Resursbaserad sanitet får sensationellt stöd

Hej alla i sommarvärmen!
Fått ny energi av allt som skrivs och ett nytt inspel från Carl Lindström, CompostEra. Han har lyft begreppet “Resursbaserad sanitet” inklusive erfarenheter från 1960-talet gällande VA-frågorna när han arbetade på Naturvårdsverkets forskningsavdelning. Jag har skrivit några rader om detta – tyvärr ännu inte redigerat – för att pröva och finna nya infallsvinklar i denna fråga. Tyvärr pågår ju omvandlingen för fullt från fungerande, småskaliga VA-system till ett industriellt dito som effektivt förstör miljö, livsbetingelser och människors liv (studerade en del av detta för Energimyndighetens och Trafikverkets räkning gällande våra 16 miljökvalitetsmål – vi uppnår bara ett av 16 vilket naturligtvis är en stor skandal i sig). Kom gärna med synpunkter! 

Bästa hälsningar /Ulf
_________________________________________________

VA-frågorna har under det senaste året debatterats intensivt i svensk press. Framförallt är det enskilda fastighetsägare med små avloppsanläggningar som protesterat. Det man protesterat mot är att fullt funktionsdugliga, småskaliga anläggningar har dömts ut av kommunernas inspektörer. De riktlinjer som finns framtagna av Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) för dessa inspektioner har till och med feltolkats enligt myndighetens egna experter. Konsekvenserna för många fastighetsägare har varit brutala. Många äldre ägare samt hushåll med små ekonomiska resurser har blivit tvungna att sälja sina hus.

En rapport beställd av HaV om markretention – en biologiskt verksam funktion i marken som binder fosfor och renar avloppsvattnet – har av oklara skäl stoppats av myndigheten. Författarna, två av världens främsta forskare och praktiker på området – jorden som reningsmedia – Peter Ridderstolpe och Lars Hylander har protesterat förgäves mot beslutet. Detta fick forskningsfinansiären FORMAS (Forskningsråd för hållbar utveckling) att gripa in i ärendet. Ett minst sagt spektakulärt inhopp av ett offentligt forskningsråd. Nu nagelfar ett team de båda forskarnas resultat och slutsatser. Snart kommer denna expertgrupp med sina egna slutsatser om forskningsrapporten. Det mesta talar för att de båda forskarna får stöd för sina slutsatser. Vad händer då i våra kommuner? 

Nu händer emellertid nya sensationella vändningar inom VA-området. Några konsulter på ett av våra största konsultföretag – WSP – menar att Corona-pandemin i grunden kommer att förändra vattenfrågan. Dels understryker man att vi som medborgare själva måste ta ett större ansvar för vattentillgången, dels att förändringar i synen på vattenanvändningen väntas leda till ett systemskifte. Problemen med dagens vattenanvändning är många. Läckage, överutnyttjande, föroreningar, förgiftade recipienter (dvs där vattnet hamnar efter halvbra rening), dyra ledningsdragningar inklusive ett gigantiskt utsläpp av växthusgaser för etablering och underhåll av hela VA-systemet. 

Finns då några beröringspunkter mellan forskarna och WSP:s konsulter? Forskarna har visat att små anläggningar inte slösar på vattnet överhuvudtaget samt renar avloppsvattnet effektivt och helt utan kemikalier. Man nämner också i artiklar i pressen att det finns helt vatten- och avloppsfria lösningar som ett alternativ. Det vill säga lösningar som pekar mot resursbaserad sanitet. Ett tillstånd som skulle innebära att behovet av utbyggd VA-kapacitet skulle upphöra. 

I WSP:s kommunikation nämns inte specifikt bristen på vattentillgångarna, även om vi vet att på ostkusten råder allt oftare stor vattenbrist, utan bristen på kemikalier för att rena vatten till dricksvattenkvalitet. Man nämner dock bristen på risk- och sårbarhetsanalyser hos kommunerna. Detta skulle kunna bli ett viktigt instrument för kommuner att inte hamna i bristsituationer, vilket tyvärr är läget i dag i många kommuner.

Slutligen påpekas att de flesta medborgare måste själva kunna lagerhålla vatten för minst 72 timmar (se broschyr från MSB ”Om kriget eller krisen kommer”) men att 70 procent av medborgarna saknar beredskap att bli utan vatten ens i ett dygn. I WSP:s argumentation problematiseras också dricksvattenkvaliteten. I dag används vårt viktigaste livsmedel för att spola toaletten, biltvätten, badhusen, industrier etcetera. Kanske är detta ett stort slöseri som vi snarast behöver komma ifrån. ”Rätt vatten till rätt sak” säger några men i dag tillåter inte våra ledningsnät denna uppdelning. Slutna cirkulära duschsystem och återvinning av eget avloppsvatten är andra förslag från WSP vilka redan finns på marknaden.

Summa summarum; skulle dricksvattenförsörjningen upphöra av en eller annan anledning skulle vi inte klara av att sköta hygienen samt inte heller kunna spola våra toaletter. Corona-pandemins konsekvenser skulle bli oerhörda. I SVT:s serie ”Nedsläckt land” beskrivs i en ovanlig dokumentär vad som händer när elen försvinner. När det händer släcks till slut alla livsuppehållande systemen i vårt moderna samhälle. Hårdvaluta i en sådan här situation är egen brunn, eldstad, jordkällare och komposteringstoalett. Frågan är när våra politiker reagerar – som i den pågående pandemin senfärdigt eller mera robust som följd av omstarten till ett hållbart, grönt samhälle?

En kommentar

  1. FUNDERINGAR:

    Tack Ulf, du skriver briljant om det här och nästan som en detektiv-roman där läsarna går vilse i labyrinterna av alla nya graverande vinklar om hur “myndigheter” tar sin information från parter som inte är mer relevanta legitima för ämnet än BIBELN eller Argument till försvar för Sicilianska Maffians auktoritet över Katolska Kyrkan. Det är inte ens ett skämt då Kriminella Organisation har ett historiskt starkt inflytande över avfallshanteringen globalt.

    Så länge all tung kunskap i ämnet Enskilda Reningsanläggningar, systematiskt utesluts på inrådan av Svenskt Vatten dvs Avloppsindustrin, och deras lydorganisationer, får någon enskild myndighet inte förtroende eller kan anses tillförlitlig.
    /Carl Lindström. Civ ing, tid miljöattache Washington DC

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *