SVD DEBATT | SKOGEN ; En fundering kring hur va-debatten borde kunna utvecklas

Ulf svensson skickar denna debatt till mig och skriev: En fundering kring hur va-debatten borde kunna utvecklas.

Skogsdebatten

”Samtalet om skogen har havererat totalt”

Skogsdebatten har utvecklats till en kompromisslös indelning i ont och gott, med vinklade data och oetiska inslag. Det skriver skogsexperten Sten Nilsson, som föreslår fem åtgärder för en mer konstruktiv dialog.

Ingen torde ifrågasätta den svenska skogens betydelse för Sverige. Cirka 70 procent av vårt land är täckt av skog som skapar jobb, inkomster, rekreation, är hem för djur och växter och producerar existentiella ekosystemtjänster. En sådan rik resurs behöver debatteras för att skapa en politik för sund och hållbar utveckling. Men den svenska skogsdebatten har havererat.

De flesta intressenterna i svensk skogsnäring är av uppfattningen att den svenska skogsdebatten är ytterst polariserad. Landsbygdsministern, övriga politiker, forskarna, facktidskrifter, media i allmänhet, myndigheter, miljörörelsen, den traditionella skogsnäringen och andra nyttjare av skogen anser det. Och det gäller varje fråga och varje aspekt av den svenska skogspolitiken.

Olika aktörers utgångspunkter är fullständigt diametrala i debatten. Argumenten blir ytterligheter. Man har blivit oförsonlig. Det är höga tonlägen. Det är åsiktskorridorer, där bara en enda åsikt accepteras, ens egen. Varje aktör anser att just de har ett unikt tolkningsföreträde i varje fråga. Man jagar syndabockar. Det finns inget förtroende mellan de debatterande parterna. Det är en kompromisslös indelning i det onda och det goda och i svart och vitt. Man vinklar data. Debatten är i många stycken oetisk.

SvD hade nyligen en serie av fem debattartiklar som behandlade skogsbränsle och klimatförändringarna. Denna serie är ett utmärkt exempel på den havererade skogsdebatten. De olika debattörerna lyfter fram sitt helhets- eller systemperspektiv och det är beklämmande att de inte ville diskutera de andra debattörernas perspektiv. Det fanns uppenbart möjligheter att lyfta fram strategier som kan kombinera respektive perspektivs fördelar.

Miljösidan nämner aldrig i debatten det ekonomiska välstånd skogsbruket och skogsnäringen genererar. Skogsnäringen hävdar å sin sida att varje krav om miljöhänsyn innebär ingrepp i den privata äganderätten. Situationen förvärras av att politiken har gömt sig under devisen ”frihet under ansvar”, vilket betyder att ingen vet vad som gäller. Allas ansvar ingens ansvar. Man utgår således från att det finns en fundamental och stark motsättning mellan ekonomi och miljö. Det behöver inte alls vara på det sättet om vi talar om en riktigt hållbar ekonomi. Certifieringen är ett exempel på detta som drar in miljarder till näringen samtidigt som man tar miljöhänsyn.

Nyckeln till en konstruktiv debatt är förståelsen för andra sidans argument och att bara informera om fakta som stödjer egna värderingar är ett mycket dåligt debattalternativ.

Då polariseringen i näringen har pågått så länge (årtionden) så kan man säga att det lett till en legitimitetskris för rådande skogspolitik.

Politiken skulle kunna fungera som en katapult för att utveckla debatten, samtalet, dialogen om skogen. Landsbygdsminister Jennie Nilsson sade på Skogens dag i riksdagen, 2019 ”den politiker finns inte som inte skulle lyssna på ett gemensamt förslag från parter som representerar olika intressen”. Hon har fel. Jag har träffat massor. Jag höll föredrag i riksdagen i februari, 2020, där samtliga partier deltog, om hållbarhetsfrågan i skogen. De olika partierna lyssnade inte på föredragshållarna eller på varandra och tog inte argument till sig utan körde enbart fram sin egen politik och sina egna väl inövade standardargument (partipiskan). För att ta ett annat mer närliggande exempel kan man nämna en debatt i Expressen den 24 juni 2020 där två partier har komplett diametralt olika åsikter om skogens kolinlagring. Sålunda polariserar politikerna skogsdebatten lika mycket som näringens intressenter. Min slutkommentar i riksdagshuset var: ”Ni kommer inte att kunna lösa skogens hållbarhetsproblem.”

Så vad behövs för att föra oss fram till något konstruktivt i debatten/samtalet/dialogen om skogen? Debatten måste vara kunskaps-och faktarelevant, uppdaterad, sammanhängande och konsekvent samt att man kan förklara resonemanget bakom åsikterna som presenteras. Det är genom processen debatt/samtal/dialog vi fattar våra beslut, hamrar ut våra åsiktsskillnader, motiverar för varandra våra preferenser, bygger upp tillit och förtroende samt legitimitet för våra åsikter och beslut. Det är lättare att samlas kring ett beslut som bygger på en process som anses vara rättvis och legitim.

Kan vi få till något av det slaget? Jag skall ta några exempel på åtgärder som kan vara en början mot en konstruktiv debatt. Det helt avgörande är att ledningen för genomförandet av dessa aktiviteter är oberoende och inte har partsintressen i frågorna.

  • Hållbarhetsfrågan i skogen är central och vi vet inte ännu vad principerna är för ett hållbart skogsbruk är. Regeringen bör ge Kungliga skogs- och lantbruksakademien (KSLA) i uppdrag att utarbeta principerna för ett hållbart skogsbruk. KSLA är oberoende och har mandatet att komma framåt i frågor där man har olika uppfattningar. Denna typ av arbete är i själva verket akademiens verkliga existensberättigande.
  • Ett annat sätt att tackla hållbarhetsfrågan i skogsnäringen är att koppla upp mot FN:s mål för global hållbar utveckling (Agenda 2030). Det innebär en bredare ansats på hållbarheten i skogen än den konventionella, vilket är önskvärt. Statskontoret har nyligen producerat en utvärdering av regeringens Agenda 2030-arbete (rapport 2020:15). Man konstaterar att regeringens ambitioner är höga och det finns ett stort engagemang för hållbarhetsfrågor på olika nivåer, men regeringen saknar en tydlig inriktning för arbetet med Agenda 2030. Därför är resultatet magert. Mitt förslag är att regeringen tar skogsnäringen som en konkret fallstudie för att utveckla Agenda 2030 på nationell nivå.
  • En annan central fråga är skogens kolbalans. Debatten är mer förvirrande än något. Regeringen eller sittande skogsutredning bör ge i uppdrag till forskningsrådet Formas att utföra en bred och oberoende analys av skogens kolbalans. Formas är oberoende och har tillgång till hela forskarsamhället och inte bara skogsforskare.
  • Kunskapen om biodiversiteten, som är skogsekosystemens livförsäkring, är otillräcklig. Frågan är komplex och svår. Regeringen bör tillsätta en oberoende internationell kommission för att utreda hur vi skall få en hållbar biodiversitet i skogen. Utgångspunkten måste vara en analys av vilka kvaliteter skogslandskapet måste ha för att säkra mångfalden. Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) kan vara lämplig värd för kommissionen.
  • Jag var involverad i att tillskapa det Nationella skogsprogrammet och ett av målen var att få intressenterna i skogsnäringen att kravla sig upp ur skyttegravarna och att få till en konstruktiv debatt/samtal/dialog om framtida politik för skogsnäringen. Programmet har spårat ur på grund av polariseringen mellan intressenterna. Jag tror fortfarande att programmet har en potential men det måste omorganiseras och ledas av ett oberoende sekretariat som är specialister på processer och dialog.

Sten Nilsson
senior gästforskare vid International Institute for Applied Systems Analysis i Österrike, tidigare professor vid Sveriges lantbruksuniversitet, ledamot i Kungl. skogs- och lantbruksakademien, mångårig analytiker och rådgivare i skogsfrågor för ett stort antal länder och internationella organisationer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *