjuda fosfater i tvättmedel. Beslutet trädde i kraft 1 mars 2008. Tvättmedel tillverkat innan förordningen trädde i kraft fick säljas till och med 31 augusti 2008. Förbudet får till följd att belastningsschablonerna för totalfosfor bör uppdateras. Det samma gäller reningsschablonerna för enskilda avlopp där idag SMED och andra aktörer använder olika schabloner främst beroende på att de reningsintervall som redovisas i tillgängliga rapporter är stora för främst infiltrationsbäddar och markbäddar.

Under hösten 2008 skickade länsstyrelserna ut en enkät till landets kommuner där de frågade efter information kring enskilda avlopp. SMED blev tyvärr inte informerad om detta arbete i tid och kunde inte påverka enkäten så att de förnyade teknikuppgifter som behöver tas fram kunde inkluderas i denna enkät.

Detta är bakgrunden till att en uppdaterad version av den webbenkät som togs fram i projektet ”Förbättrad insamlingsmetodik för teknikuppgifter rörande enskilda avlopp” och som därefter uppdaterades i projektet ”Pilotprojekt avloppsanläggningar” skickades ut till Sveriges alla kommuner under februari 2010.

Under hösten 2010 genomförde SMED en kompletterande telefonintervju riktad mot de kommuner som inte svarat på webbenkäten och som enligt SCB har många enskilda av-lopp. Denna uppföljning innebar att ytterligare 11 kommuner inkom med nya uppgifter.

SMED utgår ifrån att den av kommunen och SCB som har flest noterade enskilda avlopp har ”rätt” och det är dessa uppgifter som redovisas, vilket ger att antalet fastigheter i Sverige med enskilt avlopp är totalt 706 000 st, vilket är något fler än de 676 000 st SCB har i sitt register,

För att minska antalet beräkningar slogs reningsteknikerna Sluten tank, Urinseparering och enbart BDT ihop till en gemensam klass kallad BDT, då SMED ansätter att belastningen från alla dessa anläggningar motsvarar den för enbart BDT-vatten. Avfall från slutna tankar och urinseparering körs till reningsverk eller sprids på åkermark varför belastningen ”lämnar sektorn” enskilda avlopp.

För att beräkna belastning från fritidsfastigheter utgår SMED från SCB-statistik för nyttjande av fritidshus. Nyttjandegraden är enligt denna undersökning 180 dagar/år och SMED räknar med 100% hemmavaro under dessa dagar.

Längre ner i rapporten går dock att läsa bla följande; Uppskattningarna med de här schablonerna kommer alltså i praktiken att ge ganska osäkra belastningar innan man har hunnit inventera de enskilda avloppen bättre.

Observera att de här reningsschablonerna inte ska användas som ett underlag för val av olika lösningar i enskilda fall, de är bara avsedda för statistik.

Bilaga 2 innehåller den fullständiga rapporten med de nya förslagen till schabloner.

Enligt de nya belastningsberäkningar som utförts på den i projektet uppdaterade statistiken rörande enskilda avlopp är den beräknade totalbelastningen från Sverige 287 000 kg fosfor och 2 900 000 kg kväve. Detta utgör en ökning med 21% respektive 120% jämfört med beräkningar som gjordes till PLC5-rapporteringen. Den främsta orsaken till detta är de förändrade reningsschablonerna där framförallt den försämrade” reningsschablonen för infiltrationsbäddar påverkar resultatet mycket (utsläppsschablonen har tredubblats). Detta gör att förändringar i positiv riktning som minskat fosforbidrag från tvättmedel och i många kommuner förbättrad rening inte syns i resultatet. Enbart genom att applicera de nya schablonerna på den statistik som användes vid PLC5-rapporteringen (alltså utan anläggningar mellan 25 och 200 pe) visar beräkningar att be-lastningen från fosfor ökar med 21% medan belastningen för kväve ökar med hela 120%,

I slutsatsen säger man själv;

Enkäten gav uppdaterade uppgifter om enskilda avlopp för ett antal kommuner. Osäkerheten är dock fortfarande stor, vilket tydligt avspeglas i hur belastningarna förändras när reningsschabloner uppdateras, och det är långt till den detaljkunskap som Vattenmyndigheterna vill ha på sikt. De föreslagna schablonerna för utsläpp per person och dygn skiljer sig främst från de äldre genom att mängden fosfor i BDT-vatten bör vara mycket mindre efter att fosfor i disk-, tvätt- och rengöringsmedel nästan helt har försvunnit. Även med denna information vid handa är det dock svårt att ansätta bra schabloner. De här schablonerna bör därför bara användas för grova statistiska uppskattningar.

Och i Sammanfattningen sägs följande; Schablonerna ska användas för att uppskatta belastningen från enskilda avlopp i större avrinningsområden. De ska inte användas vid val av metod för rening i enskilda fall. Schablonerna har tagits fram i samråd med en grupp ledande aktörer inom området i Sverige. (Jag ställer frågan om inte flertalet av dessa schabloner rent av skulle ha stannat vid skrivborden och inte kommit i tryck?)

Men vidare;

I de nya allmänna råden för Små avloppsanordningar ger man, i motsats till tidigare, kommunerna möjlighet att ställa direkta krav på viss avskiljning av BOD, P, N.

De nya allmänna råden ger också kommunerna möjlighet att kräva att man ska kunna kontrollera avskiljningen i den enskilda anläggningen. Eftersom det i praktiken är mycket svårt att bestämma vad som kommer in till reningssteget (en mycket inhomogen blandning av vatten, fekalier och papper) måste man använda schabloner för inkommande mängder av BOD, P och N. För det totala flödet av vatten föreslår de allmänna råden 170 l/p, d, liksom URWARE. Det gör att man kan beräkna förväntade halter in till en behandling, att jämföra med beräknade halter ut efter rening. Vilket de flesta instanser ställt sig bakom. (Men spontant säger jag att inte ens jag och min fru tillsammans kommer upp i dessa nivåer, kanske just på grund av att vi bor på landsbygden? )

Dessa mängder, räknat per person som är ansluten till enheten, kan sedan jämföras med mängden som man finner i utloppet. Eftersom man i praktiken analyserar halter, och inte mängder, blir det mest praktiskt att man också har en schablonsiffra för mängden vatten per person och dygn. Då räcker det att analysera halten i utgående vatten från anläggningen för att se om man klarar kravet på avskiljning. ( Min reflektion; anser jag detta vara fel då det inte är halten utan mängden som i längden är skadlig vilket med sådana schablonberäkningar kan slå väldig fel och skapa onödiga kostnader som inte gynnar varken enskild eller miljö, dessutom finns det så store brister och osäkerhetsfaktorer vid fastställande av dessa schabloner, vilket SMED själv flertal gånger påvisat att jag anser den enskildes rättssäkerhet riskerar kommer på glid vid myndighetsutövning. Och då det gäller stenkistor lär ju inte ovan sagda låta sig kunna göras Vilket kanske föranlett att det varit lättast att just därför förbjuda dessa?

Om hur många som berörs av ett sådant förbud verkar det i dag finnas många olika bud kring? Och om dess vara eller inte vara och dess funktion? Men där 3% av Sveriges 750 000 fastigheter 2005 som saknade kommunalt anslutning påstås just vara stenkistor baserad på en undersökning 2002? Vilket skulle motsvara 22 500 stenkistor i Sverige?( Källa https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-0153-7.pdf)

Enligt Mia Svedäng, PhD sakkunning Sötvatten finns det fortfarande 200 000 olagliga små avlopp i Sverige 2020? Hur många av dessa som skulle vara stenkistor framgår dock inte.

Enligt NFS 2006:7, Handbok med bilagor 2008) Miljöbalken kräver bara att man har en godkänd typ av anläggning byggd på rätt sätt, men ställer inga uttalade krav på avskiljningsgrader. Vilket de tydligen anser inte vara tillräckligt. som även skulle skapa nya tjänster mer kontroll och arbetstillfällen, samt kostnader för brukaren.
// MR

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *