2020-06-01, Den lilla människan Anna, ”Jag somnar med ett leende”

”Jag somnar med ett leende”

Efter att känslomässigt ha åkt berg och dalbana ikväll igen efter allt jag insupit angående va-frågorna så ämnar jag sluta med ett leende på läpparna.
Det sista jag läste gav mig hopp och tro, personerna i nätverket har så mycket gemensam kunskap, drivkraft och engagemang så jag kom på mig själv att smilbanden for upp.

Jag tittar ut på himlen genom mitt sovrumsfönster och önskar jag kunde se stjärnorna, det är för ljust.
Hade jag sett dom små blinkande fenomenen så hade jag plockat ner allihop och delat ut dem till var och en i nätverket plus till alla människor som drabbats hårt av galenskaperna kring vatten och avlopp.

Ja, javisst, en naiv, blödig och smått löjlig tanke, men det bjuder jag på.

Hellre larvig och naiv och med något innanför både pannben och bakom vänstra revbenen än kall och hård med frusen massa bakom pannben och vänster revben…

Mer empati till folket!

Med vänlig hälsning
”En leende, sömnig liten människa Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *