2020_07-15, Den lilla människan Anna, ”En inre dialog” Demokrati och yttrandefrihet. Hat och hot.

”En inre dialog”

Demokrati och yttrandefrihet.

Hat och hot.

De här sakerna har jag inte tänkt så mycket på genom mitt liv, förutom demokrati då.

Varför poppar det upp i huvudet nu då?

Jo, jag är väldigt rädd för om jag hela livet haft skygglappar för ögonen?
Eller har/börjar Sverige förändras i en riktning som börjar ge mig magknip?

Demokratur.

Jag har synat begreppet och förstått väldigt ytligt men vad jag kan förstå används det ofta av grupper på ytterkanter.

Där befinner inte jag mig.

Jag befinner mig svävande i luften på mitten men hittar inte heller där någonstans att landa.

Men en liten del av mig börjar fundera om det ligger något i begreppet i dagens Sverige när jag så tydligt kan applicera det på temat här; vatten och avloppsfrågor.

Har demokratin förvandlats i dessa frågor till en demokratur?
Eller har jag blint trott på politiken så pass och varit upptagen med mitt vardagliga liv att jag haft skygglappar på i alla år?

Vad är sanningen?

Sanningen är att jag vet inte.

Jag vet bara att mängder med människor behandlas orättfärdigt, felaktigt och mycket inhumant i va-frågor idag.

Det kan inte vara förenligt med demokratiska principer.

Hat och hot.

Ja, jag får då rena magsmärtor av att bara höra ordet hot.
Det är aldrig någonsin rättfärdigt med hot, det är ytterst viktigt för att en demokrati ska fungera.
Men ibland tänker jag, är det så konstigt att det egentligen uppkommer när människor till slut reagerar i affekt när det är så tydligt att det finns ett demokratiunderskott i dessa frågor och rättsäkerheten är satt ur spel för den enskilde FÄ?
Nej, jag tar inte hot i försvar.
Jag grubblar bara på dess uppkomst i detta tema.
Människor som slåss för rättssäkerhet i grundläggande frågor, som äganderätten, reagerar naturligtvis hårt om ingen lyssnar, om alla vänder dem ryggen och betraktar dem som mindre vetande.
Deras hela liv står på spel.
Jag kan inte försvara sånt som hot, men jag kan förstå dess uppkomst.

Vem har rätt att ta ifrån en annan människa dess ägande på orimliga, osakliga grunder?

Vem har rätt att undergräva äganderätten?

Vem har rätt att med tvång begära specifika åtgärder, även om sakliga grunder finns, om andra lösningar finns som kan ge bättre resultat för det man vill åstadkomma gemensamt?

Vem har rätt att i sin maktposition i en demokrati att omöjliggöra vägar för den enskilde individen att få sin sak prövad?

Vem har i sin maktposition i en demokrati rätt att skapa omöjliga vägar för den enskilde individen att komma framåt i sitt ärende?

Vem i maktposition i en demokrati har rätt att skapa så stora kostnader för den enskilde individen att man inte kan lösa grundläggande behov?

Vem i maktposition i en demokrati har rätt att tvångsinföra grundläggande förändringar i samhällsprocesser i en så snabb takt att människor drivs från liv/hem/hus/stugor?

Jag tror det är här nyckeln finns när det gäller hot angående detta tema, vatten/avlopp.

Jag oroar mig för att det är här problematiken ligger.
Makten måste börja lyssna på ”folket” i dessa frågor, det är direkt kontraproduktivt att inte göra det.
Det oroar och smärtar mig djupt att det får fortsätta såhär i dessa frågor.
Att tvångsåtgärderna/hoten om viten/tvångsanslutningarna fortsätter, dag ,efter dag ,efter dag…

Hat.

Ja, inte har jag så mycket till övers för hat heller.
Men även här kan jag förstå att ilska kan gå över till hat för människor behandlas faktiskt otroligt inhumant, ovärdigt,väldigt rättslöst och ofta felaktigt.
Den lilla människan har också mycket, mycket små möjligheter att försvara sig och sin egendom i dessa frågor.
Är Sverige på väg mot ett samhälle där vi tvingas bort från vad vi äger pga ”samhällsförändringar”?

Jag erkänner, min ilska/vrede börjar snudda vid begreppet hat.
Klandra mig om ni vill, men vad ska man känna när rättslösheten tränger sig på utan att någon i maktposition bryr sig?

Jag är ju bara en liten människa ute i myllret bland alla andra människor.
Vem tar notis om min situation?
Svar: Ja, iallafall inte de som borde reagera.

Det stora problemet är att jag inte är ensam, vi är många i samma situation, Sverige kryllar med människor som genomgår samma sak i va-frågor.

Vart leder det oss som land?

I yttrandefrihetens namn:

Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *