2020-06-09, Den lilla människan Anna, ”Ett tankebrev till statsminister/partiledare Stefan Löven”

”Ett tankebrev till statsminister/partiledare Stefan Löven”

Jag har kommit hem från jobbet, magen är full med lasagne och sallad.
Tankarna låser sig lite i och med att jag skrev till mitt eget jag igår om att skriva tankebrev till samtliga partiledare en i taget, en varje dag.
Det brukar inte gå bra när jag bestämmer något istället för att låta tankarna bara flöda när de kommer.
Jag märker redan att det börjar släppa.
Stefan Löven, igår lyssnade jag på ett av Olof Palmes tal, och något knöt sig i magen på mig.
Orden som fastnar är demokrati och människovärde.
Kära statsministern, hur kan Sveriges rådande situation med vatten och avloppsfrågor rimma ihop med demokrati och människovärde när folk idag drivs från sina liv/hem/hus/stugor pga tvångsåtgärder/hot om vite/tvångsanslutningar pga grundläggande behov?

Det finns något fullkomlig rasande otäckt med det som nu händer i va-frågor och jag är fruktanvärt rädd för vad det kommer att skapa för samhället i helhet, vilka konsekvenser ger det, nu och i framtiden, när människor tvingas från sina hem pga kommuner/stat?
Jag är också vansinnigt rädd för att ni i riksdag och regering inte reagerar, förstår eller hinner med denna fråga som är så komplex.

Jag begriper inte heller att ni inte sätter stopp för slamspridning på åkermark. Det räcker för mig att veta att det råder delade meningar, nog för försiktighetsprincip och förbud. Flera andra länder har ju gjort det/kommer göra det?
Vad skiljer deras beslutsargument från vårat?

Du förstår, i min vardag så träffar jag människor som berättar för mig att dessa tvång i va-frågor splittrar familjer, splittrar grannar och gör folk sjuka. Politiker och tjänstemän handhar frågan väldigt olika om man ser på det nationellt.
Det verkar som om man inte vet alls vad man gör, kolla upp så kommer du se själv.
Jag vet ibland inte om jag ska skratta eller gråta ibland när jag läser artiklar/debatter och ser konkreta jämförelser i ämnet.

Det är något fel här Stefan.
Det går inte att stå och prata om solidaritet, jämlikhet, vi gör det tillsammans,när människor tvingas bort från sina liv av tvång.
Och jag köper inte att ”så har det alltid varit”, ”ibland måste man flytta på sig”, ”allas bästa” osv osv.
Äganderätten ska inte kunna undergrävas.
Det anser jag den gör nu med va-frågorna plus av det som det också kan dra med sig, t ex gatukostnader.

Jag ser och läser så mycket galet och där står du på tv:n och pratar demokrati.
Det blir så frustrerande att jag stänger av, och då ska du veta att socialdemokraterna alltid haft min röst.
Den har ni inte nu.
Om ett parti inte kan se till att hitta lösningar och rättssäkerhet kring de mest basala behoven och samtidigt säjer sig värna om mänskliga rättigheter, ja då vet inte jag vad jag lever i för land längre.
Jag är arbetare Stefan, en lågavlönad kvinna med yrkesstolthet och ”gör din plikt-kräv din rätt-anda”.
Men vad hjälper det när samhället ändå kan krossa en när/hur så behagar?
Efter synat va-frågorna så blir jag lika förbannad som förtvivlad, vad är det som händer?
Följs lagen?
Rimmar lagen med Sveriges internationella åtaganden?

Rättslöshet är det ord som speglar verkligheten för den enskilda lilla fastighetsägaren, påstår jag.

Hur blir de psykologiska effekterna för nationen i helhet av dessa tvång i massor?
Jag kan se att det nu har skapats konflikter även mellan generationer i dessa frågor och späder på ytterligare polariseringen mellan stad och landsbygd.

Finns det samband mellan enskilda avlopp, behovet av snabbt bostadsbyggande, ”landsbygdsutveckling”,
kommunala ekonomiska kriser, jobbskapande, slamfrågan, gentrifiering?
Jag tror definitivt åtgärderna ofta krävs av andra syften än miljö och hälsa.

Det känns som om stora delar av landets befolkning håller på att kriga mot myndigheter.
Vi kämpar för vårt ägande, ska det vara såhär lätt att ta ifrån oss det?
Ska livet vara såhär?

Mitt hjärta blöder när jag läser om allt kring avlopp, mitt intellekt säjer att det här kommer gå åt helvete (ursäkta)om det får fortsätta, min rättsådra kokar och min gröna själ får horn i pannan av stridslustkänslor av all greenwashing.
För första gången i mitt liv känner jag att rösträtt är en illusion.
Rösträtten fyller ingen funktion om människors hem inte ens är skyddade.
Och jag hade väl aldrig kunnat tro att hotet skulle komma från makten.
Jag har alltid stått upp i försvar för politiker, oavsett parti, jag vet inte om jag kan det längre.
Jag kämpar varje dag för mitt förtroende för makten och samhällskontraktet.
Jag vill att du läser va-i-tiden kära statsminister, det är en hemsida med en bredd och ett djup som jag har svårt att tro att ens Anders Grönwall har införskaffat sig.
Eller?…

Och läser du den så gör det med ödmjukhet, människor är både arga och förtvivlade.
Här finns fakta, artiklar, människoöden, lagar, info från olika områden osv.

Frågan om avlopp spinner över hela bredden på Agenda 2030, klimat/miljö/människa i balans.

Kan du göra det för min skull kära statsminister? Läsa va-i-tiden?
Så jobbar jag mot coronan för din skull…varje dag, med livet som insats.

Ps.
För att förtydliga så vill jag bara nämna att jag är en fredlig typ, men förbannad rent ut sagt. Och jag anser att ilskan är befogad.

Gör något åt vår gemensamma framtid i va-frågorna,kära statsministern.
Att fortsätta på den inslagna vägen är att ”predika egoism”(citat: Olof Palme)

Ur hjärta
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *